Samlade arbeten II | Page 4

af s?ngerna, kom;?L?nge tego hans l?ppar,?P? Oihonna hans ?ga s?g.
"Flicka", h?rdes hans ord omsider,?"N?r jag ser dig, f?rsvinner min sj?l?Utan m?l i din anblick,?Som i dagen en dimma sprids.
Ej jag ?ger ett namn, som minnet?Stolt skall spara ?t kommande ?r,?Blek ?r kinden, min ungdom?Vissnar tidigt i sorgens luft.
Dock f?rstod jag att ?lska kraften,?Fick f?r bragdernas ?ra en r?st,?Slog jag harpan, i undran?H?rde Morven dess toners storm.
Nu jag kallnat f?r hj?ltars strider,?Ryktet str?lar ej mer f?r syn,?Damm omt?cknar de str?ngar,?Dem jag r?rde i tjusning f?rr.
Blott vid ensliga Cronas b?lja,??fverr?stad af str?mmarnas brus,?Yppar sakta i toner?Jag f?r natten mitt hj?rtas kval.
Men blif min, och min s?ng skall ljuda?H?g ?nnu som i fr?jdernas dar,??n f? vingar och b?ra?Genom tiderna Rurmars namn.
Flicka, tjusar dig minnets st?mma??L?t det s?ga ?t kommande ?r:?'S? sj?ng fursten af Shelma,?N?r han s?g i Oihonnas blick'."
"Rurmar", t?rnan af hafvet talte,?"Sp?d st?r blomman vid flodernas strand,?B?js af aftonens vindfl?kt,?N?r i s?mn han dess st?ngel r?r;
Sjung f?r henne ditt hj?rtas strider,?Du de sm?ktande dr?mmarnas skald,?Tills i kv?llen dess ?ga?Stilla fuktas af t?rars dagg.
F?r Oihonna blott ljuf ?r s?ngen,?N?r med klangen af drabbande sv?rd?Harpan ljuder, och segrar?Stormlikt brusa p? bardens l?pp.
Blott f?r hj?ltar hon flamma kunde,??lska blickar af trotsande mod.?G?, du suckarnas yngling,?Ingen tr?st f?r din sorg hon har."
Harm sig t?nde i Rurmars ?ga,?Rodnad spreds p? hans bleknade kind,?Bort han v?nde sitt anlet,?Och ur grottan f?rsvann han tyst.
D? kom stridernas stolta furste,?Stormig tr?dde till flickan han fram:?"Gall f?rsk?t du och Rurmar,?V?l, den tredje ?r Clesamor.
Ej han l?rde med ord att segra.?Mellan sk?ldar p? blodiga f?lt?Teg hans tunga, och sv?rdet?Ensamt talade d?dens spr?k.
Men du ?lskar dock mod, o flicka,?Strider tjuste din flammande sj?l;?Strider v?nta mig, skynda!?Jag vill famna dig f?rst som brud."
Upp fr?n mossiga h?llens s?te?Stod Oihonna vid ynglingens ord,?Tog hans hand och i glansen?Af hans fr?gande ?ga s?g.
S? hon talade: "Fr?mst bland br?der?Var mig tidigt, o Clesamor, du,?Du, som ensam i Morven??lskar str?len af sv?rdets brand.
N?r fr?n Shelma du for att s?ka?Bragders ?ra i fr?mlingars land,?F?ljde ofta min tanke??fver hafvet den v?g, du tog.
Fl?kt af m?ktiga f?ders anda,?Far dit striderna kalla dig h?n,?L?t en fiende darra?F?r en ?ttling af Finjal ?n!
Kommer sedan en bard fr?n fj?rran,?Vill jag sitta i sk?ldarnas sal?Vid hans kn?, d? han sjunger,?Lyssna tyst, om ditt namn jag h?r.
Blir ditt ?de att tidigt hinna?Dunkla skyarnas irrande f?lt,?Se d? ned, och i Morven?Skall du finna en t?rad kind.
