Elias Lönnrot | Page 6

undgick han s?v?l frestelsen att inl?gga n?gonting eget i runorna som misstanken att hafva gjort detta. Men ? andra sidan hade han ett fullt ut lika utbildadt geh?r och ett lika fint sk?nhetssinne som de b?ste runos?ngarne. H?rtill kommer, att han var i besittning, och till ?nnu i skriftlig besittning, af en vida st?rre samling runor ?n n?gon annan runok?nnare. Med full r?tt kunde han s?ledes f?retaga sig, ?fven han, att uppst?lla runorna i n?gon slags f?ljd, och resultatet h?raf ?r Kalevala! Vi ega alla samma r?ttighet. Vi kunna uppl?sa Kalevala i sm? epopéer och godtyckligt s?nderdela dess skilda st?llen. Endast Marsyas' och Zoilos' skuggor varna oss f?r ett s?dant f?rs?k!
Kalevalas framtr?dande tyckes till en b?rjan ej hafva framkallat n?gon entusiasm eller f?rorsakat n?gon st?rre v?ckelse p? det liter?ra omr?det. Inom den bildade klassen i v?rt land funnos d? ?nnu ytterst f? fullt m?ktige det finska spr?ket, och endast s?dane kunna njuta af Kalevalas l?sning. Att bland v?ra bildade m?n ?fven funnos dem, som ans?go runornas sammanst?llande till ett enda epos f?r ett dumdristigt och l?jligt f?retag, ?r bekant. F?rst sedan Castréns f?r sin tid lyckade ?fvers?ttning af Kalevala ?r 1841 sett dagen, kunde en st?rre l?sarekrets h?r hemma och en och annan nyfiken forskare ?fven i utlandet g?ra bekantskap med detta epos. Med st?d af denna ?fvers?ttning gjorde Robert Tengstr?m ett f?rsta f?rs?k i hemlandet att tolka idéen i Kalevala, och uttalade i en afhandling derom (Fosterl?ndskt Album I, 1845) ?sigter, hvilka ?nnu ega v?rde, bland andra ?fven den, att kampen om Sampo ?r den hjeltebragd, som besjunges i detta epos och hvilken utg?r dess egentliga medelpunkt. Genom Castréns ?fvers?ttning l?rde ?fven J. Grimm k?nna Kalevala. Han skref der?fver en omfattande studie (i den af Hoefer utgifna "Zeitschrift für die Wissenschaft der Sprache" B. I, 1846), som kort derefter h?r hos oss utkom i svensk ?fvers?ttning (Fosterl. Album II). Hans betydande uttalande anvisade Kalevala den plats bland andra de b?sta folkepopéer, der denna dikt sedermera endast ytterligare bef?stats. Samme ?dle vetenskapsman var ?fven den f?rste, som tillerk?nde v?ra Ordspr?k deras r?tta v?rde.
* * * * *
L?nnrot var vid den tiden, d? han af trycket utgaf G?torna, d.v.s. det sista fr?n folkets l?ppar uppsamlade st?rre liter?ra verket, endast fyrtio ?r gammal. Redan d? hade han kunnat d? eller kunnat l?gga armarna i kors, och hade likv?l fullgjort ett verk, s?dant som ?nnu ingen finsk man m?ktat med. Till all lycka dog han ej och lade ej heller armarne i kors. Honom hade ?nnu f?runnats en mycket l?ng arbetsdag till den tid han redan f?rlefvat, och allena det arbete, han utf?rde under sitt lifs senare h?lft, vore tillr?ckligt att utg?ra en vanlig skriftst?llares hela lifsgerning.
Lyckligt var det f?r L?nnrot, men ?nnu lyckligare f?r den finska literaturen att han vid den tiden eller fr?n och med b?rjan af ?r 1844 erh?ll tjenstledighet f?r ej mindre ?n fem ?r och dertill en tjenstledighet, under hvilken han uppbar hela sin l?n, och arvodet till vikarien erlades af statsmedel. S?lunda hade ?fven styrelsen funnit hans verksamhet ?tminstone "nyttig".
Nu grep han sig ocks? an med arbeten och resor. Redan ?ren 1836 och 1837 hade han f?r f?rsta g?ngen ber?rt det lappska spr?komr?det. ?ren 1841 och 1842 genomreste han i s?llskap med Castrén alla tre Lappmarkerna ?nda till Arkangelsk, der han skildes vid sin reskamrat f?r att ej mera n?gonsin h?r i lifvet ?terse honom.[6] H?rifr?n styrde L?nnrot sin kosa s?der ut och tillbragte sistn?mde ?rs sommar uti Vepsernas land i Olonetska guvernementet. Nu, sedan han f?tt den l?nga tjenstledigheten, begaf han sig till Ingermanland, Estland och Livland, under hvilken resa hans insigter och synkrets naturligtvis betydligt vidgades. S?som frukter af dessa resor utgaf han vid skilda tider v?rderika arbeten ?fver Vepsernes spr?k och Enare-Lappska dialekten, f?r hvilka en redog?relse h?r dock ej kan f? rum. Derf?rinnan hade han i tidskriften "Suomi" offentliggjort en omfattande och grundlig unders?kning af v?rt eget spr?k, deri han s?v?l p? ljud- som b?jningsl?rans omr?den meddelar en m?ngd nya iakttagelser, hvilka omedelbart kommo skriftspr?ket till godo och senare till?mpats i spr?kl?rorna. L?nnrots ?friga f?rtjenster hafva p? s?tt och vis undanskymt hans f?rtjenster s?som spr?kforskare. Jemf?rd med andra finska spr?kforskare f?re Castrén st?r han s? h?gt, att de ej p? l?ngt n?r kunna m?ta sig med honom. Hans spr?kliga vetande grundade sig p? de gamla latinska och grekiska spr?ken, i hvilka han egde grundliga insigter. P? ?ldre dagar l?rde han ?fven k?nna den allm?nna filologins grundsatser ur tysken Beckers en tid h?gt uppskattade verk "Organism der Sprache" och Diefenbachs arbeten. H?rtill kommo de nyss n?mda vestfinska spr?ken, hvilka han k?nde mycket v?l. Tyska och ryska b?de talade och skref han, om ocks? ej felfritt, i sin yngre manna?lder, men gl?mde dem sedan p? gamla dagar. Hans f?reg?ngare bland finska spr?kforskare egde en l?ngt mindre omfattande synkrets.
P? tal om L?nnrot som spr?kforskare m? jag