Bland ödebygder och skär | Page 7

Men uppe vid byv?gen, p? ?mse sidor om diket, stod en hop sm?, l?ga enbuskar, al och vide. H?r och der kr?po gl?nsande lysmaskar fram i gr?set, lyste en stund och f?rsvunno igen. Ljungen stod h?g och stram i backarne, porsen doftade, och klasar af r?daktiga lingonkart tyngde ned sina stjelkar mot marken.
Ella tog af sig hatten och torkade svetten fr?n pannan. Han suckade s? tungt. ?Kasta tjugufem ?r af ditt lif dit bort i sj?n, s? f?r man se, hur det blir,? hade hon sagt. Han hade aldrig t?nkt p? det f?rr; han var en gammal man snart nu, och hon, hon var ung som en v?rmorgon. Hon hade ungdomssinnet hon, -- och han --? Nej, det hjelpte inte att g? och fundera... Han skulle g? till byn, tr?ffa p? sina v?nner, r?dsl? med dem och s? f?rs?ka sin lycka! Men Ukko? N?, det var just sv?righeten. H?n skulle f?rst f?rs?ka f? bugt med den unga; se'n komme v?l turen till honom, den gamle; hans h?rda sinne skulle v?l ?nd? en g?ng b?jas.
H?gt uppe p? ?sen l?g ?j?l? by. En hop gr? stugor, h?rs och tv?rs placerade med gaflarne b?de hit och dit, med sm?, sm? f?nsterrutor n?ra marken och fula, illa sk?tta inh?gnader p? g?rden, afsedda f?r boskapen. Det luktade s? starkt af den obrunna g?dseln, och af de i gytjan liggande korna ?ngade det varmt och kraftigt. Svinen sofvo h?r och der i dikena invid husen, och h?nsen sutto i grupper, inpyrda i soph?gar och ?fverallt der de funno det beqv?mt. N?gra sm? enstaka hus bestodo sig med potates-, tobaks- eller solrost?ppor bakom trapporna, men de fattigas enda lyx bestod i att p? sina torftak hafva verkliga ?ngar af h?gt pr?gtigt gr?s, bem?ngdt med blommor i alla f?rger, en lyx som det skulle varit f?r besv?rligt att g?ra sig af med, alldenstund inga stegar ledde till taken och den kala v?ggen var obestigbar.
H?ga som kyrktorn pekade de stora pumpbrunnarnes spiror upp mot skyn. Och med den h?gsta brunnsspiran som m?l p?skyndade Ella sina steg. Der, det visste han, p? skomakar-Jussis g?rd voro de alla f?rsamlade, byns ungdomar, der skulle han tala till sina v?nner och kanh?nda f? en litet muntrare sinnesst?mning, sedan han meddelat sig med dem.
Prat och glada r?ster h?rdes allt tydligare, ju n?rmare han kom. Inne p? Jussis g?rd var verkligen muntert nog. De gamle sutto p? trappan, de unga p? brunnskanten, p? g?rdesg?rden, p? loftr?cket och ?fverallt. Jussi sjelf drog p? sitt dragspel; vid tonerna fr?n hans instrument roade sig tvenne af dr?ngarne att sl?ss, ett envig med knytn?fvar och sparkar, som h?gligen roade ?sk?darne. N?gra af qvinnorna sutto tillhopa och skrattade ?t en ung dr?ng, som efter melodin fr?n dragspelet sj?ng en improviserad visa om, ?hur klockarn fria till skomakarmor?, och f?r hvar g?ng han kom till refr?ngen, knuffade de unga qvinnorna hvarann i sidorna och skrattade, s? det ekade i bergsklintarne ofvanf?r.
Ella mottogs v?nligt nog, men man b?rjade genast att tala om Hedda. ?Hon har nog en ann?, sade Jussi, ?en, om hon inte har flere! Hon ?r af det slaget, och den som skall tro henne, han l?r allt g? i rus, jaja i trolldrycksrus. ?r inte Uutila der hos henne hvarenda l?rdagsqv?ll? Och om hvardagarne Ikali och Matti fr?n herrg?ln och inspektorn f?r resten med? Hon ?r h?rd sjelf, och s? har hon trollat ?t sig en k?rleksdryck, och den ger hon dem, och s? bli de som galna. Salmen Ella -- slutade gubben -- sl? du Hedda ur h?gen och l?t henne g?; annars, tro mig, hon f?r dig i olyckan.?
Men Ella f?rs?krade och svor, att Hedda lofvat honom sitt hjerta, om han bara fick fadern att fria. Jussi och de andra m?nnen bedyrade s? heligt de kunde, att hon inte var att lita p? och att hon s?kert ?nnu denna qv?ll sutte med Uutila och spr?kade. Ella tog himmel och jord till vittne, att hon ?tminstone vore en kysk och dygdig qvinna, som inte utan prest skulle t?la en mans kyss. Jussi och hans anhang ?kallade den lede och hela hans anhang p? det att Hedda gerna skulle l?ta sig kyssas af den hon tyckte om f?r tillf?llet.
Ordvexlingen blef allt ifrigare. De unge k?mparne sl?to sig till Ella. Qvinnorna h?llo ifrigt med Jussi. Slutligen f?reslog Ella, att den som ville skulle f?lja honom till Toimila, upps?ka den sk?na p? hennes loft och tvinga henne att i allas n?rvaro f?rklara sig vara Ellas f?steqvinna och f?r ?frigt honom huld och trogen. Sade hon det, ville man tro henne. Ty sann, det var hon. Men, sade hon det ej, d? fick Ella st? sitt kast, och man fick g? med sina misstankar.
Jussi ropade in?t stugan, att man skulle skaffa fram br?nvin. En flaska gick laget rundt och t?mdes. En annan likas?. Sk?mtet blef mera r?tt och r?sterna h?gljuddare. Armar h?jdes