Förvillelser | Page 3

Middagstimmens ström av promenerande svällde ut över gator och torg.
Tomas stannade tveksam utanför fönstret till den handskbutik, som han
hade besökt ett par timmar tidigare. Om han skulle köpa ännu ett par
handskar? De gå ju alltid åt så småningom.
Han mottog knuff på knuff av brådskande människor, som längtade
efter sin middag, och för vilka han stod i vägen. Han beredde sig just
att stiga in, då i samma ögonblick kungen gick förbi i sällskap med
general Kurck och överhovjägmästaren. Vårsolen glittrade och lekte i
hans skägg. Tomas tryckte sig vördnadsfullt tätt intill väggen med
hatten i hand och steg därefter in i butiken.
Butiken stod tom. Det var skumt därinne, och Tomas var bländad av
soldagern från gatan. En äldre dam stack fram huvudet bakom en grön
gardin och ropade därefter dämpat åt ett inre rum:
-- Ellen! Kommer Ellen?
Den unga flickan kom raskt ut.

-- Jag skall be om ett par röda handskar, n:r 8.
Hon kände tydligen genast igen honom. Hennes ansikte uttryckte först
förvåning; därefter rodnade hon skarpt.
Hon var tämligen kraftigt byggd, men hade spensliga armar och smal
hals. Håret var tjockt, glänsande, mörkt; de rödbruna ögonen hade en
skygg blick. Hon var icke synnerligt väl klädd. På vänstra sidan av
halsen hade hon en fin rispa, som om en kattunge nyss hade rivit henne.
En liten ljusröd bloddroppe sipprade långsamt fram.

II
Tomas drack som vanligt kaffe i sitt rum efter middagen. Till kaffet
rökte han sin holländska cigarr. Hans rum var tämligen litet och
möblerat med några av de nötta och gammalmodiga möblerna från de
första åren av hans föräldrars äktenskap. Fönstret låg mot väster, och
solen föll rätt in i rummet; den led mot nedgång och hade redan en
kopparsprängd skiftning. På den motsatta väggen rörde sig skuggan av
en långsamt svängande skorstensflöjel från taket mitt emot.
Modern gick omkring och ordnade något ute i matsalen. Ett par minuter
blev hon stående i dörren till Tomas rum och betraktade honom med
sin ljusa blick.
-- Kommer du hem efter teatern i kväll, Tomas?
-- Jag vet inte. Det kan hända att vi går ut och äter något.
Det blev ett ögonblicks skymning i rummet. Ett tjockt rökmoln från en
fabriksskorsten drevs av vinden förbi fönstret.
-- Säg, Tomas -- är det riktigt bra att du är så mycket tillsammans med
Johannes Hall?
Tomas blåste ut röken från sin cigarr genom näsan.

-- Kära mamma, jag bör väl vara gammal nog att kunna välja mina
vänner själv.
-- Ja, ja, du bör väl det...
Hon gick tillbaka ut i salen. Tomas hörde henne ta ett tag med
dammhandduken över tangenterna på pianot.
Tomas tänkte på Märta Brehm. Han behövde endast sluta ögonen för
att känna hennes mjuka flickgestalt glida in i rummet, sjunka ned på
soffan vid hans sida och linda armarna om hans hals. Om några år
skulle han vara en berömd läkare med en tjugutusen kronor om året;
men han kunde mycket väl gifta sig redan när han hade fyra eller fem
tusen. Vilka kvällar i skymningen, helst på vintern, då snön yrde kring
gathörnen! Han vågade icke ens tänka på bröllopsnatten. Och vilka
middagar de skulle ge... Märta skulle presidera i violett sammet.
Kanhända skulle han också kasta sig in i det politiska livet, skriva
tidningsartiklar, bli riksdagsman, kanske minister. Det fanns ingen
paragraf i grundlagarna, som hindrade att professor Webers son kunde
bli statsminister. Då kunde Wannberg också få någon plats, där hans
begåvning och vyer kunde göra sig gällande. Och Hall... under vilket
departement lyda teatrarna? Ecklesiastikdepartementet? Hall kunde bli
ecklesiastikminister.
Klockan slog sju ute i salen. Tomas for upp ur sina drömmerier, klädde
sig hastigt och var just färdig att gå, då Greta, hans sjuttonåriga syster,
klängde sig fast vid honom i tamburen och viskade:
-- Skriver du min kria den här gången också, Tomas?
Greta var en blek, ljus flicka med späda lemmar. Hon hade gått och läst
året förut, men gick ännu i skolan.
-- Vad skall den handla om?
-- Om nådemedlen.
-- Fy tusan, det får du skriva själv.

-- Men om du skriver den åt mig, skall jag ställa till så att du får
komma med på Märta Brehms flickbjudning om lördag!
-- Ä, drag på trissor...
Tomas slet sig lös och sprang ner utför trapporna. Gatan låg stilla och
folktom; det var en av de breda och tysta gatorna på Östermalm. Med
ens varseblev han sin fars solida ryggtavla några steg framför sig; han
hade alltså gått ut strax före Tomas.
Tomas gick fatt fadern och följde honom till nästa hörn.
-- Vart skall pappa gå?
-- Jag skall gå på en bolagsstämma. Och sedan är det ett litet spelparti
hos Karlbergs.
Hall bebodde en dubblett vid Kommendörsgatan. Det yttre rummet var
mycket stort, med tre fönster, och tämligen glest