Samlade arbeten I | Page 4

J.L. Runeberg
sina till Ruovesi, "vid N?sij?rvis dunkla v?g", en n?got sydligare bel?gen socken, d?r han tillhandlat sig Ritoniemi g?rd strax invid sockenkyrkan.
Sin lediga tid anv?nde Runeberg till att med b?ssan str?fva omkring i skog och mark, ofta p? ganska vidstr?ckta utflykter. De intryck han emottog p? den f?ren?mnda orten har han senare nedlagt i sin uppsats i Helsingfors Morgonblad, _N?gra ord om nejderna etc. i Saarij?rvi_. Det var ej blott naturen han l?rde k?nna i dessa de bl?nkande?vattendragens, de m?rka ?sarnas och de djupa skogarnas ?demarker. Han tr?dde in i r?kp?rtena som framskymtade vid sj?str?nderna, och d?r allmogen med h?st och h?ns "bivuakerade i ?demarken". Han l?rde sig efter hand det finska spr?ket, som d?rf?rinnan varit honom obekant. Bakom den groft tillhuggna ytan hos dessa svedjebrukets och hungersn?dens barn tr?ngde hans underbara blick till djupet af deras v?sen. Han skrifver d?rom senare p? tal om ?lgskyttarne: "Sj?lf en afkomling af koloniserade svenskar, hade jag f?rest?llt mig finnen till sitt inre s?dan, som han syntes mig till sitt yttre, n?r han n?gon g?ng kom med varor till min f?dernestad; huru annorlunda fann jag ej honom i hans hem och vid n?rmare betraktande. En patriarkalisk enkelhet, ett djupt manligt t?lamod, en medf?dd klar blick i lifvets innersta f?rh?llanden voro egendomligheter, dem jag hos honom uppt?ckte och dem jag tyv?rr blott svagt kunnat ?tergifva i de skildringar jag f?rs?kt." Bland Saarij?rvis moar har han h?mtat urbilden till bonden Pavo, medan det torde varit f?retr?desvis under vistelsen i Ruovesi Runeberg l?rt k?nna originalen till "den blomstrande Hedda", "den raske Mattias fr?n Kuru", "den v?lf?rst?ndige Petrus" och de sk?ggige br?derna fr?n Arkangel.
R?kp?rtenas tid ?r numera f?rsvunnen i dessa trakter. ?ngb?tar, j?rnv?gar och skogsspekulationer hafva, j?mte folkskolor och tidningar, f?r?ndrat b?de naturen och folket och hos allmogen uppenbarat j?mv?l andra egenskaper, ?n dem Runeberg funnit hos ?lgskyttarne och bonden Pavo.
?nnu en annan v?ckelse emottog den blifvande skalden som student p? kondition. Kapten Enehjelm hade sj?lf deltagit i kriget 1808 s?v?l som 1788, och i hans hem, d?r den unge informatorn s? v?nligt upptogs, hade denne, som han sj?lf senare n?mner i bref till Montgomery, "tillf?lle att h?ra och l?sa kortare relationer om krigsh?ndelserna". Bland andra "krigets bussar" som bodde i trakten, n?mner traditionen en l?jtnant Karl Palmroth, 1808 officer vid bj?rneborgarne, af hvilken studenten skull emottagit intryck fr?n krigstiden. S?kert ?r, att han redan nu fick syn p? det patriarkaliska draget hos indelningsverkets officerare, som voro samma krutgubbar i f?lt med sitt kompani som p? bost?llet bland sitt arbetsfolk; redan i romanfragmenten fr?n 1808 ?rs krig i Helsingfors Morgonblad 1836 har Runeberg en dylik skildring. Minnena fr?n 1808 ?rs krig voro ?nnu f?rska; det var den krigiskt-patriotiska andan i dem, som t?nde ynglingens h?g, s?som han s?ger i _F?nrik St?l_:
Min tanke genom rymder lopp,?som f?rr den aldrig spanat.?Ett lif gick f?r mitt hj?rta opp,?hvars tjusning det ej anat.
Till krigsminnena h?rde ock en gammal afsigkommen underofficer med f?nrikstitel, Pelander, en anf?rvant till kapten Enehjelm, som efter ink?pet af Ritoniemi upptagit honom i sitt hus, d?r han bodde i en liten stuga p? g?rden och sysslade med att binda n?t, sprita fj?der och dylikt. De uppt?g, hvarom Runeberg f?rt?ljer i F?nrik St?l, har han i sj?lfva verket, enligt hvad hans elever meddelat Str?mborg, f?retagit med den eldf?ngde gubben p? Ritoniemi: S?tillvida har F?nriken sin motsvarighet i verkligheten, medan v?l v?ckelsen hos Runeberg i fr?msta hand utgick fr?n kaptenens hem och icke fr?n f?nrikens stuga.
PARGASTIDEN; F?RSTA DIKTSAMLINGEN.
Impulserna fr?n inlandet gingo tills vidare som en understr?m p? djupet af Runebergs ande. I ?bo ?terfann han 1826 den krets af ynglingar, han k?nt sedan sitt f?rsta student?r. Han inskrefs vid universitetet samma dag som J.W. Snellman och Elias L?nnrot; J.J. Nervander var hans tentamenskamrat vid kandidatexamen. I denna kamratkrets, som i sina namn innefattade Finlands framtid, ?tervunno hos Runeberg de intellektuella intressena ?fverhand, s?rskildt de litter?ra. I ?frigt var det kandidatexamen, som nu upptog hans tid. Homerus hade han l?st under konditionstiden; nu tillkommo Sofokles och Tukydides f?r grekiskan, som j?mte latinet var hans hufvud?mne, studier af djup betydelse f?r den blifvande skalden. Runebergs kandidatexamen, den 13 juni 1827, var den sista under universitetets n?ra tv?hundra?riga vistelse i ?bo. Tv? m?nader senare, den 4 september 1827, intr?ffade ?bo brand, som bildade en s? m?rkelig epok i universitetets och ?fven landets utvecklingshistoria.
Ocks? f?r Runeberg innebar branden en v?ndning, om ock ej "en f?rd?md st?t", som han s?ger i bref till modren n?gra dagar senare. I st?llet f?r att forts?tta vid universitetet, ?terflyttade han till ?rkebiskop Tengstr?m i Pargas, d?r han sommarn f?re branden vistats som informator f?r en talrik barnskara, en vistelse som nu fortsattes ett helt ?r, tills han h?sten 1828 ?fverflyttade till Helsingfors.
?rkebiskop Jakob Tengstr?m hade tagit en betydande del i daningen af Finlands samh?llsskick vid Borg? landtdag, d?r han var ej blott pr?stest?ndets talman utan ock ordf?rande i den kommitt��,
Continue reading on your phone by scaning this QR Code

 / 172
Tip: The current page has been bookmarked automatically. If you wish to continue reading later, just open the Dertz Homepage, and click on the 'continue reading' link at the bottom of the page.