Samlade arbeten II | Page 6

jublande flod.
'Till hafs, till strid, till seger, till andra land!'?Fr?n man till man s? skallade ropen,?Och snart fr?n halfs?nkt skepp p? en trotsad v?g?S?g skaran sitt hems f?rsvinnande kust.
Det kom ett bud f?r kungen: 'Din son far bort,?L?ngt ut p? hafvet skymtar hans drake.?Ditt land ?r utan v?rn, af dess k?mpar f?r?De b?sta han med p? vikingaf?rd.
D? blef kung Fjalar vred, och hans hy b?t f?rg,?Han slog sin sk?ld i ljudande salen:?'Till sj?ss', han ropte, 'ynglingar! Fjalars lag??r kr?nkt, och f?rbrytarn andas ?nnu.'
Men Sjolf, hans vapenbroder fr?n forna dar,?Gr?h?rig, b?jd, tog ordet och sade:?'Dr?j, kung, beg?r ej f?f?ngt en nekad h?mnd,?Och jaga med svalor ?rnarna ej!
Hvad mer? Du finner Hjalmar kanske och vill?Med vissnad hand den v?ldige b?ja;?Skall han, i ?fvermodet af styrkans fr?jd,?Ej l?na din vanmakts d?d med f?rakt?'
Ett ord gaf Fjalar icke till svar. Han gick?Till stranden, f?ljd af v?pnade skaran.?Hans g?ng var l?ngsam, harm i hans anlet l?g;?Nyss k?mpande, nu den stelnat till lugn.
Tre dar p? sp?rl?s bana han irrat ren,?P? fj?rde dagen s?g han ett segel;?Rakt fram mot Fjalars drake dess kosa h?lls,?Och snart vid sitt m?l det fladdrade slakt.
'Till strid dig red, kung Fjalar', p? bjarmers spr?k?Med ?sklik st?mma ropte dess h?fding,?'Din son slog fr?ckt v?r konung och tog hans skepp,?Gif bot f?r hans d?d, d?, l?mna oss ditt!'
I samma stund, bland stormande k?mpar fr?mst,?P? kungaskeppet sv?ngde han sv?rdet,?Och h?rd blef striden, like mot like stred,?Dock glesnade Fjalars sviktande tropp.
Omsider stod kring kungen en sk?ldborg blott?Af trogna vapenbr?der fr?n fordom,?Och Fjalar stred f?r seger ej mer, han stred?Orubblig f?r glansen blott af sitt fall.
Men se, i stridens hetta ej varsnadt f?rr,?Sk?t fram ett skepp p? kufvade v?gen;?F?rgylld var st?fven, seglen af purpurduk,?Och Gauthiods vimpel sken i dess topp.
Det kl?f sin ban, det nalkades lugnt, men snabbt,?Och snart kring Fjalar lifvades ?ter?Af nya, s?lla, eldade g?sters tropp?De blodiga sv?rdens lyktande fest.
Den sl?ts ej f?rr, ?n solen i v?ster sj?nk,?D? f?ll af bjarmerskaran den siste,?Och seger ?gde Fjalar, men m?rk han stod?Med blottade st?let ?n i sin hand.
'?n f?r mitt sv?rd ej hvila', s? h?rdes nu?Den gamles djupa, darrande st?mma,?'Halft ?r mitt verk, af fiender ser jag h?r?Den dj?rfvaste st? okufvad ?nnu.
Ej bjarmen var min ov?n, f?r hans skull ej?Mitt lugn mot hafvets stormar jag bytte;?Jag drog mot den, som g?ckade fr?ckt mitt bud?Och gjorde min svurna ed till en lek.
Tr?d fram med slutna hj?lmen du man, hvars d?d?Blott svagt med tungans gissel jag agar,?Ett annat spr?k jag ?nskar att tala nu,?Med skarpare egg det biter kanske.
Tr?d fram, din fader kallar dig nu till strid,?Det sv?rd, han gaf dig, blotta mot honom;?Om ej, s? kom f?rkrossad och b?j ditt kn??Och d? med f?rsonad skuld vid hans fot.
Han sl?t. Ett sorl, som suckande v?gens doft,?Dog l?ngsamt bort bland k?mparnes skara,?Och tyst, f?rf?rlig, hotande, ensam stod??n kvar i sin v?ntan Gauthiods kung.
D? lade Hjalmar, segraren, sv?rd och sk?ld?P? blodadt skeppsd?ck tigande neder?Och tr?dde vapenl?s f?r sin fader fram?Och b?jde i v?rdnad kn? vid hans fot.
Och Fjalars klinga gl?nste mot kv?llens sol,?Mot sonens hj?ssa styrde han hugget;?Det f?ll med kraft, g?llt klang det i st?lblank hj?lm;?Men ynglingen stod or?rlig ?nnu.
'Min tid ?r liden', b?rjade Fjalar kung,?'Ej s? jag h?gg i flyktade dagar.?L?s af dig v?rnet, blotta ditt hufvud, son,?F?r svag ?r min arm att klyfva en hj?lm.'
D? l?ste Hjalmar stilla sin hj?lm och bj?d??t fadrens h?mnd sitt blottade hufvud;?Och skyddl?s stod han, ?gde ej annat v?rn??n anletets ?ppna, leende lugn.
Dock se, den gamle sviktade nu. Hans sv?rd,?Till d?dshugg lyftadt, drabbade offret?S? matt, som om till hvila det lagt sig ned?P? lockarnas gula, sv?llande b?dd.
Fr?n denna stund far ynglingen, dj?rf och fri,?Fr?n strand till stran p? fr?mmande v?gor,?Och Fjalar sitter hemma i frids?llt land?Och g?mmer i blidkadt hj?rta sin fr?jd.
N?r kv?llen kommer stundom och kungens borg?Af g?ster fylls, och fradgande hornet?G?r laget kring, och gr?nade skalden r?r?Den v?ldiga harpans darrande str?ng,
Och sjunger, gl?msk af ?ldrade minnens pris,?Den unges nya segrar allenast,?Och Hjalmar, Hjalmar klingar i salen h?gt,?Och Fjalar, den stolte Fjalar f?rg?ts,
D? smakar mj?det kungen, d? h?jer han?F?ryngrad ?ter lutade pannan,?D? s?nder han vid tonernas lek ibland?Med str?lande blickar s?ngaren tack."
Hon sl?t. P? marken glimmade daggen ren,?Och m?nan s?g fr?n bl?nande h?jder?Med klarnadt ?ga ned i en rymd af lugn,?D?r tyst i sin g?ng skred sommarens natt.
D? s?gs p? heden nalkas en man, han kom.?"Jag s?kt ditt sp?r, Oihonna", han sade,?"Fr?n Morvens kung jag bringar ett bud: var snar!?F?rrn morgonen gryr, han v?ntar dig ren."
"Du man af ord, som ila", var flickans svar,?"Hvad g?r, att s? den gamle mig kallar??Har d?dens fl?kt hans vissnade lemmar r?rt,?S?g, ?rnar han g? till andarnas hem?"
Den komne talte: "Klang jag af vapen h?rt?Fr?n borgens salar. Drotten i tornet?Tre g?nger slagit sk?lden, fr?n l?pp till l?pp?H?rs ropet om strid; jag k?nner ej mer."
D? stod Oihonna, ljusnande opp. "Du man,?Ditt v?rf har h?r du slutat", hon sade,?"G?, f?r hans dotters h?lsning till Morvens kung;?Hur morgonen gryr, hon