Samlade arbeten I | Page 9

och romantiker hade i Finland f?ljts med lifligt intresse, s?rskildt i akademiska kretsar. Runeberg kunde ej tilltalas af de f?rres reflexionspoesi, som p? felfria, v?l kadenserade alexandriner gick ?renden ?t tidens moralfilosofi och nyttighetsstr?fvanden; men ?n mindre gillade han fosforisterna, som f?rlade dikten och idealet till en fj?rran bl? rymd, d?r skalden besj?ng blott sin egen fantasis dr?mmar, f?rgudande sin konst och sitt jag, medan verkligheten blef f?r honom l?g, simpel och prosaisk. F?r Runeberg var verkligheten, naturen s?v?l som?m?nniskolifvet, poesins och all konsts grund, som hon hvarken finge f?rsk?na, emedan den i sig sj?lf var sk?n, eller ringakta, emedan den var h?g och helig: hennes uppgift var blott att f?rklara verkligheten. I dess helgedomar inf?r hon tusen sinom tusen hj?rtan, uppenbarande f?r dem de dolda tankar, de id��er, som verka under ytans m?ngfald och f?rvirring. Men han framst?ller ej id��n begreppsm?ssigt, som vetenskapen, utan i ?sk?dningar: den innebor och genomstr?lar de gestaltningar, som ur verkligheten afspeglas i skaldens ande och dem skalden ?terger i sin dikt. S? ?r konsten hvarken akademikernas tj?narinna ?t andra ?ndam?l eller fosforisternas sj?lf?ndam?l: fritt, vid vetenskapens och religionens sida, tj?nar hon de makter, som leda m?nskligheten p? dess bana genom tiderna. Denna konst ?r _realistisk_ s?tillvida, som hon har sin grund i verkligheten, men blir, d? hon i denna verklighet s?ker id��n, f?r att i diktens form g?ra den tillg?nglig f?r alla, d?rigenom idealistisk.
Dessa ?sikter hade Runeberg funnit vid studiet af antiken, men framf?r allt hade de framg?tt ur hans eget v?sen. Han hade f?rverkligat dem i sin egen diktning, s?vidt den hittills framtr?dt; sin tidning hade han v?l till stor del ?fvertagit f?r att d?r f? f?rf?kta dem i en mera direkt form.
Redan i sin f?rsta nummer utl?gger Runeberg sin konstuppfattning i en artikel, som riktar sig mot Svenska akademins valspr?k, "snille och smak". D?rp? tillgriper han parodins vapen. Hans f?rsta offer ?r Dahlgrens poetiska kalender "Freja", hvars pratsamma verskonst han efterg?r med en l?tt ?fverdrift, som ?n godmodigt, ?n burleskt blottar den i all dess ytlighet. I _Projekt till en poetisk f?rening_ m?ttas ett hugg mot den g?tiska skolans nordiska kraftpoesi, medan i _F?rs?k till en naturalhistorisk beskrifning ?fver den poetiska ?rnen_ den g?ngse poesins osanna f?rh?llande till naturen prisgifves ?t l?jet. Slutligen l?mnar han sk?mtet och g?r fienden direkt p? lifvet, d? han i uppsatsen _En blick p? Sveriges nu g?llande litteratur_ f?retager en omv?rdering af alla g?ngse litter?ra v?rden, fr?n kalendrarna och Eufrosyne upp till sj?lfva Tegn��r, aff?rdande dem en efter annan med korta, sn?fva, neds?ttande omd?men. Han erk?nner Tegn��rs ?fverl?gsna form och stolta kraft och l?ter g?rna hans dikter g?lla som "lyckade produkter af en diletterande f?rm?ga"; men sedda ur poesins h?gsta synpunkt sakna de sanning och n?dv?ndighet. Till en slutlikvid framdrages v. Beskows poem "Sveriges anor", som s?ndertages och nagelfaras bit f?r bit, tills ingenting ?terst?r af detta tomma praktstycke, som Svenska akademin bel?nat med sitt stora pris och allm?nna opinionen upptagit bland den svenska litteraturens klassiska m?sterstycken; det har aldrig h?mtat sig fr?n detta slag. F?r ?frigt b?r till?ggas, att Runeberg med lika str?nga omd?men nedsatte Victor Hugo, de franska romantikernas firade chef. Bellman, fru Lenngren, Franz��n och Almqvist ?ro inom den svenska vitterheten de enda, han erk?nde som verkliga poeter.
Sitt omd?me om Tegn��r har Runeberg senare r?ttat, med vidh?llande af de ?friga. Men om man icke erk?nner n?gon poesi utan en lefvande gestaltbildning, s? blir det sv?rt att g?ra r?ttvisa ?t den Tegn��rska tankens eldiga flykt och blixtrande bildprakt, som faller mera inom odens och dityrambens kategori. Den djupa motsatsen mellan Tegn��r och Runeberg har blifvit anm?rkt som bevis p? den best?mda ?tskillnad, som d? redan uppst?tt mellan de b?gge af dem f?retr?dda nationerna, en ?tskillnad som dock fanns ?fven f?re den politiska skilsm?ssan.
Af Runebergs vittra bidrag till Morgonbladet ?r det v?rdefullaste hans _Sm?rre ber?ttelser_, fem korta prosastycken, och dock i sin koncentrerade framst?llning inneh?llande en m?ngd betydelsefulla, skarpt markerade gestalter, dem han framkallade bland minnena fr?n det ?sterbottniska kust- och sm?stadslifvet. Dessa ber?ttelser ?ro s? mycket m?rkligare, som det ?r f?rn?mligast i dem Runeberg tecknat n?gra bilder ur borgarest?ndets lif i v?ra st?der. Hans prosastil l?per h?r tyngre och mera anstr?ngd ?n versen; ocks? var det ej mycken tid att arbeta p? den, d? ofta nog tryckerigossen satt i tamburen och v?ntade p? manuskript. ?r 1854 utg?fvos dessa prosaber?ttelser i en skild samling.
D?rj?mte str?dde Runeberg med fulla h?nder omkring sig f?r sin tidning dikter, estetiska uppsatser, romanfragment, fabler och reflexioner: och d? detta dock icke fyllde en tidning p? en tid, som k?nde hvarken notisafdelning eller politiska artiklar, fr?gar man sig huru, midt under hans ?friga syssels?ttningar, redaktionsarbetet blef honom m?jligt? D?rp? kunde hans hustru gett besked. Medan hon i sitt hush?ll f?r pension?rerna f?ref?ll tyst, tillbakadragen och tr?tt, var hon i all stillhet sin mans outtr?ttliga medarbetare, kunde spr?k, l?ste snabbt, ?fversatte och skaffade