Eros begravning | Page 4

Jan-Petter gl?mt att i sitt testamente--som eljest var sp?ckat med f?rargliga punkter och klausuler--v?rna den k?ra skatten, besl?t hon att skaffa den ur huset. Br?nna den kunde hon icke med gott samvete, d?rtill var dess materiella v?rde f?r stort. Men hon kunde donera den till Nationalmuseum, i vars slutna portf?ljer den kunde komma de stackars forskare till gagn, som av sin konsthistoriska plikt tvingades att vada i smuts. F?ljaktligen gjorde hon med glatt och h?mndgirigt mod en utgallring, skilde f?rena fr?n getterna, de oanst?ndiga fr?n de oanst?ndigaste, tog de senare fr?n v?ggarna, lossade bladen ur ramarna, buntade dem samman och--gjorde en uppt?ckt. P? baksidan av dessa lasciviteter hade Jan-Petter med darrh?nt men l?slig stil skrivit: Till min ?lskade hustru Olga Janselius, f?dd Willman. H?r och var med ett till?gg: P? hennes tjugutredje f?delsedag. P? hennes namnsdag o.s.v. En mezzotint, vars dunkel f?rg?ves s?kte d?lja en ?nnu dunklare last, bar p?skriften: Till minne av v?r br?llopsnatt!
N?r hade den putslustige herrn spelat henne det sprattet? Vem vet! Kanske efter sin d?d. Ett f?rs?k att radera bort dedikationerna, misslyckades och bladen g?mdes p? ett vindskontor. Fru Janselius hade icke mod att genom ett br?nnoffer tillfoga den konsthistoriska forskningen en om ?n ringa f?rlust. Efterv?rlden skulle f? en besynnerlig uppfattning om den unga fruns smak; det fick hon finna sig i. Tyv?rr skulle redan samtidens omd?me f?rvillas av Jan-Petters sataniska p?hitt. En dag uppt?ckte Ludwig Battwyhl g?mst?llet och underkastade bladen en noggrann granskning. Han hade aldrig sett dem f?rr eller ?tminstone ej lagt m?rke till dem. Ty vem l?gger m?rke till det som h?nger p? v?ggarna? Han visade dem f?r sin v?n Casimir Brut. S? f?ll det honom in, att Lotten Brenner borde se dem. I trots av hennes docentur och i trots av att hon alltid sov med en anatomisk handatlas under huvudkudden, ans?g han henne vara ovanligt okunnig och tillika dum. Han sl?pade den tjocka flickan upp p? vindskontoret, satte henne p? det dammiga golvet och omgav henne med etthundrafemtio erotiska akter. Det visade sig verkligen att hon var okunnig men vetgirig. Ludwig docerade. Efter en knapp timmes undervisning ?verraskades l?rare och l?rjunge av fru Olga. Hon s?g sin hemlighet f?rr?dd, hennes hj?rta stannade, hennes pulsar upph?rde att sl?, hennes pekfingrar reste sig och pekade mot taket. Hon ville ljudl?st draga sig tillbaka, men sinnesr?relsen br?t ut i en hel serie kraftiga nysningar. D? rusade hon in p? vindskontoret, grep Ludwig i kalufsen, sl?pade ut honom p? vinden och ?rfilade upp honom.
Senare tog hon honom i f?rh?r. Hade han visat bladen f?r n?gon mer ?n Lotten? Ja, f?r Casimir. Nu f?ll hon i gr?t, gick till s?ngs och visade sig icke mera den dagen. Men f?ljande dag tog hon honom ?ter i f?rh?r. Ludwig bek?nde ytterligare ett brott: han hade visat bladen f?r Brita Djurling. Brita Djurling--en sjutton ?rs flicka! Varf?r hade han gjort det? H?rp? kunde han icke giva klart besked, men han antog att han gjort det f?r att pigga upp flickan, som var en smula d?sig av naturen. Vid denna bek?nnelse v?nde sig fru Olga pl?tsligt om, icke av blygsel utan d?rf?r att hon alldeles tydligt h?rt Jan-Petters fnittriga skratt bakom sin rygg. En h?rselvilla. Alltj?mt med bortv?nt ansikte fr?gade hon, om han ocks? visat dem dedikationerna.
Vilka dedikationer?
Dedikationerna p? baksidan!
Nej. Han hade inte tittat p? baksidan. Han tog ett steg mot d?rren, antagligen f?r att g? upp och titta, men fru Olga h?ll honom tillbaka. Hon tog honom i famn och kysste honom p? kinden. Han var nitton ?r och en stor od?ga, som tre g?nger rullat i studenten. Men han hade en f?rtj?nst: han var otroligt sanningsk?r. I skolan hade han genom sin uppriktighet vunnit en herostratisk ryktbarhet och l?rarkollegiet hade vid ett par celebra tillf?llen allvarligt dryftat fr?gan, om icke gossen borde h?nvisas till en anstalt f?r sinnessvaga. Denna omutliga sanningsk?rlek var f?r ?gonblicket och f?r fru Olga av stort moraliskt v?rde. Pojken hade icke sett dedikationerna och f?ljaktligen v?gade hon hoppas, att icke heller de andra sett dem. Visshet gavs dock ej, och fr?n den dagen blev hon ?n mera k?nslig f?r alla anspelningar och tvetydigheter, som kunde t?nkas ang? hennes sexuella moral. Eller r?ttare sagt--?n mera ben?gen att i de oskyldigaste ord finna anspelningar och tvetydigheter.
Bakom denna k?nslighet och misst?nksamhet, som kunna f?refalla en smula l?jliga, l?g ett tio?rigt lidande, en v?l g?md men levande k?nsla av skam. En libertins hustru blir ofta utsatt f?r medlidande, alltid f?r misstankar. Den Willmanska sl?kten, som till ej ringa del levde av fru Olgas ?ktenskap, skulle ha f?rnekat sin egen moraliska grundsyn, om den gillat detta ?ktenskap. En h?gt uttalad f?rkastelse hade varit en of?rsynthet, men det moraliska samvetet ?r hos m?nniskan (och hos v?luppfostrade hundar) s? starkt, att det aldrig l?ter sig helt undertryckas av h?nsyn till materiella f?rdelar. D?r oppositionen mot det omoraliska ej tar sig