Folkungaträdet | Page 6

och g?mde det i en ih?lig tr?dstam h?gt uppe p? ett berg. Bina byggde sina vaxkakor ?ver hornet och fyllde dem med honung, men Jorgrimme tog r?d av sina gudar och hittade klenoden. ?r det ur hornet M?negarm du vill stilla din t?rst? Det ?r mycket beg?rt.
--Jag tror lika litet p? dina ulvhundar som p? dina gudar.
Jorgrimme kom l?ngsamt till ing?ngen med krukan i den ena handen och det v?ta hornet i den andra. Det var ett kort och trubbigt tjurhorn p? tv? klumpiga j?rnf?tter med en grov ring av j?rn omkring den ?ppna rundelen och en tr?plugg i spetsen.
--Du skall aldrig f?rneka n?gra gudar, sade han. Vi dv?rgar veta s? mycket mer om dem ?n du. Ju l?ngre bort vi flytta fr?n m?nniskorna, dess oftare kunna vi ?verraska gudarna och se och tala med dem. Det bor gudar i var k?lla, vart tr?d, var mistel i de h?ga ekarna. Det bor gudar i mj?det, i hanen, som ropar p? soluppg?ngen, och i fisken, som st?r i vattnet nedanf?r forsen. Herdarna kunna ber?tta dig om den godmodige Tor, som sitter uppe i bergskrevan med sina bockar. N?r han f?r se oss, sl?r han vredsint hammaren i klippan, s? att stenviggarna st?nka efter oss, men vi plocka upp dem och g?mma dem i v?rt b?lte till f?rsvar. Skulle vi tillbedja alla gudar och t?nka p? att g?ra dem n?jda och glada, d? bleve aldrig tid till annat. D?rf?r valde vi dv?rgar stenen till gud, ty i honom slumrar det, som vi ?lska mest: guldet och silvret. Det ?r stenens ?dlaste in?lvor. Och nu fr?gar jag dig, fr?mling: ?r det inte sk?nt att g? fram i en v?rld, d?r allt sjunger av gudom? Ler du ?nnu ?t Jorgrimmes visdom?
--Jag ler ?t Jorgrimmes visdom, svarade Folke Filbyter, men om guldet och silvret ?r det, som du ?lskar mest, ?r jag kanske man att g?lda en vederkvickande dryck efter v?rde. S?g ut, vad du beg?r.
--Vi dv?rgar beg?ra ingenting, ty vi f? ?nd? aldrig s? mycket, som vi ?nska. I tysthet best?mma vi sj?lva, vad vi anse r?ttvist, och st?lla s? att det sedan blir v?rt. Redan p? ?tteh?gen band jag dig genom att rita tecken i gr?set, s? att du skulle g? vilse och ?nd? slutligen stanna just framf?r min kula. Jag k?nde, att dina och mina ?den s?kte varann. Tag nu hornet och drick. Det kan inte vara v?gsammare f?r dig ?n f?r oss, efter du inte ?r kristen. Och nu s?ger jag dig n?got, som du skall l?gga p? minnet. Det ?r en s?gen, att om en kristen dricker ur M?negarm, d? kommer han inte bara att l?ngta efter stj?rnorna och m?nen utan ocks? efter det osynliga d?rbakom. Och en s?dan m?nniska blir fruktansv?rd.
Folke Filbyter tog hornet och t?mde den sura drycken med v?lbehag. Under tiden drog dv?rgen en torsvigg ur b?ltet och skar of?rm?rkt en rispa i h?rnet under s?cken.
--Ditt enb?rs?l ?r gott, sade slutligen Folke Filbyter, och jag k?nner mig styrkt. Efter du ingen l?n beg?r, s? tack och lev v?l!
Han makade s?cken b?ttre upp p? ryggen och fortsatte sin f?rd.
Mellan granarna framskymtade till sist ?ppna ?ngsmarker och en vasskantad sj?. ?nnu l?ngre bort i fj?rran bredde sig odlade f?lt med enstaka g?rdar, och han inbillade sig, att s?cken blev l?ttare att b?ra.
P? en sluttning bevuxen med avl?vade ekar uppt?ckte han en ?vergiven f?bod utan d?rr. D?r satte han sig till en stunds vila p? tr?skeln, som var lika h?g som en b?nk.
N?r han skulle st?lla ifr?n sig s?cken, stannade hans ?gon alldeles or?rliga och han bleknade under solbr?nnan, skakad av en frossbrytning. Han s?g, att s?cken hade sjunkit ihop n?got i ena h?rnet som en vissnad frukt. Med fingret k?nde han rispan, genom vilken en liten del av det gyllne inneh?llet redan hade runnit ut. Han slog en knut om rispan och f?ljde sina sp?r tillbaka till jordkulan, men den var tom. Endast askan p? golvet visade, var elden hade brunnit. Med ?nnu tyngre steg, ?n d? han bar den fullastade s?cken, kom han efter en stund ?ter till f?boden. N?gra mynt hade han hittat, men m?nga voro de icke, och sn?n l?g djup nog att g?mma de f?rlorade ?t dv?rgarna ?nda till n?sta t?.
Han satt p? tr?skeln, och dagen var klar. Den bondtrygga segheten i hans sj?l b?rjade sm?ningom att ?tergiva honom hans vanliga lugn.
--Varf?r skulle heml?s viking l?ngre str?va omkring och s?ka efter jord! utropade han slutligen s? h?gt, som ville han, att var ek och var buske skulle h?ra honom. H?r ?r kulligt och v?nt. Har jag s?tt mark med myntat guld och silver, f?r jag ocks? stanna och sj?lv b?rga sk?rden. H?r skall jag bygga mig en g?rd, och den skall heta Folketuna. Och ni, finndv?rgar, ni skola bli mina tr?lar.

3.
Innan Folke Filbyter h?mtade eld fr?n g?rdarna och begynte svedja och r?ja, tog han laga