Förbannelse över de otrogna! | Page 7

Vad gjorde han i tåget? Det var ju söndag.
Han skulle väl vara ute och hålla aftonsång vid den här tiden.
--Är det inte syndigt att resa med tåg om söndagen, herr pastor?
Han ryckte till för tonfallet.
--Syndigt? Nej, varför det? Den moderna luterdomen är frihetens
religion. Man kan göra allt, när man kan bedja sitt fadervår om kvällen
med gott samvete.

--Verkligen? Allt?
--Allt! Vår evangeliska försynstro åstadkommer det.
--Aha! Ni tror alltså på en försyn?
--Om jag tror på försynen? Naturligtvis, min käre herre, naturligtvis.
--Det gläder mig att göra er bekantskap. Jaså, det finns en försyn, och
man kan göra allt, om man kan läsa sina böner på kvällen! Det öppnar
möjligheter för en kasuistik, som lämnar jesuiternas långt bakom sig.
Jag hade en vän--får jag berätta?
--Med nöje, min bäste herre, med nöje.
--Min vän var vad man kallar förhoppningsfull. Hans föräldrar voro
allvarliga, gudfruktiga människor. Men de voro fattiga. De hade inte
råd att låta honom studera, som han ville. Det var deras stora sorg. De
bådo till Gud om hjälp för sonen, dag efter dag. Då ingrep en släkting
till familjen alldeles oväntat och gav honom pengar.
--Försynen, min bäste herre, försynen.
--Detsamma sade hans föräldrar. Min vän fick studera. Delvis skötte
han sig bra, och delvis hade han tur--föräldrarna kallade det för
försynens ingripande. Han tog sina examina med glans, men
framgången gick honom åt huvudet, och han slog sig på rackarliv.--Är
det här gränsstationen?
--Nej då, dit är det en stund ännu. Ni är visst nervös, min bäste herre.
Nå, hur gick det er vän?
--Hur det gick med honom? Han gjorde tvetydiga skulder, och
skulderna växte som en lavin. En vacker dag såg han sig tvungen att
antingen begå självmord eller rymma. Han hade ödelagt en lovande
framtid på två år och två månader. Hade han inte fått pengar att studera,
hade han aldrig kommit i tillfälle till det. Försynen gjorde ett misstag,
när den skaffade honom dem, eller vad säger ni?

--Jag vet inte. Vad tycker ni själv?
--Jag? Jag tror inte på någon försyn. Jag har bara berättat om min vän
som ett fall för er kasuistik. Jag glömde visst att säga er, att han
föredrog att rymma framför att begå självmord. Han krossade sina
föräldrars liv i vilket fall som helst. Nå, vad säger ni? Vad hade
försynen för mening med att låta honom få pengar?
--Nu äro vi visst vid gränsstationen. Vad försynen hade för mening?
Ack, min käre herre, hur skulle vi blinda kryp kunna utrannsaka
försynens mening?
--Er motfråga är inte snillrik som argument. Låt mig göra er en sista
fråga: låg det i försynens intresse, att min vän skulle komma undan?
--Ackackack, vad ni kan göra frågor, min bäste herre! Om det var i
försynens intresse, att er vän skulle slippa straff? Det förefaller inte så.
Här kommer en man som jag känner, nämligen polischefen vid
gränsstationen. Han har ett papper i handen och ser ut, som om han
hade en fråga att göra er. Åtminstone kommer han rakt på oss. Vad ser
jag? En arresteringsorder! Nej, det förefaller inte, som om försynen
skulle vilja låta er vän slippa undan--d.v.s. er. Farväl, min herre, farväl;
tro mig, det finns en försyn, och försök att foga er i dess rådslag!

ÅTER ETT MÄRKLIGT DÖDSFALL
Från Oklahoma meddelas över Amsterdam, att svensk-amerikanske
undersåten Charles Augustus Johnson (Karl August Johansson) avlidit
därstädes i en ålder av nära sextio år.
Det är en i många hänseenden märklig person som härmed gått ur tiden.
För den yngre generationen torde Karl August Johansson (Röde
Kal-Agust, var hans binamn på sin tid), vara i det närmaste obekant.
Det kunde måhända ha sitt intresse att uppliva ett par data.
Karl August Johanssons anlag gingo i utpräglad grad åt det filologiska.
Redan som ung insåg han den stora skillnaden i betydelse mellan Long

Island och Långholmen. Det dröjde inte heller länge, innan han
praktiskt omsatte dessa insikter. I augusti 1889 packade han sina
koffertar under ett nattligt besök i en känd stockholmsgrosshandlares
våning och vände för alltid sitt fosterland ryggen.
Hans öden i det nya hemland han valt sig--Nordamerikas Förenta
stater--voro många och brokiga. Det bleve för långt att söka ge ens en
överblick av dem. Hans största bedrift, och den som blev hans livs
olycka, var övertagandet av en större del av Förenta staternas
statsskuld.
Härmed tillgick på följande vis. En mörk julinatt år 1893 var en av
statsdiligenserna på väg från fort Seymour i Texas till Lehigh i
Oklahoma. Dessa distrikt voro på den tiden knappt halvciviliserade.
Städer funnos nästan icke, järnvägarna lågo i sin linda, och
befolkningen bestod av guldgrävare, nybyggare och indianer. Den
återstående fjärdedelen utgjordes av äventyrare. En av dem som dragits
hitut av ryktet om dessa förhållanden var Karl August Johansson, och
sagda julinatt gjorde han sin stora