Förbannelse över de otrogna! | Page 8

kupp. Han stannade diligensen med
sin revolver, övertog vad av värde som fanns i den och så lät han den
fortsätta.
En hastig undersökning övertygade honom om att han lyckats över
förväntan. Ej mindre än trehundratusen dollars i Förenta staternas
statsskuldbevis voro, oräknat ett antal guldur, belöningen för hans
företagsamhet. Då han på grund av det stora antalet kringstrykande
element fann det orådligt att gå med så stora summor på sig, nedgrävde
han allt utom en obetydlighet på ett ställe, som han förut utvalt härtill.
Därpå uppsökte han ett nybyggarläger i närheten och sökte en
välbehövlig vila.
Nästa morgon arresterades han i lägret. En kusk på diligensen hade
känt igen honom. Han nekade på det bestämdaste och med en så
passionerad vältalighet, att han undgick den lynchning, man förberedde
åt honom. I stället fördes han till närmaste stad, vid vars domstol han
trots sitt nekande dömdes till fem års straffarbete. Han mottog straffet
med ett invärtes leende. Vad voro fem år? När de voro förbi, väntade
honom en förmögenhet.

Människan spår. Under den tid Karl August Johansson tillbragte i
arbete och ensamhet, växte staten Oklahoma som en svamp efter regn.
Städer grundades, järnvägar byggdes; på den plats där Karl August
Johansson stoppade posten låg nu staden Columbus. Han såg det med
förvåning, då han efter frigivningen anlände dit. Han lovade sig att
stifta en donation till nytta för invånarna i detta monument åt hans
företagsamhet. Men först måste han finna sin skatt. Den borde ligga i
utkanten av den nya staden, enligt vad han beräknade. Döm om hans
känslor, då han, ankommen dit, finner att man föregående dag på det
sätt som är vanligt i Amerika, flyttat dit ett femvåningshus och placerat
det just över hans deponerade penningar!
Resten av Karl August Johanssons saga är sorglig. Han sökte gräva sig
in under femvåningshuset, han hejdades, ådömdes böter och sattes på
nytt i fängelse, då han icke kunde betala dem. Han ville köpa huset, bli
fastighetsägare:--all right, pengar på bordet!--Jag skall betala er efter
köpet, allt, kontant! svarade den olycklige. Man hånskrattade åt honom.
Man tog honom för en förryckt. Månad efter månad irrade han kring
huset, stirrade på det, sökte åter och åter gräva sig in under det. Man
blev otålig; man satte honom på hospital. Han utskrevs och skyndade
genast tillbaka till sin älsklingsplats. Huset stod kvar! Ingen brydde sig
om att flytta det mera! Och under det lågo hans trehundratusen! År
1902 insattes Karl August Johansson i det nybyggda statshospitalet,
från vars fönster han hade full utsikt till femvåningshuset. Han omtalas
som en våldsam och mycket oregerlig patient. Femvåningshuset stod
kvar en efter amerikanska förhållanden ovanligt lång tid. Det stod kvar
ännu, när Karl August Johansson i år slöt sina ögon.--Sannerligen, man
kommer att tänka på det gamla skriftordet: om Herren inte bygger huset,
så arbeta de arbetare fåfängt!

DALAI PEDERSEN
Från Lhassa meddelas över Bangkok, att den tibetanska buddaistiska
kyrkans lamas, samlade till val av ny Dalai lama, enhälligt givit sina
röster åt danske undersåten Rasmus Pedersen.

Härmed har endast det inträffat, som var att förutse, som länge varit
förutsett av framsynta personer. Men ehuru valet icke kan sägas komma
överraskande, är det dock ur allmänmänskliga synpunkter så glädjande,
att vi anse oss böra ägna det några rader.
Vid Rasmus Pedersens vagga torde få ha anat den bana som väntade
honom. Han föddes i Vognmagergade i Köbenhavn för femtiofem år
sedan. Fadern var okänd, modern ökänd. Efter att ha försökt sig i ett
antal yrken fick Pedersen elva år gammal anställning som piccolo på
Hotell d'Angleterre.
Härmed hade han i själva verket funnit sin plats i livet. D'Angleterres
hörnkafé blev bestämmande både för hans levnadsbana och för hans
livsuppfattning. Här lärde han sig att intet är viktigare än lugnet; att den
som behåller det i alla situationer är situationernas herre; att den som
förlorar det--t.ex. en kund som väntat tre kvart på en kopp kaffe--i och
med detsamma förlorar allt och till på köpet gör sig löjlig.
Anade han redan då, om än dunkelt, varthän hans så tidigt förvärvade
levnadsvisdom skulle föra honom? Ingen vet det. Från d'Angleterres
hörnkafé kom han till à Porta; från à Porta--då tjuguårig--till
Industrikaféet. På båda dessa ställen växte och mognade hans
livsuppfattning. Han lärde sig att med händerna knäppta på ryggen,
försjunken i kontemplation, se hän över huvudena på ett halvt dussin
gestikulerande gäster, som ville ådraga sig hans uppmärksamhet. Han
lärde sig att när de inre rösterna talade till honom, sluta örat för de rop
om materiella njutningar, som stego från hopen runtomkring. Han
tyckes med ett ord redan nu ha nått fram till den första av de åttafaldiga
sanningarna, som leda till Frigörelse: att allt det yttre är ett sken, en
synvilla utan värde.
Från Industrikaféet kom han till det nyöppnade Bristol och därmed var
han inne på fulländningens stadium.