Samlade arbeten I | Page 8

i Arons ber?ttelse:
men sj?lf med f?rn?jsamt?sinne beg?r jag mitt br?d och spelar min giga, som syrsan sitter, fast solen ?r knapp, p? det vissnade bladet och sjunger
blef Runeberg s? glad, att han sprang opp och tog v?nnen i famn. Den styrka i lidandet, som Runeberg funnit hos den finska allmogen i dess enskilda lif, har ej heller undg?tt honom, d? han besjunger 1808 ?rs krig, d?r samma allmoge upptr?der p? den historiska handlingens f?lt.
Med ?lgskyttarne hade den unga nationen f?tt sin f?rsta nationaldikt i h?gre mening. Den utkom i Helsingfors h?sten 1832, men afs?ttningen gick tr?gt: ?nnu fem ?r senare kunde Cygnaeus i sin bitterhet mot den allm?nna likgiltigheten s?ga, att detta betydelsefulla diktverk ej ens blifvit s? mycket l?st, att afs?ttningen kunnat bet?cka?tryckningskostnaderna. Romantiken hade ej vant allm?nheten vid att ?fven det ringare kunde tj?na poesins syften. ?lgskyttarnes enkla hvardagslif syntes henne prosaiskt inf?r prakten i Tegn��rs poesi. I den m?n den nationella r?relsen utbredde sig, bidrog dock ?lgskyttarne m?ktigt till att v?cka nationalk?nslan och rikta henne p? det folkeliga. ?r 1836, samma ?r Kalevala utkom, best?mde Finska litteraturs?llskapet som uppgift f?r sin f?rsta prisutdelning en versifierad ?fvers?ttning till finska af ?lgskyttarne, ehuruv?l utan resultat. ?r 1837 syntes den f?rsta inhemska recensionen af poemet: det var Cygnaeus, som i "J??kynttil?t" gjorde det f?rsta f?rs?ket att st?lla Runebergs diktning p? dess r?tta plats i allm?nhetens medvetande. Om, slutar han, det finska folket af n?got olycks?de skulle utstrykas ur nationernas antal, s? vore ?lgskyttarne j?mte Kalevala det Herculanum och Pompeji, i hvilka man kunde l?ra k?nna den f?rsvunna nationen.
Vid tiden f?r ?lgskyttarnes slutredigering diktade Runeberg _Grafven i Perho_, en f?rsta f?reb?dare af F?nrik St?l. Hvadan denna nya, krigiskt-folkeliga ton, som ej kan f?rklaras blott ur hans?inlandsvistelse och hans intresse f?r den finska folkvisan? I sj?lfva verket ?r det p? en omv?g den inkom i hans diktning, genom de _Serviska folks?nger_, af hvilka han efter Goetze och Herder fr?n tyskan ?fversatte ett urval till julen 1830. Medan han ?nnu ogift bodde i Helsingfors tillsammans med Fredrik Cygnaeus, hade han tillf?lligtvis bland dennes p? golfvet i deras gemensamma sal kringstr?dda bokf?rr?d funnit ett ouppskuret h?fte _Servische Volkslieder_, ?fversatta af P. v. Goetze, Petersburg 1827. Anslagen af den p? en g?ng nya och dock bekanta tonen i dessa s?nger, utbildade han ej blott den folkeliga stil, som sedan framtr?der i _Idyll och epigram_, utan fann d?r ock det heroiska drag, som den finska folks?ngen saknar. Fr?n den serviska folks?ngen har han ock den femfotade orimmade trokaiska versen, som i hans diktning f?tt n?ra nog en lika stor anv?ndning som sj?lfva hexametern.
_Grafven i Perho_, som Runeberg ins?nde till prist?flan i Svenska akademin, blef d?r den 20 december 1831 bel?nad med det mindre priset. Utg?ngen f?rtr?t honom, och det ber?ttas, att han kastat medaljen i kakelugnsvr?n; senare har han f?rklarat sin f?rtrytelse som ett missn?je med sig sj?lf, att han till Akademin ins?ndt ett poem, hvars egenartade anl?ggning och k?rfva diktion alltf?r starkt kontrasterade mot den r?dande smaken, f?r att utg?ngen kunnat blifva en annan.
Ur samma k?lla, men med rikare fl?de, har ock _Molnets broder_ framg?tt (1835) och, bland minnena fr?n Pargas, _Den d?ende krigaren_ (1836). I ?frigt har den konception af F?nrik St?l, som skalden emottog i inlandet, hvilat ?nnu l?nge.
MORGONBLADET OCH MOTG?NGARNA VID UNIVERSITETET.
N?r Runeberg ?fverflyttade till Helsingfors, var det i afsik att vid universitetet s?ka sin framtida b?rgning. ?r 1830 speciminerade han f?r docenturen, som dock ej medf?rde annan ekonomisk f?rm?n ?n den privatundervisning, som d? f?r tiden, d? privatv?gen till studentexamen stod ?ppen, var f?r yngre akademici en vanlig bif?rtj?nst. Samma ?r erh?ll han vid universitetet en amanuensbefattning, som gaf honom obetydlig l?n och betydligt skrifarbete. Det var p? den han gifte sig. H?rtill kom 1831, d? Helsingfors Lyceum ?ppnades, lektioner d?rst?des. Hans hustru, fr?n hemmet van vid str?ng hush?llning, hj?lpte till med pension f?r studenter och studentkandidater; bland de sistn?mnde var den fjorton?rige Topelius. Men trots all sparsamhet f?rslogo dock ej de knappa tillg?ngarna, helst Runeberg regelbundet hems?nde bidrag till sin mor i Jakobstad. Besluten att hvarken skulds?tta sig eller annars anlita andras hj?lp, ?fvertog han fr?n b?rjan af ?r 1832 den ena af hufvudstadens tv? tidningar, "Helsingfors Morgonblad", som egdes af bokhandlaren J.C. Frenckell. ?rsl?n f?r redigeringen var 2 rubel banco f?r hvarje prenumereradt exemplar med en garanterad minsta inkomst af 800 rubel. F?rsta ?ret, med 493 exemplar, blef den rbl 942:50 eller i nuvarande mynt Fmk 1,077:15 som ans?gs f?r ett godt resultat.
Vid redaktionen skulle Runeberg bitr?das af Nervander, som dock efter n?gra nummer drog sig tillbaka, kanske emedan han ogillade den skarpt polemiska ton, Runeberg inslog i sina litter?ra recensioner. Nervander begaf sig sedermera p? sin l?nga utrikesresa, och deras v?gar skildes. Af ett bref fr?n Runeberg 1848 vid Nervanders pl?tsliga fr?nf?lle ser man, att de gamla k?nslorna f?r ungdomsv?nnen dock fortlefde.
Den litter?ra fejden i Sverige mellan akademiker