Elias Lönnrot | Page 8

fr?mmande f?r de till l?karyrket h?rande ?liggandena. I f?ljd h?raf tog han ett raskt steg. Han ins?nde till vederb?rlig ort en ans?kan, i hvilken han anh?ll, att honom m?tte beviljas afsked fr?n tjensten och med detsamma en s?dan lifstidspension att han ost?rdt kunde egna sin tid ?t de nyssn?mda arbetena. Till denna ans?kan bifogade generaldirekt?ren ett varmt f?rord och ?fven kejserliga Senaten tillstyrkte bifall till ans?kningen, men fr?n h?gsta ort kom ett afslag, hvilket synes ha grundat sig p? generalguvern?rens framst?llning i fr?gan.[7]
Denna motg?ng kunde v?l till en b?rjan gr?ma L?nnrot, men snart torde han likv?l ha tr?stat sig, i synnerhet som chefen f?r medicinalstyrelsen synes ?ter hafva medgifvit honom en kortare tjenstledighet, ty annars hade han v?l f?ga kunnat vistas p? Laukko g?rd, der han slutf?rde arbetet p? Kalevala och derifr?n han hits?nde handskriften. Efter att hafva afslutat detta stora arbete, tog han sig en liten tids hvila, kom sig att ?fven en smula t?nka p? sin egen st?llning och erfor en k?nsla af hur enformigt och gl?djetomt det var att lefva s? ensam. Med ett ord, han besl?t att gifta sig och redan i juli m?nad samma ?r hemf?rde han fr?n Ule?borg en ung maka.[8] ?fven i ?frigt lade han en fastare grund f?r sitt hem genom att i Kajana inl?sa en byggnadstomt, p? hvilken han uppf?rde ett pr?ktigt hus. F?ljande v?r f?ddes ?t honom p? Eliasdagen en son, hvilken sjelffallet i dopet uppkallades med detta namn, men till faderns stora sorg ej blef l?nglifvad. (Se om det nya huset och om sonens f?delse det h?r bilagda facsimile af ett bref fr?n L?nnrot till assessor F. J. Rabbe, dat. den 21 april 1850).
I sitt nya och beqv?ma hem i Kajana fick han likv?l dr?ja endast n?gra f? ?r. Vid denna tid f?rverkligades nemligen ?ndtligen den l?nge n?rda f?rhoppningen att vid universitetet skulle inr?ttas en skild professur f?r finska spr?ket. Det var den 22 mars 1850 H. M. Kejsaren gaf sitt samtycke till detta embetes inr?ttande. Anledningen h?rtill var snarare af praktisk natur ?n framkallad af nit?lskan f?r vetenskapens befordran. Skolf?rordningen af ?r 1841 hade nemligen bland undervisnings?mnena i skolorna upptagit ?fven finska spr?ket, men i och med detsamma begynte man klaga der?fver, att det ej fans l?rare, m?ktige att meddela vetenskaplig undervisning i detta spr?k. Derjemte hade styrelsen ?fven fr?n den kyrkliga administrationen f?tt sig meddelade klagom?l der?fver, att ?t prestkallet egnade sig ett stort antal unge m?n, hvilka voro okunnige i finska spr?ket och af denne orsak ej l?mpade sig till allmogens l?rare. Styrelsen ?nskade afhjelpa dessa brister genom att stifta flera stipendier till uppmuntrande af finska spr?kets studium, och v?nde sig i denna afsigt till universitetets konsistorium. Detta ans?g (?r 1847) en professurs inr?ttande f?r det b?sta medlet att afl?gsna n?mnda brister, och resultatet h?raf blef Kejsarens ofvann?mnda beslut. Kort efter sedan detta blifvit bekant, f?rfr?gade sig L?nnrots v?n Rabbe hos honom, huruvida han hade f?r afsigt att ans?ka professuren i finska spr?ket, som snart skulle ansl?s ledig. Han svarade nekande och uppgaf sig ha uppmanat Castrén att s?ka platsen och tillade att han ans?g Castrén, v. Becker, Alex. Ingman. Akiander och Kellgren dertill l?mpligare ?n sig sjelf (se det facsimilerade brefvet h?r framom). Endast i den h?ndelse, att ej n?gon af dem ville mottaga platsen, kunde han g? in p? att s?ka den. I ett annat bref yttrade han af samma anledning bland annat: "crede mihi, bene qui latuit, bene vixit (tro mig, den som lefvat v?l i en undanskymd st?llning, har lefvat lycklig)". Castrén ans?kte tjensten och fick den, och der?fver var ingen gladare ?n L?nnrot, som s?lunda fick stanna qvar i sitt Tusculum i Kajana. Men denna hans gl?dje skulle ej blifva l?ngvarig. Till sorg f?r honom och hela Finland dog Castrén, efter att ha innehaft katedern endast ett ?r. Nu riktades allas blickar p? L?nnrot. Han f?r sin del hoppades, att v. Becker eller n?gon annan skulle ans?ka tjensten, men d? ej detta skedde och d? jemte andra uppmaningar ?fven studenterna i en adress, underskrifven af representanter f?r alla afdelningarna -- o, hvilka tider af s?mja! -- till L?nnrot uttalade sin innerliga ?nskan att han ville komma hit, s?nktes v?gen till vetenskapens f?rdel och L?nnrot ins?nde sin ans?kan. F?rst p? v?ren 1854 blef han installerad i embetet, och innehade det sedan i ?tta ?r.
Som sitt vigtigaste f?rel?snings?mne ans?g han -- och detta var ju helt naturligt -- Kalevala, hvar?fver han, hela den tid han bekl?dde embetet, h?ll tv? f?rel?sningar i veckan. Han ?fversatte texten till svenskan och meddelade derjemte s? omfattande f?rklaringar, att han ej hann med flera ?n tio s?nger under ett helt l?se?r. Under de tv? ?friga timmarne f?rel?ste han ?n finsk grammatik ?n mythologi; f?rsta ?ret ?fversatte han under dessa timmar ?fven n?gra epistlar ur Nya testamentet fr?n grundspr?ket till finskan. F?r det mesta f?redrog han likv?l som sitt