Förvillelser | Page 6

nattvandrerska och f?ljde henne l?ngt upp?t Regeringsgatan. Hon var stor och fet och gjorde ett redbart, men v?l manhaftigt intryck; man s?g genast, att hon icke f?rstod sk?mt. Sedan inledningsreplikerna v?xlats, hade de ingenting vidare att s?ga varandra. Tomas sneglade p? henne d? och d? med en skygg blick. Pl?tsligt gjorde han en tv?r v?ndning kring ett h?rn och stack av som en pil ned?t en sidogata.
Han besl?t att g? n?rmaste v?gen hem. Han var tr?tt.
Han gick som i s?mnen.
En skr?ddare med ett par byxor ?ver armen kom ut ur ett litet ?rtgr?nt tr?hus med gula f?nsterluckor.
Dr?mde han? Bruka skr?ddarna g? med byxor ?ver armen om natten ocks??
Tomas v?xlade en hastig h?lsning med vice h?radsh?vding Abel Ratsman, som just kom ut fr?n samma st?lle. Han hade tr?ffat honom ett par g?nger hos Brehms. Ratsman p?stods ha utm?rkta framtidsutsikter.
P? Stureplan r?kade han mitt in i en flock uppsluppna nattsv?rmare, av vilka han k?nde ett par. Han m?ste n?stan med v?ld slita sig l?s f?r att slippa f?lja med upp i en fr?mmande herres v?ning och dricka konjak.
Det dagades mer och mer. Ett svagt morgonskimmer darrade redan ?ver de yrvakna vingh?starna p? det B?ngska husets tak.
P? Sturegatan upphann Tomas skr?ddaren med byxorna. D? han kommit f?rbi honom, v?nde han sig om och s?g med f?rv?ning, att det icke var n?gon skr?ddare, utan baron Grothusen. Det var Gabels byxor han hade ?ver armen. Var hade han kommit ?ver Gabels byxor? Han gick fullkomligt stadigt, och hans bleka grodansikte hade samma sj?lvs?kert korrekta uttryck som vanligt. Han stod tydligen under inflytande av den f?rest?llningen, att han var ute och promenerade med sin egen v?rrock p? armen.
Det ena byxbenet sl?pade i r?nnstenen.
D? Tomas kommit inom tamburd?rren, stannade han h?pen, f?rskr?ckt. Hans mor satt p? vedl?ren och sov, i nattr?ja och med en schal ?ver axlarna. Bredvid henne stod en stake med ett r?tt fl?mtande ljus, som just h?ll p? att brinna i pipan.
Hon for hastigt upp ur sin slummer, d? hon h?rde Tomas st?nga d?rren.
-- ? Tomas, ?r du ?ntligen hemma! Jag har satt mig h?rute f?r att jag skulle h?ra n?r du kom. Var har du varit hela tiden?
Tomas blev f?rargad. Han var ju icke n?got barn l?ngre. Skulle han aldrig slippa ifr?n dessa dumheter?
-- P? Rydberg, svarade han kort.
Han m?rkte att hon hade gr?tit och tillade strax i blidare ton:
-- Vi kom att sitta litet l?nge. Vi hade Mortimers i s?llskap.
Modern blev lugnare, d? hon h?rde att Mortimers varit med.
Hon beredde sig att g? in.
-- ?r pappa hemma? fr?gade Tomas.
-- Ja, nej, han ?r inte hemkommen ?nnu, men jag g?r in och l?gger mig ?nd?, det ?r bara f?r dig jag har varit orolig. God natt. ? Tomas, du ?r f?r ung att vara s? mycket ute!
Hon str?k honom f?rvirrat, n?stan f?rl?get ?ver kinden med den lediga v?nstra handen och gick in.

III
Tomas var utan pengar.
Han hade gjort ett n?got f?r raskt slut p? dem han f?tt av fadern efter sin examen, och han v?gade icke genast bedja honom om mera. Fadern hade dessutom p? sista tiden l?tit en smula reserverad, n?r det blev tal om pengar. Han spelade mycket och f?rlorade oftast, ehuru han icke ville erk?nna det; hans sl?trakade, barnafromma ansikte lyste alltid av den vinnande partens stilla lycka.
Om han skulle v?nda sig till modern? Det vore endast att g?ra henne on?diga bekymmer.
Icke kunde man heller g? med tom portmonn? under dessa skimrande v?rdagar. Tomas l?nade trettio kronor av Hall.
Ja, v?ren...
Skutorna nere i Nybrohamnen vaggade sakta som i en dr?m, med de m?rka gr? seglen utsp?nda, ty det hade regnat p? natten. Klockan slog nio i ?stermalmskyrkan. Tomas var redan ute. I en frukthandel vid Hamngatan k?pte han n?gra tyska p?ron i en p?se; han hade f?r avsikt att ?ta upp dem i skuggan av n?gon mycket gammal ek ute p? Djurg?rden.
En tom sp?rvagn rullade f?rbi; Tomas hoppade upp. En ung flicka i en enkel gr? v?rkappa kom hastigt springande. Hon ?mnade tydligen s?tta sig p? n?got av s?tena n?rmast framf?r Tomas, men vagnens fart, som hon gl?mt att ber?kna, f?rde henne i st?llet till s?tet n?rmast bakom honom. Det var Ellen; Tomas hade genast k?nt igen henne. Vad skulle han g?ra? Skulle han hela v?gen sitta som ett n?t och v?nda henne ryggen? Han s?g sig omkring med en hastig blick: kondukt?ren var sysselsatt p? annat h?ll. D?refter reste han sig lugnt, v?nde om det sv?ngbara ryggst?det p? sin soffa, gick ?ver till andra sidan och satte sig mittemot henne.
-- Behagar fr?ken ett tyskt p?ron? fr?gade han blygt och aktningsfullt.
I b?rjan v?grade den unga flickan med stora, f?rv?nade ?gon att alls taga n?gon befattning med hans p?ron, men efter en liten stund hade hon ?tit upp tv? stycken. Tomas r?ckte henne v?rdnadsfullt sitt visitkort; det stod "Med. fil. kand." under namnet.
Hon anf?rtrodde honom att hon hade ett ?rende i en villa