Elias Lönnrot | Page 7

med detsamma ?fven omn?mna hans Lexikon, som visserligen s?g dagen mycket senare, men p? hvilken han arbetat troligen redan vid tiden f?r sin flyttning till Kajana. Det i runorna samt i nord?stra Finlands och ryska Karelens dialekter f?refunna ordf?rr?det, som till en icke ringa del var fr?mmande f?r det ?friga Finland och s?lunda ej ing?tt i Renvalls f?r ?frigt f?rtr?ffliga ordbok, uppfordrade honom naturligtvis till detta arbete. Ocks? var lexikonet redan s? tidigt som ?r 1849 s? l?ngt hunnet, att han d? ?mnade begynna dess tryckning (se bref till Rabbe 24/3 1849). Det hade varit stor skada, om denna afsigt satts i verket, ty otvifvelaktigt ?kades ordf?rr?det allt mer ju l?ngre tid ordboken var under arbete. Dock fick han ej n?gonsin detta verk s?dant, att det hade tillfredsst?lt honom sjelf. Materialets rikhaltighet tvang honom att vid dess bearbetande anlita andras bitr?de, och dessa egde troligen ej fullt den f?r ett s?dant arbete n?diga insigten och f?rm?gan. Ocks? ans?g L?nnrot sjelf sin finsk-svenska ordbok endast som en materialsamling, af hvilken i framtiden n?gon annan kunde utarbeta ett verkligen vetenskapligt lexikon.
Tanken p? en omgestaltning af Kalevala hade sannolikt redan i b?rjan af fyrtiotalet g?tt upp f?r L?nnrot. Nya fragmenter af de episka s?ngerna hade tid efter annan yppats, och n?r nu D. E. D. Europaeus fr?n och med ?r 1845 med Kajana till utg?ngspunkt i och f?r runosamling utstr?ckte sina f?rder ?nda till sj?n Onega och Hvita hafvet, kommo stora skatter, bland annat hela Kullervo-episoden, ?nnu fram i dagen. Ute p? runosamling voro ?fven andre, hvilkas resor, i likhet med Europaei, Finska Literaturs?llskapet, som numera kommit i en b?ttre ekonomisk st?llning, till st?rsta delen bekostade. Deras sk?rd var ej heller obetydlig. L?nnrot sjelf kunde nu sitta i lugn uti Kajana och sammanfoga och ordna, hvad de yngre tills?nde honom. P? v?ren 1849 fick han det sv?ra arbetet f?rdigt, och samma ?r utkom den nya redaktionen af Kalevala. Hennes f?retr?den framom den ?ldre upplagan ?ro s? k?nda, att om dem h?r ej beh?fver ordas, ?fven i fall tid och tillf?lle medg?fve detta.
I sammanhang med Kalevala vill jag ?fven taga Trolls?ngerna till tals. Af dessa hade hopat sig en s? stor m?ngd, att de ej alla fingo rum i Kalevala. De m?ste s?ledes utgifvas s?rskildt f?r sig, och till all lycka hann L?nnrot ?fven dermed, ehuru f?rst p? sin ?lderdom. Om den finska magin och sjukdomars botande medels trollord hade han redan l?ngt tidigare uttalat sina ?sigter; detta gjorde han i sin ?r 1832 f?r medicinedoktors grad utgifna afhandling "Om Finnarnes magiska medicin", hvilken han tio ?r senare i omarbetad form ?nyo offentliggjorde i Finska L?kares?llskapets tidskrift. Magin i ?ldre tider, och ?nnu f?r omkring fyrtio ?r sedan i ryska Karelen, bestod ej af detta meningsl?sa mumlande och dessa vidskepliga konster, med hvilka kringstrykande qvacksalfvare, g?llare och zigenare nu lura l?ttroget folk. Trollkarlen var en "siare", en verklig schaman, en af traktens skarpsinnigaste m?n och som tillika stod h?gt i sedligt afseende. Det ?r bekant, att blotta personligheten s?v?l hos en aktad l?kare som en sj?las?rjare stundom inverkar genom den sjukes sinne tillika p? dennes kroppsliga befinnande. Den finske schamanen var p? en g?ng l?kare och ett slags prest. Med sitt blotta v?sen inverkade han f?rm?nligt p? den sjuke, som i honom s?g en person ?dlare ?n han sjelf. N?r h?rtill kommo de med ?fvertygelsens kraft uttalade orden, hvilka med poetisk inspiration och i en spr?kligt ansl?ende form blottade sjukdomens orsaker eller "ursprung" och sedan bortbesvuro den fr?n den sjuke, s? ?r det f?rklarligt, att denne r?tt ofta blef lugnare till sinnes och att detta r?tt ofta f?rm?dde ?fven stilla den kroppsliga sm?rtan. P?tagligen ?r just detta afsigten i m?ngen trolls?ng. N?r det t. ex. i "eldens ord" en hel l?ng versserie igenom talas om rimfrost, k?ld och is, s? fl?gtar fr?n orden likasom kyla p? den sjuke och den, om ock endast andliga f?rnimmelsen h?raf afsvalar ?fven kroppen. -- I denna riktning g?r L?nnrots ?sigt om sjukdomars botande medels trollord, och en hvar, som sett en verklig schaman ut?fva sin konst, medger gerna att L?nnrots tanke ?r riktig.
Tjenstledighetens sk?na dagar togo slut den 31 december 1848. Under denna tid hade han f?tt andra editionen af Kalevala i det n?rmaste afslutad och lexikonet n?ra nog i tryckf?rdigt skick, unders?kt de besl?gtade spr?ken s?der om Finska viken, ?fvensom utgifvit Paavo Korhonens dikter och en svensk-finsk-tysk tolk. I handskrift f?refans ?fven ett "Lukemisto" ("L?sebok") ben?mdt arbete, som var afsedt att bli ett slags finsk antologi, men hvars tryckning sedan ej blef af. Men detta oaktadt hade L?nnrot dock ej p? l?ngt n?r gjort allt hvad han ?mnat; han hoppades, sedan den finsk-svenska ordboken blifvid f?rdig, ?nnu hinna med en svensk-finsk ordbok, en fullst?ndig finsk mytologi, en komparativ grammatik ?fver de finska, estniska, vepsiska och lappska spr?ken, m. m. Tillika hade han under den l?nga tjenstledigheten blifvit