Elias Lönnrot | Page 4

m?ngfaldigt st?rre ?n de episka s?ngernas och trolls?ngernas, hvilka samlaren endast erh?ll af s?llsynte h?r och der boende runos?ngare, medan deremot i det n?rmaste hvarannan qvinna i goda s?ngtrakter kunde f?r honom sjunga lyriska s?nger. Denna v?r f?rv?ning f?rskingras dock, n?r vi erinra oss, att L?nnrot redan ?ret derp? vidtog med en liter?r verksamhet af helt annat slag, nemligen med utgifvandet af en m?nadsskrift. Af "Mehil?inen" -- detta var skriftens namn -- utkom visserligen blott ett tryckark i m?naden, men f?r en redakt?r, som befann sig i statens tjenst och ej kunde p?r?kna bitr?de af andre, gaf ?fven det lilla m?nadsh?ftets periodiska utgifvande r?tt mycket arbete, s? mycket mer som bladets trycknings- och utgifningsort var Ule?borg, dit postg?ng fr?n Kajana fans blott en g?ng i veckan. H?rtill kommer att L?nnrot fr?n och med slutet af ?r 1836 f?retog en l?ngre resa till Lappland, under hvilken en mera omfattande spr?kforskning tyckes ha afledt hans verksamhet fr?n det uteslutande upptecknandet af s?nger. Detta var sk?let till att Kanteletar utkom f?rst fem ?r senare ?n Kalevala eller ?r 1840, men d? ocks? fullst?ndigt i tre delar inom ett ?r; f?rsta delen till Universitetets 200:?riga jubelfest, vid hvilken ?fven L?nnrot var n?rvarande.[4]
S?som en sk?rd vid sidan af de episka s?ngerna inh?stas vanligen ordspr?k och g?tor, och af s?dana hade en ofantlig m?ngd ?fven hopats hos L?nnrot.
* * * * *
H?r afslutas den f?rra och vigtigaste h?lften af L?nnrots lif och verksamhet, betydelsefullast derf?r, att han under denna period lyckats i ljuset framdraga dessa oss s? o?ndligt dyrbara runoskatter.
S? dyrbara? och ?nnu: s? o?ndligt dyrbara? Har d? folkdiktningen verkligen ett s? h?gt v?rde som det ofta upprepas? Otvifvelaktigt, ?tminstone s? vidt det g?ller v?rt folk. Ingen hade f?r verlden tolkat v?ra k?nslor, ingen sjungit om v?r sorg och saknad, fr?jd och gamman. Ingen hade s?kt teckna v?ra ideal af mannen, qvinnan, krigets hjelte, modern, familjelifvet m.m.d. Ingen hade ?nnu lyckats i n?gon som helst metrisk form handhafva finska spr?ket p? ett tillfredsst?llande, ?n mindre p? ett konstn?rligt s?tt. Nu uppdykte v?ra folkdikter, och i dem fans allt, som hittills saknats, och det i den sk?naste form och det rikhaltigaste urval. F?rst nu begynte det finska folket kunna sk?da sitt andliga jag, f?rst nu ?lska sitt eget spr?k, detta spr?k, som man sagt vara s? r?tt, att intet upph?jdare kunde dermed bringas till uttryck, och s? otympligt, att det ej kunde begagnas i n?got slags metrisk form, men som nu framtr?dde i folkdiktningen s?som det smidigaste, det mest regelbundna och det mest klangfulla uttryck f?r s?ngen. Ocks? har folkdiktningen knapt nog i n?got folks literatur haft en s? stor betydelse som i v?r. Hos de flesta andra folk ?r den episka folkdiktens spr?k f?r?ldradt, och denna diktart ?r s?lunda tillg?nglig endast f?r de l?rde, hvilka allena ?ro i st?nd att njuta af densamma; de lyriska s?ngerna ?ter f?rekomma oftast i dialektkl?dnad och ?ro bristf?lliga till formen eller obetydliga till inneh?llet. V?r folkdiktning, s?dan hon upptr?der i Kalevala och Kanteletar, ?r deremot s?som hade hon utg?tt ur sin diktares hand den dag som ?r; allt ?r i henne klart, allt tillg?ngligt f?r en och hvar, allt tjusar h?g och l?g. Kalevala och Kanteletar utg?ra ej endast v?r poesis ur?ldriga h?rnstenar, de h?ra till v?r egentliga, samtida literatur s?som dess hitintills och sannolikt f?r en l?ng framtid b?sta alster.
H?r torde r?tta st?llet vara att ber?ra en omst?ndighet, som ?r af stor vigt, n?r fr?ga ?r om runorna och L?nnrot. Vi mena L?nnrots st?llning gent emot runorna.
Har L?nnrot omarbetat runorna och tillagt n?gonting eller med n?got som helst bidragit till att gifva dem den form och dr?gt, i hvilka de s?go dagen? De afvikelser, han vid redigeringen af dem till?t sig med afseende ? det spr?k, d.v.s. det ostfinska, p? hvilket de ursprungligen voro affattade, ?ro s? allm?nt k?nda, att de v?l ej beh?fva h?r omn?mnas. De voro nemligen endast fonetiska eller kanske hellre ortografiska, och dermed afs?g han endast att bringa runornas yttre dr?gt i n?rmare ?fverensst?mmelse med v?rt skriftspr?k, en uppgift som han ocks? p? ett s?rdeles lyckligt s?tt l?st. H?rom l?nar det s?ledes ej att vidare orda. Det samma g?ller om hvad L?nnrot gjort vid de lyriska s?ngernas redaktion, ty det ?r klart, att utgifvaren endast beh?ft ordna dem efter inneh?llet. Annorlunda gestaltar sig L?nnrots f?rh?llande till de episka s?ngerna eller Kalevala, och h?r blir fr?gan, tydligt och utan omsvep uttalad: hvad ?r i Kalevala ursprungligt, och hvad ?r L?nnrots verk? Ursprungliga ?ro alla eller n?stan alla verser (versrader). De verser -- ober?knadt s?dana inledningsord som t. ex. "Sanoi vanha W?in?m?inen", "Siit? lieto Lemmink?inen" o. dyl. -- hvilka L?nnrot eller kanske redan n?gon runosamlare bifogat runorna, har k?nnaren l?tt att urskilja fr?n dem, de verklige runos?ngarne sjungit. Verserna ?ro s?ledes, p? n?gra f? undantag n?r, i det skick folket sjungit dem; den ordning deremot, i hvilken