Himlauret eller det profetiska ordet | Page 2

och Johannes "tidigt på morgonen." Det
synes sålunda, som om vår uppståndelse ej borde vara så långt borta!
Uti Os. 5:15 säger Herren om Israel: "Jag skall gå tillbaka till mitt rum,
till dess de erkänna sin skuld och söka mitt ansigte," och förutsäger, att
de skola vända sig till Herren med den förvissningen: "Han skall göra
oss lefvande efter två dagar; på tredje dagen skall han resa oss upp, att
vi må lefva inför hans ansigte." Himlauret för Israel har på sätt och vis
stått, alltsedan de korsfäste sin konung. Det stannade vid den 69:de
årsveckans slut (hvarom mera längre fram), men judarne begynna nu
förstå, att uret under tiden har gått för hedningarne och för Guds
församling. Snart är församlingens tid slut, hon upptages, och Herren
skall ånyo "låta Israel lefva för hans ansigte."
Må Herren nu välsigna denna boks läsare, och må himlauret--det
profetiska ordet,--blifva dem alltmera kärt, ju närmare det lider mot
änden. Med denna önskan utsändes denna bok, som jag på mångas
uppmaning ändtligen fått tid att skrifva. Den vill vara ett pekfinger på
bibelns säkra ur--dock ej på några minut- eller sekundvisare, ty sådana
har himlauret inga--utan på dess timvisare. "Dag och timme" är oss ej
uppenbaradt, men vi kunna och böra veta den ungefärliga tiden, eller
när han är "nära för dörren," jemte så mycket som möjligt af allt det
härliga, som denna tilldragelse bär i sitt sköte.
Skulle pekfingret för någon vara svårt att följa, hjelper en half timmes
bön betydligt. Gnugga endast sömnen ur ögonen, tänd på lampan, se
noga på uret, d.v.s. stå upp och understryk hvarje ställe, som anföres, i
din egen bibel, och du får snart både förstånd angående himlauret och
insigt om att--det är tid att stiga upp!
Stockholm, Sverige, i Nov. 1897.

F. Franson.

FÖRSTA AFDELNINGEN.
Domedagen och den sanna beredelsen derför.
Att Kristi tillkommelse, jemförd med andra sanningar, intager en
mycket mera framstående plats i bibeln, än den fått uti de troendes
hjertan i allmänhet, är uppenbart. Icke mindre än 318 gånger nämnes
denna sanning i nya testamentet, sålunda gifvande den en mera
framskjuten plats än någon annan sanning. Endast i brefven häntydes
derpå 67 gånger, hvaremot på försoningen endast 57 gånger. Hvarje
invändning emot dess betoning vare sig i tal eller skrift, är sålunda
alldeles obehörig.
Vi vilja begynna med betraktelsen af: Domedagen och den sanna
beredelsen derför.
"Det var en torr början," hör jag någon utropa. Till svar får jag upplysa,
att dessa ord endast äro ett annat uttryck för innehållet af en hel bok i
bibeln, nämligen Uppenbarelseboken. Hvad är väl egentligen summa
summarum af denna bok? Jo, med undantag af några få verser uti
början af kap. 21, hvilka beskrifva det egentliga evighetstillståndet,
utgör hela boken ingenting annat än en framställning af domedagens
olika händelser.
Hvad är väl första kapitlet, om ej en beskrifning på domaren sjelf, Jesus
Kristus, åt hvilken "all dom är gifven?" Joh. 5:22.
Hvad innehålla väl andra och tredje kapitlen, om ej sju varningsbref
från domaren till hans folk att vara honom trogna, till dess han kommer,
så att de må undgå att med verlden fördömas?
Märk uttrycken: "Annars kommer jag snart till dig," 2:5, och samma
uttryck i v. 16. Vidare: "Jag är den, som ransakar njurar och hjertan," v.
23. "Om du icke är vaken, skall jag komma öfver dig som en tjuf," 3:3.
"Jag skall utspy dig ur min mun," v. 16. "Den som öfvervinner" och

"den som har öra, han höre." Kan något vara tydligare, än att domaren
här påminner de sina om, att "domen skall begynna på Guds hus."
Skilsmessan försiggår emellan dem, som "hört" och "öfvervunnit," och
de andra på det sätt, att de förra upptagas och de senare qvarlemnas.
Denna delning utgör just domen öfver Guds folk--åtminstone rörande
den frågan, huruvida de ega lif eller ej. Efter upptagandet synas de
dömas rörande sin trohet, då lönen skall utdelas.
Hvad innehålla kap. 4 och 5, om ej den skönaste beskrifning på dem,
som dömts "värdiga att undfly allt detta, som skall komma," efter deras
upptagande i härligheten, kap. 4, och domarens högtidliga förklaring,
att han har rätt också att döma den qvarlemnade ogudaktiga verlden?
Han bevisar sig verkligen ega denna rätt genom att djerft taga bokrullen
(= testamentshandlingarna till jorden och symbolen af hans
domarevärdighet) ur hans hand, som satt på tronen, hvilken handling
sanktionerades af helgon och änglar, ja, af allt skapadt, kap. 5.
Hvad utgöra kap. 6-19 annat än domens utförande öfver jordens folk,
förorsakande bland annat hos många det härliga resultatet, beskrifvet
hos profeten: "När Herrens domar gå öfver jorden, skola folken lära sig
rättfärdighet," Es. 26:9. "De komma och tillbedja för dig, ty dina domar
hafva blifvit uppenbara!" Upp. 15:4.
Märk huru orden "domar," "dom" och "döma" oupphörligt förekomma i
dessa kapitel. I kap. 6 läsa vi om