Förbannelse över de otrogna! | Page 7

v?n--f?r jag ber?tta?
--Med n?je, min b?ste herre, med n?je.
--Min v?n var vad man kallar f?rhoppningsfull. Hans f?r?ldrar voro allvarliga, gudfruktiga m?nniskor. Men de voro fattiga. De hade inte r?d att l?ta honom studera, som han ville. Det var deras stora sorg. De b?do till Gud om hj?lp f?r sonen, dag efter dag. D? ingrep en sl?kting till familjen alldeles ov?ntat och gav honom pengar.
--F?rsynen, min b?ste herre, f?rsynen.
--Detsamma sade hans f?r?ldrar. Min v?n fick studera. Delvis sk?tte han sig bra, och delvis hade han tur--f?r?ldrarna kallade det f?r f?rsynens ingripande. Han tog sina examina med glans, men framg?ngen gick honom ?t huvudet, och han slog sig p? rackarliv.--?r det h?r gr?nsstationen?
--Nej d?, dit ?r det en stund ?nnu. Ni ?r visst nerv?s, min b?ste herre. N?, hur gick det er v?n?
--Hur det gick med honom? Han gjorde tvetydiga skulder, och skulderna v?xte som en lavin. En vacker dag s?g han sig tvungen att antingen beg? sj?lvmord eller rymma. Han hade ?delagt en lovande framtid p? tv? ?r och tv? m?nader. Hade han inte f?tt pengar att studera, hade han aldrig kommit i tillf?lle till det. F?rsynen gjorde ett misstag, n?r den skaffade honom dem, eller vad s?ger ni?
--Jag vet inte. Vad tycker ni sj?lv?
--Jag? Jag tror inte p? n?gon f?rsyn. Jag har bara ber?ttat om min v?n som ett fall f?r er kasuistik. Jag gl?mde visst att s?ga er, att han f?redrog att rymma framf?r att beg? sj?lvmord. Han krossade sina f?r?ldrars liv i vilket fall som helst. N?, vad s?ger ni? Vad hade f?rsynen f?r mening med att l?ta honom f? pengar?
--Nu ?ro vi visst vid gr?nsstationen. Vad f?rsynen hade f?r mening? Ack, min k?re herre, hur skulle vi blinda kryp kunna utrannsaka f?rsynens mening?
--Er motfr?ga ?r inte snillrik som argument. L?t mig g?ra er en sista fr?ga: l?g det i f?rsynens intresse, att min v?n skulle komma undan?
--Ackackack, vad ni kan g?ra fr?gor, min b?ste herre! Om det var i f?rsynens intresse, att er v?n skulle slippa straff? Det f?refaller inte s?. H?r kommer en man som jag k?nner, n?mligen polischefen vid gr?nsstationen. Han har ett papper i handen och ser ut, som om han hade en fr?ga att g?ra er. ?tminstone kommer han rakt p? oss. Vad ser jag? En arresteringsorder! Nej, det f?refaller inte, som om f?rsynen skulle vilja l?ta er v?n slippa undan--d.v.s. er. Farv?l, min herre, farv?l; tro mig, det finns en f?rsyn, och f?rs?k att foga er i dess r?dslag!

?TER ETT M?RKLIGT D?DSFALL
Fr?n Oklahoma meddelas ?ver Amsterdam, att svensk-amerikanske unders?ten Charles Augustus Johnson (Karl August Johansson) avlidit d?rst?des i en ?lder av n?ra sextio ?r.
Det ?r en i m?nga h?nseenden m?rklig person som h?rmed g?tt ur tiden. F?r den yngre generationen torde Karl August Johansson (R?de Kal-Agust, var hans binamn p? sin tid), vara i det n?rmaste obekant. Det kunde m?h?nda ha sitt intresse att uppliva ett par data.
Karl August Johanssons anlag gingo i utpr?glad grad ?t det filologiska. Redan som ung ins?g han den stora skillnaden i betydelse mellan Long Island och L?ngholmen. Det dr?jde inte heller l?nge, innan han praktiskt omsatte dessa insikter. I augusti 1889 packade han sina koffertar under ett nattligt bes?k i en k?nd stockholmsgrosshandlares v?ning och v?nde f?r alltid sitt fosterland ryggen.
Hans ?den i det nya hemland han valt sig--Nordamerikas F?renta stater--voro m?nga och brokiga. Det bleve f?r l?ngt att s?ka ge ens en ?verblick av dem. Hans st?rsta bedrift, och den som blev hans livs olycka, var ?vertagandet av en st?rre del av F?renta staternas statsskuld.
H?rmed tillgick p? f?ljande vis. En m?rk julinatt ?r 1893 var en av statsdiligenserna p? v?g fr?n fort Seymour i Texas till Lehigh i Oklahoma. Dessa distrikt voro p? den tiden knappt halvciviliserade. St?der funnos n?stan icke, j?rnv?garna l?go i sin linda, och befolkningen bestod av guldgr?vare, nybyggare och indianer. Den ?terst?ende fj?rdedelen utgjordes av ?ventyrare. En av dem som dragits hitut av ryktet om dessa f?rh?llanden var Karl August Johansson, och sagda julinatt gjorde han sin stora kupp. Han stannade diligensen med sin revolver, ?vertog vad av v?rde som fanns i den och s? l?t han den forts?tta.
En hastig unders?kning ?vertygade honom om att han lyckats ?ver f?rv?ntan. Ej mindre ?n trehundratusen dollars i F?renta staternas statsskuldbevis voro, or?knat ett antal guldur, bel?ningen f?r hans f?retagsamhet. D? han p? grund av det stora antalet kringstrykande element fann det or?dligt att g? med s? stora summor p? sig, nedgr?vde han allt utom en obetydlighet p? ett st?lle, som han f?rut utvalt h?rtill. D?rp? upps?kte han ett nybyggarl?ger i n?rheten och s?kte en v?lbeh?vlig vila.
N?sta morgon arresterades han i l?gret. En kusk p? diligensen hade k?nt igen honom. Han nekade p? det best?mdaste och med en s? passionerad v?ltalighet, att han undgick den lynchning, man f?rberedde ?t honom. I st?llet f?rdes han till n?rmaste stad, vid vars domstol han trots sitt nekande