Samlade arbeten II | Page 5

ditt l?je f?rsvann, din kind?Blef molnet lik, en dimma af t?rar,?En blodl?s skugga gick du i dagens glans,?En irrande fl?kt p? nattliga mon.
S? kom en morgon ensam du ?ter, stal?I ovan lek ur skimrande kogret,?Oihonnas l?sta koger, en uddhvass pil;?Den g?mde du blodig djupt i din barm.
Ej ?ger segrens harpa f?r dig en ton,?Ej lyfter minnets vinge din ?ra,?I f?rtid dog fr?n bragden din arm, o Le,?En flicka det ?r, som sjunger ditt fall.
O, hennes toner ?ro ej bardens, ej?Vid dem du ljusnar, skugga p? molnen!?O, hennes sorg f?rdystrar dig ej, den ?r?Oihonnas ju ej, din ?lskades ej.
Flyg, s?ng, den matta fl?kten p? heden lik,?Af ingen spord, besvarad af ingen,?F?r ljuft min suck att somna i nattens famn!?Som sucken en g?ng jag somnar, ock jag."
Hon sl?t. Fr?n h?jd, fr?n d?ld och fr?n v?g en ton?Till afsked s?nde flyende s?ngen,?Och ensam nu bland klippor i fj?rran stred?Mot tystnaden doft blott, Crona, din str?m.
D? slog i tysta, v?nliga stj?rnors ljus?Oihonna opp sitt str?lande ?ga,??t Gylnandyne r?ckte hon mild sin hand.?S? talte de svala v?gornas m?:
"Fr?n bergens topp, s? sjungs det, en kylig fl?kt,?Med dalens blommor leker Oihonna;?En v?g hon ?r, som skimrar mot v?rens sol,?Eld talar dess blick, is g?mmer dess barm.
O, ej till fl?kt jag f?ddes och ej till v?g,?Fast ej min tjusning t?ndes som andras.?En flickas varma, b?fvande hj?rta sl?r?H?r under min sn? af l?ngtan ocks?.
Men hvarf?r finns i Morven ej mer ett folk?Af hj?ltar, like flyktade tiders??F?r Finjals ?tt f?r tung ?r hans sk?ld, och svagt?R?r Ossians str?ng en tr?nande skald.
Ren nog jag h?rt af suckar, och t?rar nog?Jag kostat Morvens sm?ktande s?ner;?F?r deras k?rlek ?gde jag k?rlek ej,?Jag gaf dem min sorg, jag kunde ej mer.
N?r skall mitt ?skmoln komma i storm en g?ng,?N?r skall jag se dig, dr?mmarnas yngling,?I stridens d?n, med glimmande sv?rdets blixt?F?rklara den eld, jag t?ndt i ditt br?st?
Lyss, bleka Gylnandyne, och k?nn en g?ng,?Hvad ljud Oihonna ?lskar i s?ngen!?Beg?r ej klagan, frisk ?r min s?gn, en vind?Fr?n nordliga fj?llar brusar i den.
S? talar sagan: Fj?rran i Lochlin satt?I frids?llt rike h?rskande Fjalar,?N?mnd var han Lodins storm i sin ungdoms dar,?Kring l?nder och haf han gl?mmes ej ?n.
Nu var han gammal vorden och tr?tt vid strid,?Drack mj?d, tog skatt och skipade lagar,?Ur slidan ficks knappt mera hans gl?mda sv?rd,?Och nakna p? stranden l?go hans skepp.
En dag f?r honom tr?dde en yngling fram,?Hans son det var, han ?gde ej flere;?Med lifvets ljusa v?r i sin blick han s?g?Den ?ldrige an, han talade s?:
'Bygg mig en drake, fader, och red mig ut!?Din ungdoms banor locka mitt sinne.?Min arm ?r stark, het sjuder min blod. Bort, bort?Jag l?ngtar ur hemmets kvalmiga dal.'
Tyst satt den gamle. Varmare blef hans son:?'Fyll mig min b?n, o fader', han sade,?'Jag kan ej l?ngre dv?ljas h?r ober?md,?Ej h?ra blott dig i skaldernas s?ng.
L?tt ?r mig ren din sk?ld, och, en telning lik,?Af dessa h?nder b?jes din b?ge.?Den v?rld, d?r du har segrat, ?r ?ppen ?n,?Rum har den f?r Hjalmars segrar ocks?.'
Men str?ng tog Fjalar konung till ordet d?,?'Frid', s? han sade, 'svor jag att h?gna.?Min dag var stormig; glad i en lugnad v?rld?Skall str?la min lefnads sjunkande sol.
Fr?n br?nda hyddor, h?rjade f?lt, i blod?Ser kriget opp med m?rker om pannan.?Jag ?lskar frid, g?, yngling, betrakta den!?Dess anlete b?r mitt leende land.'
Men kvar han stod, den unge; han teg, en t?r?I gl?d f?ll ned p? l?gande kinden;?En stund han teg, d? klarnade blickens glans,?Och brusande g?ts hans sm?rta i ord:
'Hvem ger dig r?tt att offra din son, o kung,??t gl?mskans natt, ?t tystnadens ?de??Mitt lif du gaf mig, tag det! Ett bragdl?st lif?Jag g?ldar dig, mer var g?fvan ej v?rd.
Tungt ?r att d? f?rg?ten och utan namn,?Dock tyngre, fader, ?r det att lefva.?Blif ej s? m?rk! Att lefva f?rm?r jag ej,?Men lyda jag kan; jag lyder och d?r.'
Den gamla kungen teg med f?rborgad harm.?En isk?ld l?g i lugnet af orden:?'Ett skepp beg?r du, ett jag dig ger, p? strand?Det st?tt sen min f?rsta vikingaf?rd.
Dess k?l ?r br?ckt, gr?s gror i dess botten opp,?Och dagen str?lar genom dess sidor.?Upp, tag det, flyg kring hafven och s?k ditt namn?Bland fr?mmande ljud, f?rg?ten af mig!'
Och Hjalmar gick. Han kom p? sin faders g?rd,?D?r sk?ttes tomma, barnsliga lekar;?Af mannah?nder, knutna kring sv?rden f?rr,?Nu slungades klot, nu f?ngades boll.
'Hvem finns, som ?lskar minnet af strider ?n',?S? lj?d till k?mpaskaran hans maning,?'Hvem f?ljer mig p? banan af ?ndl?st haf,?Att leka en lek med sk?ldar och st?l?
Ett skepp jag f?tt; gr?s gror i dess botten opp,?Och dagen str?lar genom dess sidor;?Men seger vinns af folk, och af k?lar ej,?Och tryggaste v?g ?r segrarens v?g.'
Hans r?st f?rnams, lik d?net af ?skans vagn,?N?r ?fver dofva, kvalmiga dagen?I nattsvart moln den blixtrande ?ker fram?Och v?cker ur blytung dvala en v?rld.
En storm var kommen ?fver en l?tts?fd sj?,?I glada b?ljor h?jdes den ?ter;?En damm var br?ckt, och yr med f?rdubblad kraft?Ur f?ngelset br?t en