Himlauret eller det profetiska ordet | Page 4

Rörande det andra missförståndet, eller att domedagen uteslutande
skulle vara full af fasa, se vi, huru annorlunda redan gamla testamentets
heliga föreställde sig saken, då t.ex. psalmisten utbrister: "Himmelen
fröjde sig och vare glad, hafvet bruse. Alla skogens träd juble, ty han
kommer för att döma jorden!" Ps. 96:11-13. Likaså Ps. 98:
"Strömmarne klappe i händerna, alla berg juble, när han kommer till att
döma jorden." Orsaken till deras jubel vid tanken på domedagen
angifves i nästa vers: "Han skall döma jordens krets med rättfärdighet
och folken med rättvisa," vers 9.

När Paulus predikade på Areopagen i Atén om den man, genom
hvilken Gud skulle "döma verlden med rättfärdighet," menade han icke
endast att varna dem för straffet för deras orättfärdigheter, utan äfven
att trösta dem med den rättfärdighets spira, som Guds son då skall föra
öfver jorden. Jfr Luk. 13:35.
Uttrycket "Herrens dag" begagnas mycket ofta af de gamla profeterna
och genom hela bibeln för att fastställa samma sak eller de förfärliga
straffdomar, den regeringsprocess, som skall öfvergå menskligheten
och de derpå följande tusen fridsåren--med andra ord den tid, då han
gör sig känd såsom Herre. Uti 2 Mos. 6:3 säger Gud till Moses följande
märkliga ord: "Jag uppenbarade mig för Abraham, för Isak och för
Jakob såsom Gud allsmäktig, men under mitt namn af Herren gjorde
jag mig icke känd af dem." Moses deremot fick lära känna, att Gud var
Herre, då han såg straffdomarne öfver Egypten.
Följande bibelställen gifva oss en god idé om denna dags karaktär: "Si,
Herrens dag kommer grym och med harm och med glödande vrede för
att göra landet till en ödemark och för att utrota dess syndiga inbyggare.
Jag skall göra en man sällsyntare än finaste guld och en menniska
sällsyntare än guld från Ofir. Jag skall skaka himmelen, och jorden
skall bäfva på sitt rum vid Herren Sebaots harm och på hans glödande
vredes dag." Es. 13:9, 12. "Hvad viljen I med Herrens dag? Den är
mörker och icke ljus. Det skall gå eder såsom den, som flyr för ett lejon
och mötes af en björn." Am. 5:18, 19. "Sol och måne svartna, och
stjernorna draga in sin glans. Och Herren skall ryta ifrån Sion." Joel
3:15-16. "När Herrens dag låter höra sig, bittert ropa då de starke. En
vredens dag är den dagen, en dag af nöd och ångest, en dag af
ödeläggelse och förödelse, en dag af mörker och dimma, en dag af
moln och töcken och en basunens och härskriets dag för de befästa
städerna och för de höga tinnarne. Och jag skall tränga folket, att de
skola gå såsom blinda, emedan de hafva syndat mot Herren, och deras
blod skall kastas kring såsom stoft, och deras kött såsom träck. Äfven
deras silfver och deras guld skall icke kunna hjelpa dem på Herrens
vredes dag, och af hans nitälskans eld varder hela jorden förtärd; ty han
skall göra plötsligt slut på alla, som bo på jorden." Sef. 1:14-18.

Att dock icke bokstafligt hvarje menniska dödas, såsom adventister och
andra påstå, ses af det följande kapitlet: "Söken Herren--söken
ödmjukhet! Törhända kunnen I varda bergade på Herrens vredes dag."
Sef. 2:3. "Jag skall låta qvarblifva af dig ett folk, ödmjukt och
undergifvet, och dessa skola förtrösta på Herrens namn." Sef. 3:12. Det
är här som i beskrifningen på Noas flod, der också uttryck begagnas
som: "Jag vill utrota ifrån jorden alla varelser, som jag har gjort," 1
Mos. 7:4, och "allt kött förgicks" och "alla menniskor," 1 Mos. 7:21,
och dock läsa vi der om att några, nämligen de åtta, blefvo räddade. Så
ock här. Några af Israel och några af de andra folken skola omvända sig
under vredestiden och sedan begynna att fortplanta en rättfärdig
befolkning. Att icke Herrens dag endast upptages af straffdomar visar
t.ex. Sak. 14, som begynner med orden: "Herrens dag kommer," v. 1.
Vi läsa der, efter beskrifningen på, att Herren satt sina fötter på
oljoberget, då domen utföres, att Herren sedan skall "vara konung öfver
hela landet," v. 9, att "ingen förbannelse skall mer ega rum," v. 11, att
alla öfverblifna af de folk, som hade kommit emot Jerusalem år efter år
"skola draga upp för att tillbedja Herren Sebaot, och för att fira
löfhyddohögtiden," v. 16, och att på samma "dag, som brinner såsom
en ugn," skall "rättfärdighetens sol uppgå med salighet under sina
vingar" för några, hvilka skola "gå ut och springa som gödda kalfvar."
Mal. 4:2.
Nya testamentets sista kapitel slutar med Kristus såsom "den klara
morgonstjernan," och gamla testamentets sista kapitel talar om honom
såsom "rättfärdighetens sol." För nya testamentets folk kommer Herren
såsom morgonstjernan, och det gäller för dem att vaka genom nattens
ensliga timmar för att bli upptagna. Brudskarans upptagande är första
tilldragelsen på Herrens dag. Derefter komma straffdomarna, som
afslutas med, att Herren framträder offentligt och sätter sina fötter