Elias Lönnrot | Page 2

sedan Lizelius ?r 1776 misslyckats med sitt blad "Tietosanomat", hvilket lefde endast ett halft ?r, tills v. Becker ?r 1820 begynte utgifva ofvann?mda veckoblad. F?rst s? sent som ?r 1829 b?rjade "Oulun Wiikkosanomia" och ?r 1833 "Sanansaattaja Wiipurista" utkomma.
S?lunda var finska spr?ket vid L?nnrots f?rsta upptr?dande lik en ouppbruten vildmark p? alla andra omr?den ?n det andliga, och till och med en s? entusiastisk yngling som han utan tvifvel var torde i sina dr?mmar om att kunna utr?tta n?gonting f?r modersm?let intagits af ej ringa bet?nkligheter; s? djup var den ?fverallt r?dande tystnaden och s? stor bristen p? h?gre ideella str?fvanden. Denna tystnad var likv?l ej d?dens. De djupa ledens brist p? bildning och om?jligheten f?r dem att komma sig till den p? annat s?tt ?n genom svenska spr?kets f?rmedling begynte likv?l sm?ningom k?nnas tryckande f?r folket sjelft och det egna spr?kets tillbakasatta st?llning f?rekomma detsamma f?rnedrande och onaturligt. ?fven hos de mera framst?ende af allmogeklassen v?ckte dessa missf?rh?llanden bittra k?nslor. Detta synes t. ex. af Paavo Korhonens s?ng "Om finska spr?ket", skrifven mot slutet af tretiotalet, i hvilken han yrkar p? detta spr?ks uppodling och anv?ndning s?som embets- och domstolsspr?k.
Folket i sin helhet var s?ledes ?nnu ej andligen d?dt. ?fven andra f?rebud och f?rs?k f?rekommo kort innan L?nnrots upptr?dande eller samtidigt med detta, hvilka ? andra sidan voro egnade att upplifva ynglingens f?rhoppningar med afseende ? modersm?lets studerande och odling. Arvidsson hade gjort sina kraftiga uttalanden till f?rm?n f?r den finska nationaliteten, v. Becker utgifvit ett finskt veckoblad med st?rre framg?ng ?n n?gon f?re honom, Gottlund i Upsala (?r 1818) offentliggjort en samling finska ordspr?k jemte latinsk ?fvers?ttning och sedermera under de derp? f?ljande ?ren inf?r den svenska allm?nheten tagit i Sverige (Vermland) bosatte finnars nationalitet i f?rsvar, v. Schr?ter blifvit s? intagen af v?ra runor, att han till tyskan ?fversatt en hel del af dem. Vidare hade Judén och Renvall (den senare till en b?rjan i Mnemosyne) redan hunnit unders?ka finska spr?kets prosodiska egenskaper, och Ignatius, Frosterus och Helenius utgifva hvar sin s?rskilda samling psalmf?rs?k, i hvilka n?mnda unders?kningars resultat p? ett mer eller mindre lyckadt s?tt till?mpats. Dessutom hade v. Becker, p? den tiden L?nnrot var student, till trycket befordrat sin l?nge under arbete vordna finska grammatik, genom hvilken forskningen i det finska spr?ket tog ett j?ttesteg (enligt L?nnrots yttrande "ett sjumila steg") fram?t, och Renvall tv? ?r senare utgifvit sin ordbok, hvilken i sitt slag utgjorde ett lika stort framsteg som v. Beckers spr?kl?ra i sitt. ?fven hade Sj?gren vid denna tid begifvit sig p? sin l?nga forskningsresa, om hvilken d? och d? anl?nde underr?ttelser och som L?nnrot och n?gra andra torde hafva f?ljt med intresse. Men i fr?msta rummet hade Topelius d.?. med sina fr?n folkets l?ppar upptecknade runor visat, hvarifr?n h?rnstenarne och grunden borde tagas icke endast f?r poesin, utan f?r hela literaturen i detta ords r?tta betydelse.
S?lunda erbj?do d? v?ra liter?ra f?rh?llanden ?fven n?gra hugneliga och direkt uppmuntrande sidor. Voro ej v. Becker, Renvall och Sj?gren s?dane forskare och skriftst?llare, i hvilkas fotsp?r en yngling, som k?nde sig vara i besittning af f?rm?ga, fann sig manad att tr?da? Och de der psalmdiktarne, uppeggade ej ocks? deras arbeten honom, som allt ifr?n sin sp?da barndom h?rt sjungas och l?st hundratals godtk?psvisor, att pr?fva sina krafter i jemnbredd med dem eller att kanske ?fvertr?ffa dem? Att L?nnrot af desse m?ns verksamhet mottagit s?dana v?ckelser ?r s? mycket s?krare som han sedan i sina manna?r, om ock delvis ett halft ?rhundrade senare, p? ett s? storslaget s?tt b?de s?som ordboks- och psalmf?rfattare, f?rverkligade sina ungdomsplaner och f?rhoppningar och ?fven s?som spr?kforskare b?de p? det inhemska spr?kets och p? de dermed besl?gtade spr?kens omr?den svingade sig upp till v. Beckers och Sj?grens jemnlike.
Men n?rmast och fr?mst lockade honom Topelii sp?r, och det var i dem v. Becker ifrigt uppmanade honom att tr?da. "Utom desse tv? m?n", yttrar han sjelf, "l?ge kanske Kalevala-runorna ?nnu f?rdolda, ty hvem hade v?l utan Topelii anvisning hittat p? att ge sig af och uppleta dem i ryska Karelen, eller hvem kunnat komma p? tanken att hopfoga dem till ett helt, s?vida ej v. Beckers f?rs?k ledt honom p? tr?den?" H?rmed syftar L?nnrot (i f?retalet till 2:a uppl. af Kalevala, pag. II) p? en l?ngre uppsats af v. Becker i andra ?rg?ngen af "Turun Wiikkosanomat" med titeln: "Om W?in?m?inen", i hvilken denne af de runor, han sjelf och andra upptecknat, s?ker sammanst?lla denne hufvudhjeltes i v?ra episka s?nger lefnadssaga. Synbarligen har denna uppsats f?r L?nnrot, n?r han skref sin f?rsta afhandling "De V?in?m?ine" (1827), hvilken han uppger sig (i 1:a uppl. af Kalevala, pag. III) hafva utarbetat "med ledning af v. Becker", tjenat ej allenast som f?rebild, utan ?fven till en stor del s?som densammas k?lla. Beckers tanke att af de redan tillg?ngliga s?ngerna sammanst?lla W?in?m?inens lefnadssaga b?r s?ledes anses vara embryot till