Förbannelse över de otrogna! | Page 5

vinna publiken: genom att besegra den. Tvinga den att ge sig p? n?d och on?d. Den och dess gycklare, kritikerna. Abram Blauvogel sade det till sina fem anh?ngare, och de ropade: du har r?tt!
* * * * *
F?ljaktligen f?rdubblade de sina anstr?ngningar. De m?lade urljuset i en renhet som var s? outs?glig, att vanliga ?gon icke kunde uth?rda den.
Det hj?lpte inte. Inga andra ?gon ?n de tolv pluskvamperfektiska ens f?rs?kte uth?rda sagda renhet. Utst?llningslokalerna sl?to sina d?rrar f?r den. Ingen kom till de ateljéer, d?r den skildrades i en komplett serie. Och pl?tsligt gjorde Abram Blauvogel en f?rf?rlig uppt?ckt: om ingen kom till dessa ateljéer, fanns det i st?llet n?gon som ?mnade g? d?rifr?n. M?laren Leontes Qvist hade newtonska tendenser--tendenser till avfall.
Den natt, d? han uppt?ckte detta, var den svarta natten i den pluskvamperfektiska skolans historia. Det b?rjade med ett ordbyte mellan Abram Blauvogel och Leontes Qvist. Ordbytet v?xte till en storm. Det slutade med ett mord.
Hellre ?n att se m?laren Leontes Qvist ?terfalla i det newtonska bedr?geri, ur vilket han fr?lst honom, dr?pte Abram Blauvogel honom med sina egna h?nder. Han str?p m?laren Leontes Qvist och h?ngde upp honom vid sidan av den kompletta serien av hans verk. Det var ett konstens abrahamsoffer, fullt j?mf?rligt med offret i gamla testamentet. Men ingen v?dur infann sig f?r att r?dda m?laren Leontes Qvist.
I st?llet infunno sig tv? poliser hos m?laren Abram Blauvogel. De belade honom med handj?rn och avf?rde honom till ett statsf?ngelse. Han sattes i en cell, och b?deln pr?vade eggen p? sin yxa. Det ans?gs s?kert, att Abram Blauvogel skulle l?gga sitt huvud p? stupstocken om en mycket kort tid, och den pluskvamperfektiska skolan st? utan chef.
Men det skulle icke g? s?. Muserna h?llo sina h?nder ?ver denna den mest revolutionerande av alla skolor.
F?rh?ret med Abram Blauvogel kom. Han erk?nde villigt, vad som lades honom till last. Den allm?nne ?klagaren yrkade i ett kort tal p? d?den, och alla v?ntade att hans beg?ran skulle bifallas av domaren. D? reste den av staten utsedda f?rsvarsadvokaten sig.
Han sade:
--Jag skall icke vara m?ngordig. Jag tror mig knappt beh?va s?ga n?gonting. Jag ber er blott betrakta detta.
H?rmed l?t han t?ckelset falla f?r den kompletta serien av Abram Blauvogels verk. Urljuset i sin fulla renhet str?lade f?r f?rsta g?ngen mot domaren. Endast n?gra ?gonblick, s? kunde han icke mer. Han satte h?nderna f?r ?gonen och sade med kv?vd r?st:
--Det ?r nog! H?lj ?ver det igen! Den som har gjort detta kan jag inte d?ma till d?den.
* * * * *
Den pluskvamperfektiska skolan har ?nnu sin chef. I cellen n:r 138 p? statshospitalet fortfar denne att skildra urljuset. Han g?r det utan penslar och f?rger, men det minskar inte effekten. Det g?r den n?stan starkare och samtidigt mera uth?rdlig f?r andras ?gon.

PROFESSOR POPPENBERGS PENNSKAFT
Professor Felix Poppenberg hatade en sak i v?rlden ?ver allting annat: den privata ?gander?tten. Han hade dokumenterat dess om?jlighet, dess antisocialitet, dess brottslighet. Detta hade han gjort i tio band, utkomna i Bern. Professor Poppenberg, som var ryss, bodde i Bern, eftersom hans eget land hade ansett hans n?rvaro obeh?vlig f?r rikets trivsel. Under en l?ng f?ljd av ?r vittnade hans egna skrifter om hans k?nslor f?r ?gander?tten. Endast den h?vlighet, Schweiz visar utl?nningar, gjorde att professor Poppenberg tolererades. D?rp? utbr?t den ?rorika revolutionen i Ryssland, och professor Poppenberg, som var en av dess andliga f?der, kallades hem av det segrande proletariatet.
Hans hemkomst blev en triumf. Han hyllades p? gatorna. Varje g?ng en borgare befriades fr?n pl?nbok, klocka och p?ls, var det under ropet: ?Leve professor Poppenberg! Ned med den privata ?gander?tten, som ?r om?jlig, antisocial och brottslig.? Av ett misstag hejdades ?ven professor Poppenberg ?tskilliga g?nger och unders?ktes. Han sm?log endast mot dem som gjorde sig detta besv?r, som en l?rare ler mot goda elever. Han ?gde intet som helst, v?rt att taga. Han installerades i ett rum i den Heliga synodens lokaler och uppmanades av en delegation att skriva vidare mot den privata ?gander?tten.
Han svarade denna delegation med de ber?mda orden:
--Den privata ?gander?tten ?r icke blott om?jlig, antisocial och brottslig. Den ?r l?jlig.
D?refter satte han sig i sitt rum i den Heliga synodens lokaler och p?b?rjade det elfte bandet av sin Kritik av ?gander?tten. Det var hans mening, att hans anklagelser skulle kulminera i detta band. F?r sitt inre s?g han redan slutsidan med en kursiverad sista rad:
Den privata ?gander?tten kan karakteriseras med ett ord. Detta ord dr?per den i ett hugg. Den privata ?gander?tten ?r l?jlig.
Hans arbete p? detta band st?rdes varken av larmet fr?n kulsprutorna p? gatan eller av n?dropen fr?n visiterade borgare. Dessa ljud voro musik f?r professor Poppenberg. De voro som ett ledmotiv f?r hans arbete. De gjorde att det gick fram med stormsteg. De, och hans pennskaft.
Professor Poppenberg kunde icke t?nka sig att skriva med n?got annat pennskaft. Han hade r?ddat det genom aderton ?rs