Villkor och möjligheter för kemisk storindustri i Sverige | Page 5

utdelade 35 %. Kershaw anser, att soda, kaustikt natron och klorkalk icke mera komma att l?mna Leblanc- eller de elektrolytiska fabrikerna n?gon egentlig vinst, och att biprodukter och specialtillverkningar f?r framtiden m?ste bringa utdelningen. Leblanc-verken f? koncentrera sig p? tillverkningen af svafvelsyra, natrium-sulfat, -hyposulfit, -sulfid etc., och de elektrolytiska p? klorkalk, klorat och andra klorprodukter, natrium, cyanider, peroxider etc.
[Anm?rkning 7: Jfr. Z. f. a. Ch. 1906: 1782.]
P? grund af detta l?ge byggas numera inga Leblanc-sodafabriker och ?fven de elektrolytiska alkalifabrikernas antal ?kas knappast, sedan man f?tt en klarare blick p? deras existensbetingelser.
Ammoniaksodafabriker d?remot uppst? allt fortfarande ?fven ? platser utan saltk?llor och saltgrufvor och dessa fabriker beh?rska nu fullkomligt sodamarknaden. I Tyskland bedrifves denna tillverkning s? godt som uteslutande af Deutsche Solvay-Werke Aktiengesellschaft i Bernburg, hvilket bolag vid 1907 ?rs bolagsst?mma hade en netto?rsvinst af 7,2 millioner mark vid ett aktiekapital p? 40 mill. och reservfonder p? 14,5 mill. mark.
Solvay Co i Syracuse (Newyork) har nyligen h?jt sitt aktiekapital fr?n 6 millioner dollars till 8 mill.
Solvay-metoden har s?lunda, oaktadt den bortkastar koksaltets klor s?som v?rdel?s, segerrikt g?tt ur kampen mot b?de Leblanc-metoden och den elektrolytiska, hvilka b?da tillgodog?ra kloren.
Solvay-metodens framg?ng har, utom i br?nsle- och arbetsbesparing, i icke ringa m?n sin grund d?ri, att apparaterna i hufvudsak kunna utf?ras af det j?mf?relsevis billiga materialet j?rn, och d?rigenom af allra f?rdelaktigaste konstruktion, samt att de vid andra kemiska fabrikationer i f?ljd af fr?tning etc. ofta enormt h?ga underh?llskostnaderna h?r bli ganska lindriga. Vid fabrikationer, d?r apparaterna m?ste utf?ras t.ex. af naturlig sten, stengods, syrefast eller eldfast tegel, bly etc., f?r man n?mligen endast s?llan t?nka p? att v?lja den mest ekonomiskt arbetande, n?got mera komplicerade apparatkonstruktionen, utan man f?r i st?llet l?gga an p? att f? apparaten s? enkel som m?jligt. Detta g?ller icke minst f?r s?dana fall, d? j?rnet m?ste tillgripas, fast?n det snart f?rst?res, eller d? dyrare metaller af endast relativt h?gre motst?ndsf?rm?ga komma till anv?ndning.
M. Hasenclever framh?ller[8] att ammoniaksodaindustrien till en stor del har den omst?ndigheten att tacka f?r sin blomstring, att dess fabriker s?v?l i Tyskland som i andra l?nder tekniskt och ekonomiskt st? i intim f?rbindelse med hvarandra och s? representera en v?ldig makt, som med framg?ng bem?dar sig att h?lla nere allvarlig konkurrens.
[Anm?rkning 8: Ch. Ind. 1905: 53.]
I f?ljd af denna omhv?lfning uti sodatillverkningen ?r sodafabrikationen icke l?ngre den st?djepelare f?r den kemiska industrien, som den f?rr var, men sodan ?r allt fortfarande en af de kemiska produkter, som tillverkas i st?rsta och alltj?mt stigande m?ngd.
*Tj?rf?rger.*
I det f?reg?ende har ber?rts endast oorganiska kemiska produkters fabrikation, men det gifves ?fven en m?ngd organiska ?mnen, hvilka ?ro f?rem?l f?r en icke mindre stor och l?nande tillverkning. Tysklands, ja, hela v?rldens st?rsta kemiska fabriksetablissement, Badische Anilin- & Soda-Fabrik i Ludwigshafen a/Rh., tillverkar s?lunda i hufvudsak organiska ?mnen, n?mligen tj?rf?rger eller, som de vanligen kallas, anilinf?rger. De olika grupperna af dessa f?rger ?ro: anilin-, alizarin-, azo-, naftol- resorcin-, gallussyref?rger samt indigo. R?materialierna, benzol, toluol, antracen, naftalin och fenol h?rstamma samtliga fr?n stenkolstj?ran. Det f?rsta anilinf?rg?mnet, mauvein eller anilinviolett, uppt?cktes 1856 af engelsmannen Perkin, assistent hos den store tyske kemisten A. W. Hofmann. F?ranledd af Liebig hade Hofmann redan 1843 b?rjat en unders?kning af stenkolstj?ran, ur hvilken han 1845 isolerade benzol, modersubstansen till en l?ng rad af f?rg?mnen och en o?ndlig m?ngd andra organiska ?mnen. Benzol var redan f?rut af Faraday 1825 funnet uti kondensat af oljegas. ?r 1849 b?rjade Mansfield i stort tillverka benzol ur stenkolstj?ra. De f?rsta anilinf?rgfabrikerna uppstodo mot slutet af 1850-talet i England och Frankrike. F?rst i midten af 1860-talet upptogs tillverkningen i Tyskland.
Genom nitrering af benzol erh?lles nitrobenzol (mirbanolja) och genom dennas reduktion, vanligen medelst j?rn och saltsyra, erh?lles anilin (amidobenzol, fenylamin). Genom nitrering af toluol och d?rp? f?ljande reduktion erh?lles p? samma s?tt toluidin. Medelst oxidation af en blandning af anilin och toluidin erh?lles anilinr?dt (fuxin, rosanilin), hvilket i stort framst?lldes f?rst af Verguin i Lyon 1859.
Oxidationen af anilinoljan (blandningen af anilin och toluidin) utf?rdes i b?rjan med hj?lp af arseniksyra. H?rigenom blef dock f?rg?mnet starkt arsenikhaltigt, hvilket, s?som man senare fann, kunde f? h?lsofarliga f?ljder, om fuxinf?rgade tyger anv?ndes till kl?der etc. Man ?fvergick d?rf?r till andra oxidationsmedel, och numera torde det bekv?ma s?ttet med arseniksyra endast s?llan komma till anv?ndning. (B?st ?r dock att vara p? sin vakt, ty f?r exportgods beh?fver egna landets lagar icke f?ljas).
Anilinf?rgfabrikerna utg? icke fr?n sj?lfva stenkolstj?ran, utan k?pa benzol, toluol, antracen, naftalin och fenol fr?n andra fabriker, hvilka s?som specialitet ur tj?ran utvinna dessa ?mnen. Ja, t.o.m. nitrobenzol, anilin och toluidin tillverkas ofta af specialfabriker.
En ?ldrig chef f?r en tysk kemisk fabrik yttrade en g?ng vid en festlig tillst?llning till de n?rvarande damerna, att har en fabrikant af kemiska produkter vunnit kvinnan s?som afn?mare, s? ?r afs?ttningen tryggad och framg?ngen gifven. S?dana produkter kunna framf?r andra sodan och anilinf?rgerna s?gas vara. I fr?ga om de senare