Förbannelse över de otrogna! | Page 8

d?mdes till fem ?rs straffarbete. Han mottog straffet med ett inv?rtes leende. Vad voro fem ?r? N?r de voro f?rbi, v?ntade honom en f?rm?genhet.
M?nniskan sp?r. Under den tid Karl August Johansson tillbragte i arbete och ensamhet, v?xte staten Oklahoma som en svamp efter regn. St?der grundades, j?rnv?gar byggdes; p? den plats d?r Karl August Johansson stoppade posten l?g nu staden Columbus. Han s?g det med f?rv?ning, d? han efter frigivningen anl?nde dit. Han lovade sig att stifta en donation till nytta f?r inv?narna i detta monument ?t hans f?retagsamhet. Men f?rst m?ste han finna sin skatt. Den borde ligga i utkanten av den nya staden, enligt vad han ber?knade. D?m om hans k?nslor, d? han, ankommen dit, finner att man f?reg?ende dag p? det s?tt som ?r vanligt i Amerika, flyttat dit ett femv?ningshus och placerat det just ?ver hans deponerade penningar!
Resten av Karl August Johanssons saga ?r sorglig. Han s?kte gr?va sig in under femv?ningshuset, han hejdades, ?d?mdes b?ter och sattes p? nytt i f?ngelse, d? han icke kunde betala dem. Han ville k?pa huset, bli fastighets?gare:--all right, pengar p? bordet!--Jag skall betala er efter k?pet, allt, kontant! svarade den olycklige. Man h?nskrattade ?t honom. Man tog honom f?r en f?rryckt. M?nad efter m?nad irrade han kring huset, stirrade p? det, s?kte ?ter och ?ter gr?va sig in under det. Man blev ot?lig; man satte honom p? hospital. Han utskrevs och skyndade genast tillbaka till sin ?lsklingsplats. Huset stod kvar! Ingen brydde sig om att flytta det mera! Och under det l?go hans trehundratusen! ?r 1902 insattes Karl August Johansson i det nybyggda statshospitalet, fr?n vars f?nster han hade full utsikt till femv?ningshuset. Han omtalas som en v?ldsam och mycket oregerlig patient. Femv?ningshuset stod kvar en efter amerikanska f?rh?llanden ovanligt l?ng tid. Det stod kvar ?nnu, n?r Karl August Johansson i ?r sl?t sina ?gon.--Sannerligen, man kommer att t?nka p? det gamla skriftordet: om Herren inte bygger huset, s? arbeta de arbetare f?f?ngt!

DALAI PEDERSEN
Fr?n Lhassa meddelas ?ver Bangkok, att den tibetanska buddaistiska kyrkans lamas, samlade till val av ny Dalai lama, enh?lligt givit sina r?ster ?t danske unders?ten Rasmus Pedersen.
H?rmed har endast det intr?ffat, som var att f?rutse, som l?nge varit f?rutsett av framsynta personer. Men ehuru valet icke kan s?gas komma ?verraskande, ?r det dock ur allm?nm?nskliga synpunkter s? gl?djande, att vi anse oss b?ra ?gna det n?gra rader.
Vid Rasmus Pedersens vagga torde f? ha anat den bana som v?ntade honom. Han f?ddes i Vognmagergade i K?benhavn f?r femtiofem ?r sedan. Fadern var ok?nd, modern ?k?nd. Efter att ha f?rs?kt sig i ett antal yrken fick Pedersen elva ?r gammal anst?llning som piccolo p? Hotell d'Angleterre.
H?rmed hade han i sj?lva verket funnit sin plats i livet. D'Angleterres h?rnkafé blev best?mmande b?de f?r hans levnadsbana och f?r hans livsuppfattning. H?r l?rde han sig att intet ?r viktigare ?n lugnet; att den som beh?ller det i alla situationer ?r situationernas herre; att den som f?rlorar det--t.ex. en kund som v?ntat tre kvart p? en kopp kaffe--i och med detsamma f?rlorar allt och till p? k?pet g?r sig l?jlig.
Anade han redan d?, om ?n dunkelt, varth?n hans s? tidigt f?rv?rvade levnadsvisdom skulle f?ra honom? Ingen vet det. Fr?n d'Angleterres h?rnkafé kom han till à Porta; fr?n à Porta--d? tjugu?rig--till Industrikaféet. P? b?da dessa st?llen v?xte och mognade hans livsuppfattning. Han l?rde sig att med h?nderna kn?ppta p? ryggen, f?rsjunken i kontemplation, se h?n ?ver huvudena p? ett halvt dussin gestikulerande g?ster, som ville ?draga sig hans uppm?rksamhet. Han l?rde sig att n?r de inre r?sterna talade till honom, sluta ?rat f?r de rop om materiella njutningar, som stego fr?n hopen runtomkring. Han tyckes med ett ord redan nu ha n?tt fram till den f?rsta av de ?ttafaldiga sanningarna, som leda till Frig?relse: att allt det yttre ?r ett sken, en synvilla utan v?rde.
Fr?n Industrikaféet kom han till det ny?ppnade Bristol och d?rmed var han inne p? full?ndningens stadium. F?rs?nkt i grubbel genomt?nkte han p? detta kafé de sju ?terst?ende av Sanningarna; intet kunde st?ra honom i hans betraktelser, varken ett danskt b?nfallande: H?r nu, Pedersen..., eller ett svenskt rytande: Vaktm?stare, f?r satan, ?r ni d?v?--eller ett norskt bergrasd?nande: Nej nu, Fan sv?rte og fort?re mig, myrder jeg denne Tjeneren! F?r den, vars sinne ?r upptaget av den ?ttafaldiga sanningen, ?ro dessa ljud som ett avl?gset f?gelkvitter. Vad ?r kaffe och kakor mot mahayana, den stora v?gen till fr?lsning? Vad ?r kaffe och punsch mot h?nayana, den tr?nga v?gen? Vad ?r whisky och soda mot dr?mmen om nirvana? Adepten g?r de heliga ?tb?rderna; han kn?pper h?nderna p? ryggen, han petar sig i n?san f?r att h?lla sinnet mottagligt, och i sitt inre mumlar han: Allt ?r lidande. Det ?r ett lidande att icke uppn? vad man ?nskar; det ?r ett lidande att uppn? det och inse ?nskningens f?f?nglighet. Bet?nken det, I som