Samlade arbeten I | Page 7

Snellmans skoningsl?sa logik, Nervanders sarkasmer, Nordstr?ms infall, hvassa som syn?lar". Fredrik Cygnaeus tillh?rde s?llskapet, M.A. Castr��n ansl?t sig ?fven, och n?r L?nnrot fr?n Karelens ?demarker ?terkom med sina finska folkvisor, syntes ?fven han som g?st vid dess sammankomster. Af Runebergs forna skolkamrater var L.I. Ahlstubbe, Stubben, inom s?llskapet g?ende under namnet "den absoluta?v?ltaligheten". Sedan en och annan af v?nnerna satt bo, deltogo ?fven fruntimmer, fr?mst Fredrika Runeberg, som i detta snillrika umg?nge lefde upp ur sin tillbakadragenhet; genom henne inkommo andra fruntimmer, ?fven af den Tengstr?mska kretsen, som efter universitetets ?fverflyttning och ?rkebiskopens d?d ?terf?renats i Helsingfors.
I detta s?llskap ?fverv?gde till en b?rjan det litter?ra intresset; men senare, n?r v?nnerna mognade f?r allm?nna v?rf, det fosterl?ndska och folkeliga. S? betydelsefulla f?retag som Finska litteraturs?llskapet och Helsingfors Lyceum ha d?rifr?n utg?tt. Huruvida Runeberg under samkv?men var mera gifvande ?n emottagande ?r sv?rt att afg?ra; s?kert ?r att de fosterl?ndska impulserna hos honom g? l?ngre tillbaka ?n hos n?gon annan i kretsen. De anspr?ksl?sa och trefna sm? tr?hus med gr?na tr?dplanterade g?rdar, d?r dessa sammankomster egde rum, ?ro nu f?rsvunna eller st? undanskymda bland praktbyggnaderna i nutidens Helsingfors. Men de tankar d?r f?ddes hafva g?tt ut ?fver hela landet och best?mt dess utveckling till dag som ?r.
Ur den riktning mot det fosterl?ndska, hvari Runeberg lefde, har ?LGSKYTTARNE framg?tt och d?rmed det finska folkelementet till f?rst begynt sitt intr?de i v?r vitterhet och v?rt nationalmedvetande.
Med _Vargen_, som f?rstudie hade Runeberg f?rst f?retagit sig en framst?llning af inlandsbons j?garlif under titel _?lgjakten_, hvartill han f?rde manuskriptet med sig till Pargas. Sommarn 1827 s?g Cygnaeus det d?r och prisar det som kanske det yppersta, som n?gonsin skrifvits p? finsk jord; men Runeberg afb?jde hans r?d att publicera det, m?h?nda med en aning om, att n?got f?rmer borde ur ?mnet framg?. I Helsingfors togs diktverket ?ter fram, och nu v?xte planen under de nya inflytelserna. Genom en omarbetning, hvarunder frierimotivet och "den blomstrande Heddas" parti tillkommo, uppstod efter hand en allsidig skildring af den finska allmogens lif d?r borta i ?demarkerna. D?rvid kommo tv? redan f?rdigdiktade s?nger, om sj?lfva jaktf?rden att falla utom ?mnet, men s? stark var hos den unga skalden sj?lfkritiken och den konstn?rliga kraften att f?rsaka, att han utan tvekan offrade dem f?r det hela; och de voro dock, har han sj?lf sagt, "icke s?mre ?n det ?friga". Ofrivilligt ledes d?rvid tanken till den d? ?nnu ouppt?ckta myten om Sampo, den finska folks?ngens underting, hvars frambringande kr?fde s? m?nga f?reg?ende offer af smideskonstens m?sterverk. S?lunda uppstod detta verk, om hvars nationella betydelse ej ens Runeberg sj?lf ?nnu var fullt medveten.
Huru rik och fullst?ndig har ej lefnadsbilden utfallit! P?rtet, d?r r?ken h?nger som en sky ofvan taksparrarna, bohagsting och kl?dedr?kt, seder och umg?ngesformer, allt ?r tr?ffadt med en n?stan etnografisk trohet, ?fven i enskildheterna, s? att L?nnrot, som fick manuskriptet till genomg?ende, hade intet att anm?rka, utom att "den raske Mattias" borde till Tj?derkulla medf?ra v?lkomstg?fvor ?t barnen, hvilken ?ndring ock skalden inf?rde. I dessa yttre lefnadsformer r?ra sig den sj?lfegande bonden i Mattias' person, torparen i Petrus p? Tj?derkulla och Zakarias p? Hjerpvik, medan ?fven inhysingen och "den aktade tiggaren" ha sin plats p? den v?rmande ugnen hos Petrus liksom den gamla Rebecka i folkets stuga p? herrg?rden. Karakt?rerna ?ro visserligen tecknade blott i sina enklaste drag. Men i dessa typer lefver en anda af upph?jd idealitet, som adlar deras primitiva lefnadsformer och i hvars namn tiggaren f?r sitt m?nniskov?rde lika v?l som torparen, hvars stuga han g?star. Skaldens humor, skiftande mellan sm?l?je och k?rlek, spelar omkring dem; diktionen sprider ?fver dem sitt skimmer af bilder, h?mtade alla ur just det lefnadsomr?de, inom hvilket dikten r?r sig; och slutligen framst?r, som en f?rtr?fflig relief ?t det bet?nksamma och innerliga finska lynnet, de sk?ggige arkangelitiske br?derne med handelsmannens r?rligare och ifrigare v?sen.
Med en konst, som ej ?r mindre stor d?rf?r att den ?r s? enkel, har skalden sammanf?rt alla dessa drag inom ramen af den lilla h?ndelse, kring hvilken dikten r?r sig,
m?nnernas lyckade jakt och de ?lskandes raska f?rlofning,
och d?rmed f?rbundit dem till ett folkepos af stor nationell betydelse. Och till detta verk gick han vid n?gra och tjugu ?r, utan f?reg?ngare, om man ej d?rtill vill r?kna Homerus, och behandlande den svenska hexametern med en ledighet, en omv?xling och en s?kerhet i det metriska, som st?ller ?fven s?dana f?reg?ngare som Tegn��r och Stagnelius i skuggan.
Hvilket ?r det drag, hvari Runeberg djupast tr?ffat den?finska nationalkarakt?ren? Denna fr?ga framkastades vid n?got afslutningssamkv?m bland l?rarene vid Helsingfors Lyceum. Den ena framdrog ett, den andra ett annat, tills G.A. Borg, en af?L?rdagss?llskapets medlemmar, framh?ll den sega styrkan i lidande, grundad p? en orubblig f?rtr?stan till godheten i F?rsynens ledning af m?nniskolifvet, ett drag som tiggaren Aron r?jer sedan hans existens g?tt under f?r n?den, lika v?l som bonden Paavo, n?r han ?fvervunnit den. N?r Borg citerade slutorden