Förvillelser | Page 2

hade blivit inf?rd i konsul Arvidsons hus av konsulns ?ldste son, med vilken han var n?ra v?n. Eljest hade han f?ga familjef?rbindelser i Stockholm. Han var f?dd i Bryssel av en svensk dam, som efter ett par ?r ?terv?nde till Sverige, sedan hon f?rst inackorderat barnet hos en v?lb?rgad hantverkare och hans hustru, som var f?dd svenska. Vid tolv ?rs ?lder rymde han fr?n sina fosterf?r?ldrar, och p? m?nga ?r var det ingen som visste hur, var eller om han levde. Slutligen ?terfann man honom of?rmodat som sk?despelare vid en liten svensk landsortstrupp, och ett par ?r senare dog modern efter att f?rst ha testamenterat honom sin f?rm?genhet.
Han hade f?tt m?nga v?nner och syntes ?verallt. N?r Tomas fr?gade honom, vad han f?rdrev sin tid med, brukade han svara:
-- Jag skriver p? ett drama. N?r det blir f?rdigt en g?ng, skall jag hyra ett band och resa omkring och spela det.
En ruta stod ?ppen. Den salta v?rluften spelade in och sp?nde ut r?ken fr?n cigarretterna till ett luftigt n?t, vars slingrande och sk?ra maskor lyste i solstrimman med n?stan kejsarbl? f?rg. D?rute glittrade det ?ver v?gskvalpet p? Str?mmen, s? att det n?stan gjorde ont i ?gonen.
Rhenvinet tindrade i glasen.
-- Det ?r sant, inf?ll Hall, du kan g?rna g? med p? operan i kv?ll. Jag k?pte ett par biljetter ?t mig och Jean Arvidson, men han blev hindrad. G?r du med?
-- Ja g?rna.
-- N?, det var bra.
Hall t?mde sitt glas l?ngsamt och fyllde det p? nytt. Med ens reste han sig hastigt.
-- Jag tror att jag ?r tvungen att g? nu, jag skall tr?ffa en bekant klockan tre. N?, vi tr?ffas i kv?ll allts?...
-- Ja, du ?r v?l hemma vid sjutiden, jag kommer upp till dig.
Tomas blev sittande en god stund ?nnu, tung i huvudet av v?rluften och av vinet. Han hade ?nyo kommit att t?nka p? den unga flickan i handskbutiken. Medan hon hj?lpte honom att draga p? handskarna, hade hon ett par g?nger betraktat honom f?rstulet, d? hon trodde att han icke m?rkte det.
Klockorna i Jakob sj?ngo och d?nade alltj?mt. Fr?n Operabyggnaden lj?do hammarslag och grundl?ggars?ng. Tomas drev omkring i m?nniskostr?mmen, sorgl?s och utan m?l.
P? Fredsgatan k?pte han en knippa violer av en liten nigande och leende flicka. D?refter gick han in till Holl?ndaren och k?pte en stor, mahognybrun cigarr.
Vart han v?nde sig s?g han bekanta ansikten; alla m?nniskor voro ute. Om han ?nd? kunde m?ta M?rta Brehm... Naturligtvis m?ste ocks? hon vara ute en s?dan dag som denna, det var ju om?jligt att sitta inne. Vart skulle han g? f?r att tr?ffa henne? Gatorna voro tomma, n?r icke hon gick fram ?ver dem.
Och s? erinrade han sig med ens, att hon nu troligen hade n?gon ny v?rdr?kt, som han ?nnu icke sett. Han kanske redan hade m?tt henne och icke k?nt igen henne...
Vid R?da bodarna m?tte han sin far i ivrigt samtal med en liberal politiker. Professor Weber besvarade tankspritt sin sons h?lsning med samma artighet som om han varit en fr?mmande herre.
Ute p? M?laren gick sj?n gr?n och vit. En roslagsskuta med lappade segel styrde f?r full medvind ut ur hamnen. I aktern satt skepparen grensle ?ver rorkulten och styrde med bakdelen.
Tomas ?mnade just g? upp till Karolinska institutet f?r att tr?ffa Gustav Wannberg, den av hans studiekamrater, med vilken han oftast s?llskapade, f?r att underr?tta honom om att han var upptagen p? aftonen, d? han of?rmodat st?tte p? honom i viadukten under j?rnv?gen. Wannberg var ett par ?r ?ldre ?n Tomas och hade huvudet fullt av allm?nm?nskliga intressen. Han var denna dag vid ett m?rkt lynne i anledning av den v?ndning valstriden i Belgien hade tagit. Tomas f?ljde honom upp?t Vasagatan. I h?rnet av Kungsgatan skildes de; Wannberg ?t sina middagar i ett pensionat i n?rheten.
Tomas stod kvar ett ?gonblick och betraktade Vasagatans egendomliga fondtapet med engelska kyrkan, en liten konstf?rdigt arbetad leksakskyrka av blekr?d sandsten. T?tt bakom kyrkan reser sig ett j?ttestort brandgult hus med bl? rullgardiner f?r f?nsterna och randat liksom i samma plan av sex m?rka, smala popplar. Det hela liknar en v?vnad utan perspektiv, en flat kuliss, uppst?lld p? lek tv?rs ?ver gatan, och med det s?llsamma japonaiserie i f?rger och konturer, som genom sin sl?ktskap med bilderbokens naivt f?rglagda tr?snitt tidigt frestar barnets inbillning, n?r det vid sin moders hand g?r de f?rsta vandringarna p? f?dernestadens gator, och som n?gon g?ng efter m?nga ?r g?r igen i dess dr?mmar om natten.
En sp?rvagn f?rde honom tillbaka till stadens centrum.
Middagstimmens str?m av promenerande sv?llde ut ?ver gator och torg. Tomas stannade tveksam utanf?r f?nstret till den handskbutik, som han hade bes?kt ett par timmar tidigare. Om han skulle k?pa ?nnu ett par handskar? De g? ju alltid ?t s? sm?ningom.
Han mottog knuff p? knuff av br?dskande m?nniskor, som l?ngtade efter sin middag, och f?r vilka han stod i v?gen. Han beredde sig just att