Villkor och möjligheter för kemisk storindustri i Sverige | Page 4

Uti detta bolag med ett kapital af 9 millioner mark uppgick n?got senare hela Leblanc-fabriken Griesheim med alla dess bifabrikationer. Sedermera har det ock upptagit en mindre anilinf?rgfabrik och ?kat sitt aktiekapital till 12 millioner mark. Under de senaste ?ren har utdelningen varit 12 %.
I midten af 1890-talet producerade detta bolag i sina fabriker vid Griesheim och Bitterfeld medelst elektrolytisk s?nderdelning af klorkalium i s? stor skala klorkalk och kaustik kalilut, att ett par tyska handelskamrar i sina ber?ttelser f?r 1895 redan talade om prisfall f?r klorkalk af denna anledning.
Snabbt uppstodo nu i Tyskland, Frankrike, Schweiz, England och Amerika elektrolytiska fabriker, hvilka hvar p? sitt s?tt s?nderdelade klorkalium eller klornatrium. ?fven fr?n det nordiska ?f?reg?ngslandet? finner man uti en facktidskrift fr?n 1897 en notis af f?ljande lydelse: ?Firman Hans Cappelens Enke i Skien, bl.a. egare till den elektrolytiska soda- och klorkalkfabriken Gjems?-Kloster, har inst?llt sina betalningar?.
Som natriumsaltets s?nderdelning icke st?ller sig s? ekonomiskt f?rdelaktig, s? blef m?ngden af kaustikt natron eller kaustik soda, som det ock kallas i handeln, tillverkad p? detta s?tt, r?tt obetydlig. Det kr?fves n?mligen lika mycket elektrisk energi f?r att ur klornatrium ?fverf?ra 23 kg natrium till hydroxid, som att ur klorkalium ?fverf?ra 39 kg kalium till motsvarande f?rening. Det kaustika kalit ?r dessutom en l?ngt v?rdefullare produkt ?n det kaustika natronet. Kalit har dock i motsats till natronet en r?tt begr?nsad marknad, hvarf?r hela kalibehofvet snart fylldes af de elektrolytiska fabrikerna. De gamla pottaskefabrikerna, hvilka hittills f?rsett s?pfabrikerna med n?digt kali i form af kaliumkarbonat, tillverkadt af kaliumsulfat enligt Leblancs metod dukade h?rvid snart under. Inom kort intr?dde ?fverproduktion af klorkalk och h?rmed var, i stort sedt, gr?nsen redan satt f?r de elektrolytiska fabrikernas utveckling. Kunna de icke bli af med kloren i form af klorkalk eller andra klorprodukter, s? kunna de heller icke producera n?gon kaustik soda. F?r hvarje ton kaustik soda f? de n?mligen c:a 2,2 ton klorkalk. Deras str?fvanden g? d?rf?r nu ut p? att framst?lla allehanda klorprodukter och att finna nya anv?ndningss?tt f?r s?dana eller f?r sj?lfva kloren. Under s?dana omst?ndigheter kunna dessa fabriker icke ens ?fvertaga produktionen af all kaustik soda, hvilket eljes borde vara deras n?rmaste m?l, och ?nnu mindre kunna de t?nka p? att upptaga tillverkningen af den l?ngt st?rre handelsartikeln, den vanliga sodan. Vilja de elektrolytiska fabrikerna tillverka vanlig soda, s? ha de n?mligen ingen annan utv?g, ?n att med ytterligare kostnader behandla den kaustika med kolsyra.
*Leblanc-fabrikernas kamp p? tv? fronter.*
Ammoniaksodafabrikerna ha s?lunda f?rblifvit ober?rda af denna nya alkaliproducent, men d?remot ha Leblanc-sodafabrikerna f?tt k?nna konkurrensen s? mycket h?rdare. Liksom Solvay-fabrikerna tog sodatillverkningen ifr?n dem, s? ha nu de elektrolytiska fabrikerna tagit klorkalktillverkningen, och nu ?terst? af deras grundl?ggande fabrikationer, utom svafvelsyra och salpetersyra, endast sulfat och saltsyra. De b?da sistn?mnda produkternas marknad beh?rskas ?nnu helt af Leblanc-fabrikerna, men dessa ha icke kunnat draga s? synnerligen stora f?rdelar h?raf. P? grund af ?kad anv?ndning har priset p? sulfat visserligen betydligt stegrats, men f?rbrukningen af saltsyra, hvaraf f?r hvarje ton sulfat c:a 1,5 ton erh?lles, har icke afsev?rdt ?kats, hvilket g?r, att denna syra nu st?r l?gt i pris och nya anv?ndningss?tt f?r densamma skulle vara synnerligen v?lkomna. En Leblanc-sodafabrikant yttrade f?r icke l?nge sedan, att om myndigheterna till?te det, s? kunde det p? sina st?llen befinnas f?rdelaktigt, att s?som fordomdags l?ta saltsyran bortg? i luften eller i vattnet.
I hvilken grad de elektrolytiska fabrikerna p?verkat klorkalkmarknaden framg?r d?raf, att 1895 noterades denna artikel fob engelsk hamn till ￡ 7.0.0 och 1903 till ￡ 4.0.0 per ton. En konvention mellan de elektrolytiska och Leblanc-fabrikerna motverkade ytterligare prisfall, och gynnsamma konjunkturer ha under de sista ?ren medf?rt en stegring till ￡ 4.10.0. M. Hasenclever ans?g 1905 att de elektrolytiska fabrikerna fr?ntagit Leblanc-fabrikerna halfva klorkalktillverkningen.
De ?nnu existerande h?rdt ansatta Leblanc-fabrikerna, hvilkas antal i Tyskland nu nedg?tt fr?n 21 till 5, ha alltmera m?st beflita sig om inf?rande af f?rb?ttringar. V?rmet tillgodog?res s?lunda nu b?ttre ?n f?rr och arbetskostnaderna ha reducerats genom inf?randet af mekaniska hj?lpmedel. S?lunda ha mekaniska kisugnar, sulfat- och sodaugnar, klorkalkapparater etc. kommit till anv?ndning. Direkt?ren f?r den betydande Leblanc-fabriken Rhenania, d?r sedan flera decennier sulfat tillverkas enligt Hargreaves kontaktsmetod och klor enligt Deacons kontaktmetod, yttrade 1905[6], att mekaniska anordningar icke ens beh?fva medf?ra direkta ekonomiska besparingar, utan att det ?r alldeles tillr?ckligt, om de hj?lpa en ?fver de alltmer upptr?dande arbetaresv?righeterna.
[Anm?rkning 6: Ch. Ind. 1905: 51.]
Uti Oil, Paint and Drug Reporter[7] p?visar Kershaw med ?rsafr?kningar, att de engelska Leblanc-fabrikerna ?nnu st? sig ganska godt och att de elektrolytiska icke l?mna n?gra lysande resultat. United Alkali Co, som omfattar s? godt som samtliga Englands Leblanc-verk, ger s?lunda en utdelning af 7 % under det de elektrolytiska bolagen: Castner Kellner Alkali Co och Elektrolytic Alkali Co ge resp. 4 % och 0 %. D?remot hade Brunner, Mond Co, som i Cheshire tillverkar ammoniaksoda, 1905 en ?rsvinst af ￡ 512,000 och