Himlauret eller det profetiska ordet | Page 7

till uppst?ndelsen fr?n de d?da." Fil. 3:11. S? skulle vi aldrig uttrycka oss, utan hellre tala vi om n?dv?ndigheten af att f? en salig d?d, att komma v?l in i paradiset. Skulle man f? tro, att Paulus, syftade p? denna trosakt med detta uttryck, d? ?r det ej underligt, att han s? innerligt ?nskade att redan h?r, "vara funnen i Kristus" och att "likbildas till hans d?d."
Fr?gan uppst?r, huru det d? skall g? med svaga kristna, som i tron hafva afsomnat. Vi veta ej s? mycket om, hvad som f?rsigg?r inom d?dsrikets boningar, men ehuru vi ej tro p? n?gon sk?rseld i katolsk bem?rkelse, kunde det dock vara t?nkbart, att en mognad, ett fullkomnande egde rum hos de afsomnade uti mellantillst?ndet. Skola vi finna det underligt, om andens st?ndiga varande hos Jesus skulle ?stadkomma mognad b?de uti tro och k?rlek? Tro i motsats till ?sk?dning skall ej finnas till p? andra sidan grafven, men tro i bem?rkelse af f?rtroende, tillit skall finnas der i ?nnu h?gre grad ?n h?r. "Men nu f?rblifva tro, hopp, k?rlek, dessa tre." 1 Kor. 13:13.
Vare nu med det f?rut n?mda huru som helst, ett ?r visst, att n?got s?dant tillf?lle till att mogna f? ej de lefvande troende i det ?gonblick, som Herren kommer. De f? ej heller n?gon d?dsb?dd, som m?nga f?tt. Nej, de m?ste vara fullt redo att g? i det ?gonblick, man icke vet, eller ock blifva qvar. Likasom uti en jordisk familj oftast finnas sjuka s?v?l som friska barn, s? ?r det tyv?rr ock i Guds f?rsamling. Somliga ?ro "sjuka i ordtr?tor och sp?rsm?l," andra ligga bundna i girighet, njutningslystnad m.m. De hafva s?llan tid att l?sa bibeln eller att bedja. De ?ro afund-sjuka, sjuka i m?nga h?nseenden, och de veta, att de s? ?ro. Huru skall Herren kunna taga upp dessa sjuklingar i ett ?gonblick till himmelen? Om?jligt! I himmelen finns intet hospital. F?rvandlingen har inflytande p? deras kroppar, men ej p? deras sj?lar. Kan d? Gud lemna dem qvar, d? de ju, ehuru sjuka, dock ?nnu hafva lif, ?ro hans barn? Det f?rekommer lika orimligt.
Hvad g?ra? V?r mening ?r, att vi h?lla p? att inkomma eller hafva redan inkommit p? en tid, d? det g?ller f?r dessa sjuka att v?lja emellan antingen att taga till sig salfvan fr?n Gilead och bli friska eller ock att d? den andliga d?den. V?r tro ?r, att detta myckna talet om Herrens tillkommelse blir antingen till f?rb?ttring eller f?rv?rring r?rande dessa sjuklingars andliga helsotillst?nd. Aff?rsmannen, som f?rh?rdar sig emot andens r?st, som bjuder honom alltid tala sanning; f?rtalerskan, som g?r detsamma, som forts?tter med sitt om skadegl?dje vittnande ordsvammel; den enskilde, som m?rker huru "sk?mt" och "andel?sa ord" drifva bort anden och icke tager det till hjertat; den f?rsamling, som m?rker, huru fester och tillst?llningar af tvifvelaktig natur suga lifvet ur de troende, och ?ndock fortfar dermed; den predikant, som vet med sig, att hans ord sakna den sm?rjelse, som de borde hafva, och det p? grund af, att hans enskilda umg?ngeslif med Gud och hans v?ntan efter Herrens tillkommelse ej ?r detsamma, som det en g?ng var, som ej v?gar h?ja sin st?mma emot de synder, hvilka ?ro i svang inom f?rsamlingen, som ser sin hjord f?rsm?kta och d? utan att bekymra sig om Josefs skada p? det s?tt, att han s?ker till hvilket pris som helst f? den botad--s?dana predikanter, s?dana f?rsamlingsmedlemmar m? veta, att de blifva qvarlemnade, n?r Herren kommer, om ej en f?r?ndring intr?der.
De blifva dock ej qvarlemnade s?som Guds barn, ty Gud kan ej lemna qvar ett enda af sina barn, ?fven om de ?ro svaga. Nej, dessa ?ro icke barn, n?r han kommer, ty lifsprocessen har s? sm?ningom upph?rt, "?mbaret vid k?llan" (= hjertat, Pred. 12:6) har "krossats" och "silfversn?ret" eller lifstr?den har "brustit," och de blifva qvar s?som--andliga lik, och s?dana m?ste blifva qvar, ?fven om de ej ?nnu hunnit att blifva utstrukna ur den troende f?rsamlingen, ja, ?fven om de ?nnu st? s?som dess l?rare; de m?ste blifva qvar, ?fven om hvarken de sjelfva eller andra misst?nka, att de blott ?ro passande att "utspys ur Herrens mun." Med en del g?r det den v?gen, men med en del g?r det s?, att de taga saken mer och mer p? allvar. De bedja om att blifva bevarade till hvilket pris som helst. De v?nta och l?ngta ?n mera innerligt efter Herrens ankomst. De bedja derom, de ?ro glada ?fver hvarje tros?fning Herren s?nder dem. Och de f? s?som Enok den saliga f?rvissningen, att "de t?ckas Gud," att de kunna f?rvandlas, att deras tro skall samverka med Guds allmaktskraft likav?l vid det h?gtidliga ?gonblicket som vid hvarje annan troshandling de utf?rt. De g?ra, som Herren gjorde, hvarom vi l?sa i Luk. 9:51 (nya eng. ?fvers.): "Det begaf sig, n?r dagarne voro fullbordade, att han skulle upptagas, d?