Ofta ensam fr?n hedens stigar?Skall jag blicka mot aftonens moln,?Ofta minnas din pannas?Ljusa hvalf och din svarta lock.
Men, min k?rlek ?r dock ej brudens,??r en systers, o Clesamor, blott;?Samma fader oss fostrat,?Gamle kungen i Shelmas torn."
"V?gors flicka", till svar gaf drotten,?"Ej ditt lif af Morannal du fick,?Ej min syster dig kalla!?Fj?rranburna, hvem s?g din b?rd?
L?ngt fr?n Morven ditt bl?a ?ga?Slog mot dagen du, vaknande, opp.?Ej en kvinna, men hafvet??t Morannal hans dotter gaf.
Kanske h?jdes af v?rens vindar?S?ll en b?lja mot morgonens sol,?Sj?nk tillbaka och f?dde?Dig ur skimrande skummets ljus."
L?tt mot ynglingens panna f?rde?Hafvets flicka sin leende l?pp:?"Mig dock ?r du en broder;?Kan jag blifva en broders brud?
Fj?rran fr?n skall en ?lskling s?ndas.?Som fr?n randen af himlen en sky,?Som fr?n fj?llen en stormil,?F?rr knappt anad, han komma skall."
TREDJE S?NGEN.
O, ej till fl?kt jag f?ddes och ej till v?g,?Fast ej min tjusning t?ndes som andras.?En flickas varma, b?fvande hj?rta sl?r?H?r under min sn? af l?ngtan ocks?.
Hvem ?r, som jagar hjortar i Loras dal??Fr?n tusen ekos darrande d?rrar?Kom hornets ljud tillbaka i kv?llen nyss;?Nu slumrar det tr?tt p? skymningens b?dd.
D?r Cronas dunkelt speglande b?lja kr?ks?Kring ekomhv?rfda, mossiga h?llen,?D?r syns hon, j?garinnan med svanhvit arm,?Oihonna, de svala v?gornas m?.
P? ljungens b?dd hon satt sig och smeker gladt?Den fina, bruna, spensliga st?fvarn,?D?r tr?tt han st?r och slickar kring pilen ?n?Den kallnande hjortens blodiga barm.
Ej ensam t?rnan jagat p? Cronas strand,?Af s?ngens Gylnandyne hon f?ljdes.?Den bleka flickan nalkas med l?ngsam g?ng,?Och leende ser Oihonna sin v?n.
"Hidjallans dotter", s?ger hon, "kom! Sin flykt?Har kullens g?st, den b?fvande, slutat.?Kom, ljuf ?r kv?llen, svalare r?r dess fl?kt?Kring skuldrorna ren min fladdrande lock.
En s?ng mig sjung, tills m?nen i ?sterns port?St?r mild och lyser hedarnas stigar.?Du sj?ng Oihonnas k?ld och dess offer sist.?Jag ?lskar ej sorg, sjung gladare nu!"
Och Gylnandyne satte sig blek och sj?ng,?Mot h?jden lyftes t?rade ?gat;?D?r sam i luftens bl?nande, dunkla haf?Allena en sky, hon f?ljde dess ban.
"Hvar ?r du", klang dess st?mma, "Crualins fr?jd,?Den gr?a k?mpens, dv?ljs du i skyn d?r oppe??G? fram till silfverranden och blicka ned,?H?r andas din fr?jd, Oihonna ?r h?r.
I flydda dar, o Le, i din faders borg,?Mot Gylnandyne lyste ditt ?ga,?I hennes sp?r du f?ljde till Morven, blef?En g?st i de klara harpornas land.
P? dessa kullar syntes du ofta d?,?N?r vidt kring kv?llens soliga riken?Din flickas muntra, kallande jakthorn lj?d.?H?r m?tte din blick Oihonna ocks?.
Hvem ser v?l henne, hvem, som ej gl?mmer allt,?Hvad s?llast f?rr i lifvet han anat??Jag s?g p? dig, du s?g p? Oihonna blott;?Jag vissnade, du, s?g, blommade du?
Din l?pp blef stum,