Himlauret eller det profetiska ordet | Page 6

f?rflutna.[2] Att Uppenbarelseboken b?r l?sas och f?rst?s lika bokstafligt som andra bibelns b?cker, ?r bland annat klart deraf, att Herren sjelf f?rklarat det, som han talat i bild. S?som exempel derp? vilja vi endast h?nvisa till ett enda kapitel, det 17, der icke mindre ?n fem den helige andes f?rklaringar finnas. "De sju hufvudena" f?rklaras vara "sju berg" och "sju konungar," v. 9; "vilddjuret, som uppstiger ur afgrunden," f?rklaras vara en konung, "den ?ttonde," v. 11; "de tio hornen" f?rklaras vara "tio konungar," v. 12, "vattnen, p? hvilka sk?kan sitter," f?rklaras vara icke vanliga vatten, utan "folk, skaror, sl?gter och tungom?l." "Qvinnan" f?rklaras vara icke en verklig qvinna, utan en stad, n?mligen "den stora staden Babylon," v. 18, 18:2, som synes komma att ?nnu en g?ng tr?da fram p? verldsarenan.
Vi sade, att f?rsta kapitlet beskrifver domarens utseende, hans, som vandrar pr?fvande midt ibland de sju ljusastakarna eller de sju f?rsamlingarna, v. 13, hvilka han hvilket ?gonblick som helst kan "st?ta bort fr?n sitt rum" och som "h?ller i sin hand" "de sju stjernorna" eller f?rsamlings?ldste, hvilka han hvilket ?gonblick som helst kan bortslunga fr?n den andliga verksamhetens firmament, om de ej ?ro honom trogna. Hans ?gon ?ro en domares, "s?som en eldsl?ga." M?nga menniskor hafva en blick s? skarp, att det f?rekommer oss, som de skulle kunna genomborra oss med styrkan deraf; dock ?r den blicken endast en menniskas. Hvilken sk?rpa m?ste det ej ligga i denna blick! Den om Niagarafallet ("mycket vatten") p?minnande "r?sten," v. 15, och "det tveeggade sv?rdet," allt passar in p? hans framtr?dande i egenskap af domare. Men han ?r icke endast domare utan ?fven f?ngvaktare. "Han har nycklarna till d?den och d?dsriket," han ?r herskare ?fver lefvande och d?da. Sedan Johannes, f?rskr?ckt af synen, blifvit tilltalad med orden: "Frukta icke, jag var d?d och se jag lefver" o.s.v., f?r han nu uppdraget att skrifva domarens varningsord till de f?rsamlingar, till Guds folk, med hvilka "domen skall begynna." M? det f?runnas s?v?l evangelister som f?rsamlingsl?rare i v?ra dagar att f? ett s?dant personligt m?te med Herren, att de sedan m? kunna s?ga de slumrande troende sanningen, lika allvarligt som Johannes gjorde det. Jakob hade haft ett s?dant m?te med Herren, d? han sade: "Sucken icke, mina br?der, mot hvarandra, se domaren st?r f?r d?rren," Joh. 5:9. Paulas likas?, d? han sade: "D?men derf?r icke i f?rtid, innan Herren kommer." 1 Kor. 4:5. Petrus ?fven, d? han skref: "Och om I s?som fader ?kallen den, som utan anseende till person d?mer efter hvars och ens gerning, s? vandren i fruktan under edert fr?mlingsskaps tid," 1 Petr. 1:7.
Det torde ej finnas n?got uppdrag, som ?r s? viktigt f?r Herrens offentliga vittnen, s?rskildt nu s? n?ra Herrens tillkommelse, som att f?rbereda Guds f?rsamling p? dess f?rest?ende ransakning. Den blir tv?faldig, f?rst r?rande egandet af lifvet, och f?r det andra r?rande l?nen.
Skola alla troende upptagas, n?r Herren kommer? Det ?r en fr?ga, som mycket syssels?tter de troende. St?llen s?dana som: "Men ?ro vi barn, s? ?ro vi ock arfvingar," Rom. 8:17; "de, som hafva d?tt i Kristus skola uppst? f?rst," 1 Tess. 4:16 (alla s?lunda) och "vi, som lefva," (icke n?gra endast) "skola f?rvandlas," synas tydligt bevisa, att alla de troende skola upptagas. Andra st?llen, s?som: "Vaken f?rdenskull alltid och bedjen, att I m?n aktas v?rdige att undfly allt detta, som skall komma, och att st?llas inf?r menniskans son," Luk. 21:36, och "Genom tron togs Enok bort," Ebr. 1l:5, synas visa, att det ?r en s?rskild v?rdighet, som till och med en troende m?ste f?rskaffa sig, och att han s?lunda ej b?r l?ta sig n?ja med att han helt enkelt ?r en troende. Den b?n, som h?r omtalas, kanske somliga aldrig bedja. Och om sjelfva f?rvandlingen skall bli en troshandling ? v?r sida--likas?v?l som en allmaktshandling, ? Guds--framst?ller sig den fr?gan: Huru m?nga hafva en s? stark tro, att de kunna taga ett s?dant trossteg?
Att f?runnas det stora f?retr?det att slippa att d?, slippa att genomg? den process, som ?r hela sl?gtet f?relagd, ?r ingen sm?sak. N?r vi d?, ?r det ingenting nytt, som vi m?ste tro oss till. Att sj?len lemnar kroppen, ?r en process, som, ?fven f?rsigg?r med de ofr?lsta, och att de troendes andar d? h?ja sig till den atmosfer, f?r hvilken de passa, och att de ofr?lsta sjunka till det rum, som de ?ro beqv?ma f?r, ligger, synes oss, i sjelfva sakens natur. Men d? vi skola f?rvandlas, ?r det n?got nytt som m?ste fram, n?mligen den f?rh?rligade kroppen.
Den fr?gan uppst?r l?tt h?r: Om nu de troende, som lefva, skola f?rvandlas genom en trosakt, skulle man d? ej kunna antaga, att detsamma skulle bli f?rh?llandet med de d?da, att de ?fven genom tro skola frambringa sina uppst?ndelsekroppar. Vi hafva ibland undrat, om Paulus menade n?got s?dant, d? han sade: "Att jag om m?jligt m?tte hinna fram