Elias Lönnrot | Page 3

Kalevala-idéen, en idé, som f?rst senare tyckes ha upprunnit f?r L?nnrot, sedan han redan l?nge f?rut hyst den ?sigt, "att af s?ngerna om W?in?m?inen, Ilmarinen och Lemmink?inen samt v?ra andra minnesv?rda f?rf?der kanske funnes s? rikligt, att till och med l?ngre ber?ttelser om deras hjeltebragder kunde af dem sammans?ttas". De spridda episka s?ngernas ordnande till sm?rre hjeltedikter var s?lunda ett till sin tanke f?rdigt faktum, och h?rifr?n var sedan endast ett enda, om ocks? nog djerft och stort steg till idéen, att dessa sm?-epos vore att anses f?r delar eller episoder af ett stort helt folkepos.
Men jag har ju, under det jag velat p?visa hvilken andel Topelius hade i att leda L?nnrot in p? folkdiktningens omr?de och v. Becker i hans f?rfaringss?tt vid de episka s?ngernas ordnande, hunnit alltf?r l?ngt i f?rv?g. L?tom oss derf?r ?terg? till framst?llningens b?rjan.
Den tanken, att de s?nger, som uppspirat ur allmogens hjertan och lefde p? dess l?ppar -- den s. k. folkdikten -- borde tagas vara p? och utgifvas, var icke ny ens vid tiden f?r L?nnrots framtr?dande. Redan femtio ?r tidigare hade Porthan och hans m?n, af hvilka Ganander var den fr?mste, begynt uppsamla folkdikter. De tyckas likv?l f?r det mesta f?st afseende endast vid trolls?ngerna, och att d?ma af den till sitt omf?ng icke obetydliga "Mytologi", Ganander utgaf, synes han hafva k?nt ett stort antal s?dana. Men de episka s?ngerna voro till den grad sammanblandade med trolls?ngerna, att ej heller de kunde bli dessa forskare obekanta, om ock de ej f?ruts?go deras stora betydelse. Folkvisorna eller de lyriska dikterna deremot tyckas de ej hafva tillagt n?got synnerligt v?rde. Men deras efterf?ljare i detta ?rhundrades b?rjan f?rsm?dde ej heller dessa, utan togo till vara allt, hvad de h?rde fr?n folkets mun.
Folkdiktningens v?rde hade nemligen nu betydligt stigit. Ganander och Porthan hade ansett henne endast f?r en k?lla till k?nnedom om f?rf?dernas hedniska trosf?rest?llningar. Nu begynte hon betraktas fr?n den vaknande nationalitetsidéens synpunkt. Man hade begynt upps?ka och samla folkdiktens alster ?fven hos andra folk. Macpherson hade med sina gaeliska s?nger v?ckt en till och med alltf?r stor uppm?rksamhet, de serbiska s?nger, Vuk Stepanovitsch samlat, ans?gos ej kunna nog beundras, och de svenska folkvisor, Afzelius utgifvit, f?rtjuste sinnen och uppv?rmde hjertan ?fven p? denna sidan om Bottenhafvet. H?rtill kom att man begynte till?gga folkdikten ett h?gre v?rde ?fven i estetiskt h?nseende. S?v?l de omn?mda som andra samlingar af folkdikter bekr?ftade -- man ins?g det nu -- det ber?ttigade i de loford, Herder i sin bok "Stimmen der V?lker in Liedern" egnat folks?ngen. Den blomma, som v?xer i skogens djup eller p? ?kerrenen, sade m?ngen nu, ?r ofta till f?rg och form sk?nare och doftar h?rligare ?n den, som uppdrages af tr?dg?rdsm?staren, om ocks? den senare ?r mera prunkande, frodigare och fylligare.
Under dessa f?rh?llanden kan det ej f?rv?na, att ett s? mottagligt och varmt sinne som L?nnrots helt och h?llet l?t sig h?nf?ras af folkdiktningen. Efter aflagd kandidatexamen tog han renseln p? ryggen och begaf sig p? en fotvandring, afsedd enkom f?r samlandet af folks?ng. Han bes?kte de trakter, Topelius anvisat honom, och hvad han der fann, det veta vi. F?rsta g?ngen (?r 1828) genomvandrade han det omr?de af Karelen, som h?r till Kuopio l?n; andra g?ngen (?r 1831) utstr?ckte han sin f?rd l?ngre norrut, till trakterna af Kajana. Afkastningen af dessa f?rder utgjorde fyra sm?rre h?ften, utgifna under den gemensamma titeln "Kantele", i hvilka de skilda diktslagen, de episkt-mytiska och de lyriska, ?nnu ?ro sammanblandade.[3] Under sin tredje f?rd (?r 1832) utstr?ckte han sitt insamlingsarbete i finska Karelen till Repola, bortom finsk-ryska gr?nsen. Deremellan egnade han ocks? sina medicinska studier en s?dan omsorg, att han redan ?r 1830 kunde afl?gga kandidat- och ?r 1832 licentiatexamen, vid hvilket sistn?mnda ?rs promotion han mottog doktorshatten. Samma ?r ville det sig s? lyckligt, att provinciall?kartjensten i Kajana blef ledig. L?nnrot lyckades bli f?rordnad att till en b?rjan sk?ta denna tjenst som vikarie, och blef sedermera ett ?r derefter utn?mnd till ordinarie provinciall?kare i distriktet. S?lunda hade han d? med ens s? godt som n?tt m?let f?r sina ?nskningar: han befann sig nu midt uppe i s?ngens f?rlofvade land och just hans befattning ?lade honom att lefva och r?ra sig bland allmogen. Detta gjorde han ocks? tr?get, fr?mst p? tjenstens v?gnar, men ?fven f?r att samla s?nger. F?r detta ?ndam?l uppger han sig under ?ren f?re utgifvandet af Kalevala i dess f?rsta upplaga ?fven hafva gjort fyra resor till ryska Karelen.
S?lunda kunde Kalevala snart se dagen. F?retalet till denna nationaldikt ?r dagtecknadt den 28 februari 1835.
Med h?nsyn till den snabbhet, hvarmed L?nnrot p? den tiden tyckes hafva arbetat, och d? vi veta att de lyriska s?ngerna voro ojemf?rligt l?ttare att ordna ?n de episka hade varit, f?refaller det oss till en b?rjan f?rv?nande, att ej Kanteletar f?ljde snarare p? Kalevala, ty antalet upptecknade lyriska s?nger torde hafva varit