Elias Lönnrot | Page 9

andra f?rel?snings?mne nydaningen af termer i s?rskilda vetenskaper. H?runder uppstodo den m?sterliga terminologin i botanik, medan han ?fversatte Hartmans Flora, och de talrika termerna p? lagkunskapens, grammatikens och andra omr?den. Tidigare hade han bildat termer f?r metriken och r?knel?ran; p? ?ldre dagar bidrog han med s?dana ?fven till forstvetenskapen. Som examinator var han v?nlig och kanske till och med alltf?r litet fordrande. Ledamotskapet i konsistorium intresserade honom ej, men han f?rsummade likv?l icke dess sammantr?den.
L?nnrots arbetsf?rm?ga och s?v?l m?ngden som omf?nget af hans verk ?ro visserligen beundransv?rda, men de kunna likv?l f?rklaras, n?r man k?nner de vilkor och f?rh?llanden, under hvilka det unnades honom att arbeta. Af naturen hade han en utomordentligt frisk kropp. Sjuks?ngen torde han knappast n?gonsin hafva intagit utom en g?ng f?r n?got mer ?n tio ?r sedan, d? han br?t sitt ena ben,[9] och nu sednast kort f?re sin d?d. Denna friska kropp s?kte han genom ?fning h?lla i godt st?nd. Som yngling och medel?lders man tog han flitigt sj?bad; vintertiden l?pte han ofta p? skidor, sommartiden ?ter gjorde han fotvandringar och rodde gerna. Efter sin hitflyttning idkade han gymnastiken flitigt och uppn?dde i denna kropps?fning en s?dan f?rdighet, att han ?nnu under det sista ?ret af sin professorstid kunde kl?ttra uppf?r st?ngerna ?nda upp till det h?ga hv?lfda taket i v?r gymnastiksal. Derjemte var han m?ttlig i mat och dryck, ehuru han ingalunda f?raktade ett godt m?l och ett godt glas. Det enda njutningsmedel han ?lskade i h?gre grad var kaffet, hvaraf han kunde f?rt?ra hvilken tid p? dagen och i hur stor m?ngd som helst, och ingenst?des bj?ds ett b?ttre kaffe ?n i hans hem. Till kroppen var han s?ledes p? det b?sta utrustad till en arbetets man. Men ocks? arten af hans tjenstebefattningar var f?rm?nlig f?r litter?rt arbete. Vid tiden f?r hans l?karverksamhet i Kajana lefde och dogo menniskorna, ?tminstone i den delen af landet, f?r det mesta utan l?karhjelp. Och han uppmuntrade dem ej heller att s?ka s?dan hos honom, om han ock vid anmodan alltid var f?rdig att bes?ka sjuke. Endast resorna p? tjenstens v?gnar togo tid, i synnerhet i en s? p? v?gar fattig trakt som Kajana distrikt d? f?r tiden var. Men mycken tid blef likv?l ?frig f?r det arbete, han f?redrog framf?r allt annat. H?rtill kom m?ngen kortare tjenstledighet, som medicinalstyrelsens chef ej tr?ttnade att bevilja honom, och dessutom den fem?riga tjenstledigheten ?ren 1844-1848, medels hvilken styrelsen p? ett s? k?nnbart s?tt befordrade utgifvandet af Kalevala och ?fven andra skrifter af L?nnrot. Hans l?nga lifstid b?r ?fven tagas med i r?kningen, n?r det ?r fr?ga om m?ngden af det arbete, han utf?rt, ty den gjorde hans arbetstid n?stan dubbelt s? l?ng som en skriftst?llares vanligen ?r det. Men han hade ?fven sjelf en stor f?rtjenst om myckenheten af hvad han hunnit med. Sjelf uppgaf han orsaken dertill vara den, att han ej inl?t sig p? dagens fr?gor och att han ej ?tog sig n?gra utom hans egentliga verksamhetsf?lt st?ende v?rf och bestyr. Ocks? tog han tiden mycket v?l i akt. Under resorna i sitt distrikt hade han alltid n?got arbete med sig. N?r han d? p? en g?stgifvarg?rd var tvungen att v?nta p? h?st eller n?r roddare under f?rder till sj?s ej voro till hands eller om ett ov?der orsakade ett afbrott, ?ppnade han sin rensel och satte sig att skrifva. S?lunda blef tiden honom ej l?ng, arbetet skred och en smula fram?t, och maximen nulla dies sine linea, hvilken han s?kte efterkomma, f?rverkligades s?lunda. Ett s?dant resarbete ?r t. ex. f?rordet till 3:e delen af Kanteletar, som ?r dagtecknadt "Under en resa i Sotkamo socken" den och den dagen.
* * * * *
L?nnrots f?rtjenster om det finska spr?kets utbildning hafva ofta nog blifvit missf?rst?dda eller, med andra ord, man har tillskrifvit honom ober?ttigade f?rtjenster, medan ? andra sidan andra verkliga s?dana ej uppskattats tillr?ckligt h?gt. Hans st?rsta f?rtjenst ?r att hafva skapat Kalevala. Platsen dern?st intager de ?friga folkdikternas (de lyriska och trolls?ngernas) samt ordspr?kens bringande i dagen. P? dessa verk, Kalevala och de gamla s?ngerna ?fverhufvud, hvilar den finska nuvarande och framtida konstpoesin, ja hela den h?gre literaturen p? finska spr?ket. Genom runorna och ordspr?ken riktades nemligen skriftspr?ket med hundradetals nya ord och tales?tt, hvilka ganska ofta ?ro lyckliga uttryck f?r en hyfsning och f?r k?nslor, h?gre och ?dlare ?n hvad man kunnat ana att skulle kunna uttryckas p? detta spr?k. S?dana ord och uttrycks?tt, f?r den ?ldre literaturen obekanta, ?ro nu i hvarje bildad finnes mun och penna, lika godt i hvilken trakt af landet han ?r f?dd. Genom runorna och ordspr?ken riktades skriftspr?ket ?fven med dittills ok?nda b?jningsformer, hvilka hafva blifvit oss s? oumb?rliga, att vi skulle anse deras f?rsvinnande, om ett s?dant vore m?jligt, f?r den st?rsta nationalf?rlust. Dessa de s. k. ostfinska spr?kformernas upptagande till allm?nt bruk p?skyndade den omst?ndigheten, att L?nnrot