Samlade arbeten I | Page 5

som utarbetade f?rslaget till organisation af landets h?gsta styrelseverk, hvarj?mte han genom det personliga f?rtroende han ?tnj?t hos kejsar Alexander I kanske mer ?n n?gon annan landsman inverkat p? v?ndningen af landets ?den 1809. En man med den gustavianska tidens fina och urbana bildning, hade han tidigare egnat sig j?mv?l ?t litter?ra syssels?ttningar, i historieskrifning en efterf?ljare af Porthan, i sina dikter fr?n hemmets v?rld en ?ldre skaldebroder till Franz��n och Choraeus.
P? det enkla kyrkoherdebolet i Pargas, som var ?rkebiskopens prebendepastorat och d?r han ?ret efter branden tillbragte ?fven vintern, var ?rkebiskopen centrum i en talrik familj af barn och barnabarn, hvartill nu kom en skara befryndade eller bekanta familjer, mest husvilla professorsfamiljer fr?n ?bo, som efter branden slagit sig ned i denna h?rliga sk?rg?rdssocken. D? Runebergs far var ?rkebiskopens kusin, en efter ?sterbottniska begrepp icke afl?gsen sl?ktskap, var hans st?llning s?ledes en annan ?n blott informatorns p? biskopsg?rden, d? han nu kom i den n?rmaste ber?ring med denna krets, som v?l var delaktig af den b?sta bildning i landet fanns. Det intelligenta och glada s?llskapslifvet fortgick om vintern med ?msesidiga bes?k, om sommarn med gemensamma b?tpartier och utf?rder, hvilkas medelpunkt utgjorde ett af ortens ungdomar samf?lldt uppf?rdt lusthus "Minnet", med f?rty ?tf?ljande minnesbok. Under denna tid f?rgingo hos Runeberg sp?ren af skol- och studentlifvets r?a seder, och hos den ?verd?dige ynglingen, som ?nnu i ?bo ej sade nej ens till ett slagsm?l i gr?nderna, utvecklade sig den mest h?gsinnade, ?dla och humana skaldeanda. Till denna f?rvandling medverkade, j?mte den dagliga samvaron med ?rkebiskopen, f?r hvilken Runeberg hyste en varm tillgifvenhet, i f?rsta rummet inflytandet af det kvinnliga elementet inom den Tengstr?mska kretsen. Om Runeberg sedermera i sina diktverk visar sig s? f?rtrogen med kvinnohj?rtats finaste r?relser inom den v?rld af godhet och renhet, som den sanna bildningen v?cker, s? ?r det h?r han l?rt k?nna dem. Hans fr?msta l?rom?starinna var den vaknande k?nslan f?r Fredrika Tengstr?m.
Fredrika Tengstr?m var dotter till ?rkebiskopens bror, kamrer Tengstr?m, hvars ?nka sedan mannens d?d haft sitt st?d hos ?rkebiskopen och efter branden bodde i Pargas p? malmen invid kyrkan. Utan yttre f?retr?den och bortkommen i s?llskapslifvet, fann sig Fredrika Tengstr?m sj?lf "ful, otymplig och oduglig till allt", drog sig inom sig sj?lf och s?kte en ers?ttning i fantasins v?rld. Redan som ung flicka hade hon tillegnat sig hvad tiden bj?d i romanv?g och f?rv?rfvat en s?dan f?rdighet i fr?mmande spr?k, franska, tyska och ?fven engelska, att hon f?rm?dde i familjekretsen f?rel?sa en roman, som hon p? rak arm ?fversatte fr?n det fr?mmande spr?ket s? snabbt, att ?h?rarne knappt m?rkte att texten ej var svensk. Tidigt skref hon sj?lf noveller och sagor, och det var till f?rst Runebergs poetiska beg?fning, som f?ste hennes uppm?rksamhet vid den unga magistern: det var hennes f?rsta och enda tycke, i hvilket hon inlade desto st?rre djup, h?ngifvenhet och sj?lff?rsakelse. S? f?ste hon den l?ttant?ndlige skalden och v?xte in i hans lifsg?rning; och f?r huru m?nga flammor han ?n f?rr och senare uppl?t den ena eller andra kammarn i sitt hj?rta, f?rblef det dock alltid hon, som r?dde ?fver hela huset. Det var i Pargas deras k?nslor m?ttes; f?rlofningen skedde i Helsingfors julen 1828 och gifterm?let d?rsammast?des ny?ret 1831.
I v?rmen af denna k?rlek mognade nu Runebergs skaldskap. Hans f?rsta diktsamling utkom visserligen i Helsingfors 1830, men dess flesta dikter h?rr?ra fr?n det lyckliga ?ret 1828. Om de tidigaste af dessa dikter ?nnu blott m?la allm?nna st?mningar i tidens art eller r?ja en genklang af samtida poeter, fr?mst Stagnelius och Franz��n, s? ?ro dikterna fr?n Pargastiden ?kta ingifvelser af hans nu till m?sterskap mognande skaldeg?fva. Alltmera n?rmar han sig d?rmed verkligheten. Naturskildringarna ?ro lika enkla som m?lande, s?som i den morgonfriska _F?rd till ?bo_, och hans k?rleksdikter, _Den v?ntande, Till Frigga_ m.fl. ?ro hj?rtats intimaste bek?nnelser, bundna i antikartade metrar af f?rundransv?rd sk?nhet och beh?rskning. H?rtill kommer k?nslan af att diktningen var hans r?tta lefnadsuppgift, i kraft hvaraf han, i stycket _Hvad jag ?r s?ll_, ?nnu ej fyllda 25 ?r, med den utvaldes visshet tecknar sin framtid:
Od?dlighetens lugna sol f?rgyller?det m?l, jag s?ker, tr?nande och varm,?och ingen l?g, f?raktlig tvekan fyller?min djarfva, stolta, ungdomsfriska barm.
Tv? ?r senare i _Svanen_, ?terger han samma tanke och samma tillf?rsikt i en mera enkel och innerlig ton, som tr?ffar hemlandets innersta v?sen. Det lilla h?ftet afslutas med _Idyll och epigram_, en samling harmoniska sm? m?sterstycken, som i stil och behag f?rliknats vid Thorwaldsens reliefer; men medan dennes framf?r allt ?ro antikartade, r?ja Runebergs drag af det folkeliga, som p? ett m?rkeligt s?tt peka fram?t i hans diktning: redan i denna afdelning f?rekommer den ?dlaste p?rlan i bandet, _Bonden Pavo_. Genom att ?ppna h?ftet med en h?lsning till Franz��n har Runeberg st?llt sin diktning under denne v?rdade l?rom?stares h?gn.
Till Runebergs f?rsta diktsamling h?r ock _Svartsjukan n?tter_, detta vulkaniska utbrott af en allt ?fverv?ldigande fantasi som med