Samlade arbeten I | Page 2

den starka sj?lfk?nslan, som l?tt slog ?fver till h?nsynsl?shet, frimodigheten, som gr?nsade till ?fvermod, dj?rfheten ?fven inf?r faror och ansvar och slutligen m?h?nda ?fven den iakttagelsens vakenhet och den tankens klarhet, som utm?rkte Runeberg b?de som diktare och m?nniska.
Till landskapets inflytande kom hemmets och familjens.
Runeberg var den ?ldste i raden af sex syskon--tre s?ner och tre d?ttrar--i ett enkelt borgarhem i den lilla k?pstaden. Af sin far, sj?kaptenen Lorenz Ulrik Runeberg, hade han i arf sin kraftfulla och h?gresta gestalt; det ?det, att midt i sin verksammaste manna?lder nedbrytas af ett slaganfall,--ett sl?ktarf--blef fadrens liksom hans f?rstf?ddes. Fadren, som varit student i ?bo, men f?r sj?mansyrket ?fvergifvit pr?stakallet, egde studier b?de i yrket och d?rut?fver. I hans bref till sonen framtr?der en humoristisk ?der, som g?r igen hos denne. Enligt skaldens egen uppgift har fadren med allvar f?ljt hans f?rsta skriftst?llarf?rs?k och r?ttat dem med str?nghet. Men hvilka f?rhoppningar han ?n f?st vid sin ?ldste son, har han dock f?ga kunnat ut?fva p? honom n?got djupare inflytande, d? han ofta var borta fr?n hemmet p? l?ngturer och redan tidigt, 1821, som slagr?rd f?ngslades vid sjukb?dden. Han afled 1828, innan hans ?nskan uppfyllts, att f? lefva tills han "finge se, hvad det skulle blifva af hans Ludvig."
Under s?dana f?rh?llanden kom tonen i hemmet fr?mst att bero p? modren, Anna Maria Malm, r?dmansdotter fr?n Jakobstad. Ortografin i hennes bref visar det ringa m?ttet af tidens fruntimmersbildning i v?ra sm?st?der. Emellertid hyste hon lifligare litter?ra intressen, ?n hvad man i Jakobstad gillade hos en god husmoder. Vacker och beg?fvad med god s?ngr?st, hade hon i sin ungdom varit f?rem?l f?r Choraei hyllning, medan denne som informator i Jakobstad str?dde omkring sig sina kvicka verser. Topelius har meddelat, att hon i grannarnas ?gon var en d?lig hush?llerska, som v?rdsl?sade familjen och tillbragte sin mesta tid med att l?sa romaner. Hennes konst att ber?tta anekdoter ur eget och f?rg?ngna tiders lif var k?nd och efters?kt i staden; p??s?ndagseftermiddagarna, d? ?fven s?nerna voro lediga och alla barnen samlades kring modren f?r att h?ra henne ber?tta, stod gl?djen h?gt i tak i det enkla hemmet. ?fven s?ngen och visan tillh?rde denna krets. Utan tvifvel upprinner h?r en af de k?ll?dror, ur hvilka den s?llsynta ber?ttarkonst flutit, som utm?rker Runebergs diktning. ?nnu som vuxen, n?r skalden med sin syster talar om Sara Wacklins Hundrade minnen, utbrister han: "Hvilka minnen skulle icke mamma kunnat skrifva fr?n ?sterbotten!" Vid hennes visor uppv?xte hans underbara geh?r f?r det rytmiska i spr?ket; ?fven hennes musikaliska beg?fning g?r igen hos sonen. Till sin f?rstf?dde stod hon i ett s?rskildt innerligt f?rh?llande, alltsedan hans sjuklighet under de fyra f?rsta lefnads?ren; den outtr?ttliga ?mheten i modrens v?rd besvarade sonen med barnahj?rtats varma f?rtrolighet, och h?r, menar Runebergs biograf, ?r ursprunget till den hj?rtats v?rme, skalden r?jde redan som barn och hvarmed han som man omotst?ndligen intog enhvar, som kom med honom i ber?ring; man kan till?gga, att denna v?rme allt ?nnu sl?r emot en fr?n hvarje blad i hans dikter.
B?da sl?kterna, den Runebergska och den Malmska, h?rstamma fr?n Sverige, med hvilket land de ?sterbottniska kustst?derna ?fven efter den politiska skilsm?ssan stodo i lifligare ber?ring ?n nu. Man kan h?ri finna en f?rklaring till det s?kra spr?kgeh?r och de frihet fr?n provinsialismer, som redan fr?n b?rjan af hans diktarbana voro skalden egna.
Runebergs skolg?ng begynte i hemstaden hos "Vestmans mor", en fr?n Stockholm ?fverflyttad sm?skolel?rarinna, i den lilla l?ga?vindskammaren vid "Visas backen", som ?nnu beses af turisten i Jakobstad. ?ren 1812-14 bes?kte han trivialskolan i Ule?borg, d?r hans farbror var tullf?rvaltare, men blef efter dennes d?d i b?rjan af 1815 flyttad till trivialskolan i Vasa. Han genomgick denna som primus i s?v?l kollega superiors som konrektors och rektors klasserna. Dimissionsbetyget ?r dagtecknadt den 24 juli 1822; den 23 oktober samma ?r inskrefs Runeberg som student vid universitetet i ?bo.
Sederna i Vasa skola voro r?a, men de voro icke f?rd?rfvade.[1] Det ?fverd?diga lynnet hos de ?sterbottniska gossarne br?t ut i uppt?g, af hvilka skalden sedan tecknat n?gra muntra bilder i prosaber?ttelsen _Eldsv?dan_, d?r man i "generalen" igenk?nner drag af rektoristen Runeberg, medan bagar Gyllendeg helt visst har sin f?rebild i n?got af Vasa stads originaler. En m?stare i pojkdater, gick Runeberg i spetsen f?r kamraterna b?de vid lekarna och l?xorna. Vid deras krigiska evolutioner p? Korsholms raserade vallar eller i "Kr?klundsbacken" utanf?r staden uppsatte och anf?rde han den ena af de tv? bataljonerna. Mot den r?dande penalismen uppreste sig Runeberg redan som?andraklassist, d? han sl?ngde skolans d?rrnyckel i pannan p? en l?ng rektorist. Sedermera sj?lf hunnen till rektorsklassen, afskaffade han j?mte n?gra behj?rtade kamrater tyranniet i dess mest barbariska form. Det var af s?dana drag af en gener?s natur Runebergs st?llning bland kamraterna fr?mst berodde.
Det var icke mycket man fick l?ra i det gamla skolhuset fr?n Karl XI:s tid, d?r alla klasserna l?ste tillsammans i den stora skolsalen,