Bland ödebygder och skär | Page 5

inte sena och sp?da p? om du vill hafva mer bad, kom s? tv?ttar du sotet af dig smed, -- och k?rleken likas?! N?r jag f?r frossan, s? g?r jag p? lafven, g?r du s? med, ty k?rlekssjukan ?r bara frossa, den g?r sin v?g, n?r det riktigt svider i skinnet. S? kom, ruska p? dig ... upp och med!
Men Ella var icke vid det hum?ret. Han h?rde icke mer p?. Han t?nkte p? annat. Han l?ngtade bort till henne som han nyss lemnat. Han gick ?fver g?rdet och tog v?gen rakt ?t Toimilas hage.
Efter en half timmes vandring kom han till stranden n?ra granng?rden. Der stod en gammal ria, tom och stor, och der bakom var den plats, p? hvilken Toimila-ungdomen brukade samlas om l?rdagsqv?llarne f?r att spr?kas vid efter bastun. ?fven nu stod der en grupp dr?ngar och pigor. N?r Ella kom s? n?ra, att han m?rktes af dem, s?g han h?nande miner i alla ansigten och h?rde spefulla anm?rkningar.
-- Elden ?r l?s p? smedjetaket -- sade en -- och sj?n ?r f?r torr f?r att sl?cka den ... men hon som t?ndt halmen, hon h?ller nu p? med b?ttre fiske.
-- Vill granng?rdssmeden sko Uutila-sonens nya h?st, s? m? han g? till hagen tillbaka; finner han icke h?sten, s? finner han v?l husbond', och syns icke husbond', s? ?r han v?l g?md i nya k?restans f?rkl?dsf?ll, kan en tro.
-- N?r man g?r och s?ker f?stm?n sin, ?r det b?st man spelar p? dragspel hela v?gen menade ?nnu en af pigorna -- annars vet hon inte akta sig...
-- Eller skulle han hafva kosk?lla kring halsen till medalj ?t sig -- gycklade en annan.
Ella hade nu f?tt nog. Utan att hafva velat det hade han h?rt alltsammans. De hade talat till hvarandra utan att l?tsa se honom och hade gjort det s? h?gt, att intet ord skulle kunna undg? honom. Han v?nde om hem?t, och f?r att visa sig glad och lustig b?rjade han hvissla en dansmelodi, som lj?d g?lt i den tysta skogen. Han var uppr?rd och uppretad. Hade de sagt sant? Var hon verkligen i qv?ll i annat s?llskap, hon som nyss lofvat honom tro och huld? Det kunde ej vara s?. I alla fall besl?t han att l?ta henne h?llas. ?Hon tar nog mig ?nd??, t?nkte han och hvisslade det b?sta han orkade.
D? han g?tt ett stycke, kom han till byv?gen. P? en sten vid v?gkanten s?g han Hedda; hon hade en stor n?fverrifva med bl?b?r i famnen och ?t nu derur med god smak utan att l?tsa m?rka Ella, f?rr?n han var helt n?ra.
-- Si, ?r det du -- sade hon d? -- jag ?ter upp hvad jag f?tt f?r ostkakan af Fattig-Liisa dernere; kom s? f?r du en del, du med!
Ella st?lde sig framf?r stenen med armarne i sidan och s?g p? den unga qvinnan. Hon var m?rkhyad och hade vackert brunt h?r. Hennes fylliga kinder voro friska och r?da, och n?r hon skrattade, lyste de vackra t?nderna mellan l?pparne.
-- Hvems trolofvade ?r nu egentligen Toimila Hedda? -- fr?gade han helt pl?tsligt.
-- Den dugtigaste karlens i socknen -- svarade hon och skrattade, s? att groparne i hennes kinder blefvo ?nnu djupare.
-- Hon har d? honom till k?resta, honom och ingen fr?mmande? -- fr?gade Ella ?nyo.
-- Hvem skulle tvinga Hedda att blifva v?rdinna i annans stuga ?n den mans, som hon fattat tycke f?r? -- sporde den sk?na och s?g litet trotsigt upp i smedens ansigte.
-- H?, det g?r ett underligt tal h?r i byn i qv?ll -- sade han -- folk fins, som s?ger, att Hedda lofvat sin tro till en, men sin k?rlek till en annan.
-- N?r har du h?rt, att Hedda g?tt i byn och ropat ut till folket, hvad hon t?nker? Vill inte smeden vara n?jd med mig, som jag ?r, kan han g? till andra. Stackars den qvinna, som tager f?rsta tok hon m?ter p? landsv?gen. Byn ?r full med manfolk, i socknen fins en hop b?ttre hemman ?n Salmi; men en s? arg g?rdvar som Salmen Ukko fins v?l inte i hela landet, det s?ger d? hvar och en, som har ?gon och ?ron.
Det for en m?rk sky ?fver Ellas ansigte; han rodnade som en yngling, och hans ?gon gl?nste.
-- Du vill v?l inte ?fvergifva mig, Hedda? -- fr?gade han n?stan ?ngestfullt.
-- Hm, du kan tr?tta ut en stackars qvinna, Ella, och du tror visst, att du ?r en s?dan karlakarl, att ingen kan st? dig emot. Men det skall jag s?ga dig, det ?r allt flere ?n du, som sett p? Toimilas vackra Hedda, och inte beh?fver hon g? och tr?la p? Salmi, det ?r hon d? visst f?r god till.
Ella stod som tillintetgjord inf?r den vackra bondqvinnan, hvars trotsiga mod gjorde det djupaste intryck p? honom. Han hade aldrig sett en s?dan qvinna f?rr. F?r hans blickar hade