Förvillelser | Page 3

stiga in, d? i samma ?gonblick kungen gick f?rbi i s?llskap med general Kurck och ?verhovj?gm?staren. V?rsolen glittrade och lekte i hans sk?gg. Tomas tryckte sig v?rdnadsfullt t?tt intill v?ggen med hatten i hand och steg d?refter in i butiken.
Butiken stod tom. Det var skumt d?rinne, och Tomas var bl?ndad av soldagern fr?n gatan. En ?ldre dam stack fram huvudet bakom en gr?n gardin och ropade d?refter d?mpat ?t ett inre rum:
-- Ellen! Kommer Ellen?
Den unga flickan kom raskt ut.
-- Jag skall be om ett par r?da handskar, n:r 8.
Hon k?nde tydligen genast igen honom. Hennes ansikte uttryckte f?rst f?rv?ning; d?refter rodnade hon skarpt.
Hon var t?mligen kraftigt byggd, men hade spensliga armar och smal hals. H?ret var tjockt, gl?nsande, m?rkt; de r?dbruna ?gonen hade en skygg blick. Hon var icke synnerligt v?l kl?dd. P? v?nstra sidan av halsen hade hon en fin rispa, som om en kattunge nyss hade rivit henne. En liten ljusr?d bloddroppe sipprade l?ngsamt fram.

II
Tomas drack som vanligt kaffe i sitt rum efter middagen. Till kaffet r?kte han sin holl?ndska cigarr. Hans rum var t?mligen litet och m?blerat med n?gra av de n?tta och gammalmodiga m?blerna fr?n de f?rsta ?ren av hans f?r?ldrars ?ktenskap. F?nstret l?g mot v?ster, och solen f?ll r?tt in i rummet; den led mot nedg?ng och hade redan en kopparspr?ngd skiftning. P? den motsatta v?ggen r?rde sig skuggan av en l?ngsamt sv?ngande skorstensfl?jel fr?n taket mitt emot.
Modern gick omkring och ordnade n?got ute i matsalen. Ett par minuter blev hon st?ende i d?rren till Tomas rum och betraktade honom med sin ljusa blick.
-- Kommer du hem efter teatern i kv?ll, Tomas?
-- Jag vet inte. Det kan h?nda att vi g?r ut och ?ter n?got.
Det blev ett ?gonblicks skymning i rummet. Ett tjockt r?kmoln fr?n en fabriksskorsten drevs av vinden f?rbi f?nstret.
-- S?g, Tomas -- ?r det riktigt bra att du ?r s? mycket tillsammans med Johannes Hall?
Tomas bl?ste ut r?ken fr?n sin cigarr genom n?san.
-- K?ra mamma, jag b?r v?l vara gammal nog att kunna v?lja mina v?nner sj?lv.
-- Ja, ja, du b?r v?l det...
Hon gick tillbaka ut i salen. Tomas h?rde henne ta ett tag med dammhandduken ?ver tangenterna p? pianot.
Tomas t?nkte p? M?rta Brehm. Han beh?vde endast sluta ?gonen f?r att k?nna hennes mjuka flickgestalt glida in i rummet, sjunka ned p? soffan vid hans sida och linda armarna om hans hals. Om n?gra ?r skulle han vara en ber?md l?kare med en tjugutusen kronor om ?ret; men han kunde mycket v?l gifta sig redan n?r han hade fyra eller fem tusen. Vilka kv?llar i skymningen, helst p? vintern, d? sn?n yrde kring gath?rnen! Han v?gade icke ens t?nka p? br?llopsnatten. Och vilka middagar de skulle ge... M?rta skulle presidera i violett sammet. Kanh?nda skulle han ocks? kasta sig in i det politiska livet, skriva tidningsartiklar, bli riksdagsman, kanske minister. Det fanns ingen paragraf i grundlagarna, som hindrade att professor Webers son kunde bli statsminister. D? kunde Wannberg ocks? f? n?gon plats, d?r hans beg?vning och vyer kunde g?ra sig g?llande. Och Hall... under vilket departement lyda teatrarna? Ecklesiastikdepartementet? Hall kunde bli ecklesiastikminister.
Klockan slog sju ute i salen. Tomas for upp ur sina dr?mmerier, kl?dde sig hastigt och var just f?rdig att g?, d? Greta, hans sjutton?riga syster, kl?ngde sig fast vid honom i tamburen och viskade:
-- Skriver du min kria den h?r g?ngen ocks?, Tomas?
Greta var en blek, ljus flicka med sp?da lemmar. Hon hade g?tt och l?st ?ret f?rut, men gick ?nnu i skolan.
-- Vad skall den handla om?
-- Om n?demedlen.
-- Fy tusan, det f?r du skriva sj?lv.
-- Men om du skriver den ?t mig, skall jag st?lla till s? att du f?r komma med p? M?rta Brehms flickbjudning om l?rdag!
-- ?, drag p? trissor...
Tomas slet sig l?s och sprang ner utf?r trapporna. Gatan l?g stilla och folktom; det var en av de breda och tysta gatorna p? ?stermalm. Med ens varseblev han sin fars solida ryggtavla n?gra steg framf?r sig; han hade allts? g?tt ut strax f?re Tomas.
Tomas gick fatt fadern och f?ljde honom till n?sta h?rn.
-- Vart skall pappa g??
-- Jag skall g? p? en bolagsst?mma. Och sedan ?r det ett litet spelparti hos Karlbergs.
Hall bebodde en dubblett vid Kommend?rsgatan. Det yttre rummet var mycket stort, med tre f?nster, och t?mligen glest m?blerat. P? skrivbordet l?g alltid ett ark rent, vitt papper och en omsorgsfullt formerad blyertspenna.
Hall l?g p? soffan, f?rdigkl?dd. P? en stol vid huvudg?rden stod en bricka med ett krus av Wynand Fockinks cura?ao och tv? glas. Det var drucket ur b?da.
Det l?g en svag lukt av mysk ?ver rummet. Ett par narcisser l?go kastade p? golvet.
Hall str?k sig g?ng p? g?ng genom h?ret med ett f?rstr?tt uttryck.
-- Ja, s? g?r vi d?, sade han slutligen och reste sig med n?gon anstr?ngning.
Operan hade n?stan fullt hus.
Det klack till i Tomas, d? han under en mellanakt