Himlauret eller det profetiska ordet | Page 3

krig, hungersnöd och pest,
hvarigenom 1/4 af jordens befolkning bortsopas; i kap. 8: "Många
menniskor dogo;" i kap. 9 har det redan gått så långt, att det talas om
"de öfriga menniskorna, som ej hade blifvit dödade genom dessa
plågor;" i kap. 11 läsa vi: "Din vrede kom och tiden, att de döda skulle
dömas;" kap. 12: Domen öfver satan att nedkastas; kap 13: Domen
öfver menniskorna genom antikrist och den falske profeten; kap. 14:
"Stunden, för hans dom har kommit;" kap. 15: "Dina domar ha blifvit
uppenbara;" kap. 16: "Rättfärdig är du, att du har dömt så;" "sanna och
rätta äro dina domar;" kap. 17: "Kom hit; jag skall visa dig domen
öfver skökan;" kap. 18: "Stark är Herren Gud, som har dömt henne;"
kap. 19: "Han har dömt, den stora skökan," och domen öfver antikrist
och den falske profeten; kap. 20: Domen öfver satan och domen under

de tusen åren (nämligen i samma bemärkelse, som då vi läsa om t.ex.
Jeftah, att han dömde, d.v.s. styrde, regerade öfver Israel i 6 år, eller om
Simson, att han hade dömt Israel i 20 år); och slutligen domen framför
den hvita tronen, v. 11-15.
Äfven större delen af kap. 21 och 22 tala om Kristi och hans heligas
dom, d.v.s. regentskap från det himmelska Jerusalem öfver jordens
nationer under de tusen åren. "De skola regera," läsa vi, "i evigheters
evighet," eg. "intill" (eis) "tidsåldrars tidsåldrar," sålunda icke under
"tidsåldrars tidsåldrar," hvilket ju blefve att regera längre än Jesus sjelf
(som ju ej skall regera längre än under de tusen åren, 1 Kor. 15:24),
utan till början af den egentliga evigheten, som benämnes tidsåldrarnas
tidsåldrar.
Vi hafva nu liksom "i anden" öfverfarit hela Uppenbarelseboken och
funnit, att den utgör en beskrifning på domedagen eller "Herrens dag,"
som den kallas i Uppb. 1:10.
Johannes var i anden (sålunda ej i verkligheten utan öfverförd i ett
hänryckningstillstånd) på denna dag och såg liksom ett panorama öfver
det hela. Vi hafva gjort detsamma. Men liksom Johannes beskref allt
noga, vilja vi ock noga genomgå, hvad han skrifvit. Dock vilja vi först
anföra flera ställen ur andra delar af Guds ord, der det talas om
"domens dag," "den yttersta dagen" och "Herrens dag" eller "Kristi
dag"--alla uttryck, hvarmed nästa tidsålder betecknas. Vi önska
nämligen framställa dessa sanningar så tydligt, att äfven den mest
enfaldige må kunna fatta desamma. Detta är så mycket vigtigare, som
vi från barndomen insupit de mest förvillande uppfattningar rörande
många af bibelns sanningar. Vi hafva t.ex. från barndomen föreställt
oss, att yttersta dagen eller domens dag vore en dag på 24 timmar samt
att derunder vore att vänta endast pina och lidande. Uti 2 Petr. 3:7 läsa
vi om "de ogudaktiga menniskornas doms och förtappelses dag," men i
följande vers säges oss lyckligtvis, huru lång den är, nämligen 1,000 år.
Dessa uttryck: "En dag är för Herren såsom tusen år," och "han är
långmodig för eder skull" o.s.v. användas nästan beständigt på tiden
före Kristi tillkommelse, under det att de helt tydligt utgöra en klar
definition på betydelsen af ordet domedag och längden deraf och visa

oss, att Herren är så långmodig för vår skull, att han tager ett helt
årtusende till domedag i stället för att afgöra allt på 24 timmar.
Gud tänker på sina barns många böner för judars och hedningars
omvändelse och skall icke nöja sig med de svar på bönhörelse, han
gifvit oss före sin sons tillkommelse. O, nej, "för vår skull," för vårt
trägna arbetes och våra innerliga böners skull tager han 1,000 år till
domedag, så att skaror måtte frälsas såväl under vedermödan som under
den långa tid, då satan är bunden.
Uttrycket "den yttersta dagen" förekommer fyra gånger i kap. 6 af
Johannis evangelium, nämligen i v. 39, 40, 44, 54. Och på alla ställena
säges det, att Herren skall uppväcka de troende "på den yttersta dagen."
Huru kan detta stämma öfverens med de troendes uppståndelse redan
vid början af de tusen åren? Skulle yttersta dagen vara detsamma som
domen framför "den hvita tronen" eller de tusen åren, Uppb. 21:11, då
stämmer det icke alls in. Men det är den icke, utan "yttersta dagen" är
detsamma som "domedagen" och är sålunda tusen år lång. Jesus säger
icke i Joh. 6, vid hvilken tid af yttersta dagen de rättfärdigas
uppståndelse skall försiggå, om vid dess morgon eller dess afton;
Uppenbarelseboken åter, som uppenbarar händelsernas ordning,
upplyser oss om, att den sker vid dagens början, 20:5, 6. Likaså säges
uti 2 Petr. 3:10, att på "Herrens dag" skola "elementen upplösas af hetta
och jorden och de verk, som äro derpå, förbrännas," men utan att
angifva, om detta skall ske vid början eller slutet af dagen. Åter
kommer Uppenbarelseboken oss till hjelp och visar, att denna katastrof
skall ske först vid dagens afton, efter de tusen årens slut, 21:1.