Bland ödebygder och skär | Page 3

mat. En flygtig, halft ?dmjuk och halft trotsig helsning p? fadern visade, att Ella stod p? annan fot ?n de ?frige till den gamla. Ukko rynkade pannan i ?n djupare veck och tog sin pipa. Ella ?t, efter det han kastat sin helgdagsrock upp p? b?nken. Om en stund gick mor ut, s?gande till den vid v?fstolen sysselsatta unga qvinnan att komma med henne f?r att ripa enris till morgonen samt att iordningsst?lla badqvastarne. De b?da qvinnorna afl?gsnade sig, de sm? f?ljde dem i kjolarne, och far och son stannade ensamma qvar i stugan.
Ukko fick ?ndtligen eld p? sin pipa, hostade litet och b?rjade samtalet med sin ?ldste son p? detta s?tt!
-- Lefver Salmen Ukko ?nnu, eller ?r han redan d?d, hvasa?
-- Han lefver, men hans son Ella, smeden, likas?... Ukko ?r gammal han, men Ella ?r ung... Hvad ?r det mer?
-- ?r Salmen Ukko s? gammal, att han intet mer har att s?ga i sitt hus, eller ?r han ?nnu husbonde i egen g?rd? Svara p? det.
-- Ukko ?r ?ttiofem ?r i dag och beh?fver hjelp af sex s?ner och fyra arbetsamma sonhustrur; annars ginge det honom illa och g?rden likas?. N?r stugan hotar att falla, beh?fver hon st?d. Och ni far m? tacka Gud, som gaf er s?ner och deras unga armar! Men det fins fullt upp med arbete, det ?r sant.
-- Det fins arbete att g?ra och m?nga munnar att m?tta. Det ?r jag, som m?ttar de hungriga i mitt hus, och n?r de icke lyda min vilja, f? de g? till fr?mmande och skaffa sitt br?d... ?r det s? eller icke?
-- Dina s?ner arbeta som dr?ngar, dina sonhustrur som pigor... ?fver hvem klagar du, far?
-- ?fver den, som l?per kring byn, d? han skulle arbeta! ?fver den, som l?ter elden i smedjan slockna, medan han gnor omkring p? fr?mmande ?krar, der han ser en utpyntad kjol. ?fver den, som g?r i kyrkan f?r synds skull och inte f?r Guds, ?fver den, som, likt Salmen Ella, ?mnar lefva p? sin fars mat utan att g?ra nytta, medan han friar efter d?liga och odugliga qvinfolk, somrarne igenom.
-- D?liga och odugliga! ?r ni d?f och blind, gubbe? ?r Toimila-Hedda oduglig?
-- Hon passar inte f?r dig.
-- Men hon skall passa f?r mig, for mig och ingen annan. ?r hon d?lig? Jag tror ni ?r ifr?n er, far!
-- Du har varit gift en g?ng f?rr, Ella. Om du tar dig ny hustru, s? inte blir det Toimila-dottern, det vet jag!
Ella bleknade. Men han str?ckte fram sin breda, trotsiga haka och log sitt h?nfulla l?je.
-- Hvarf?r blir det ej hon? -- sade han slutligen, till det yttre helt lugnt.
-- Derf?r att hon inte kommer i mitt hus.
-- Men jag vill veta hvarf?r, s?ger jag er far, hvarf?r och hvarf?r?
-- Derf?r att hon ?r stursk. Derf?r att hon ?r lat. Derf?r att hon ?r d?lig.
-- Far, hvad menar ni med d?lig? S?g det fort, ut med det, jag vill veta det genast.
-- Toimila-dottern ?r en d?lig qvinna, vare det nog sagt! Har jag inte sett henne hundra g?nger? Hon styr hemmanet, hon styr fadern, br?derne och alltihop. Hon styrde sin f?rre man, tills hon styrde honom i grafven. Hon har satan i kroppen, och djefvulens eld lyser fram ur hennes ?gon. I mitt hus sticker hon inte in sitt hufvud. P? min g?rd tr?der aldrig hennes fot. Vet du min vilja nu, eller hur?
-- I mitt hus skall hennes hufvud med myrtenkrona p?, och det snart. H?r ni det, far? P? denna min g?rd tr?der hennes fot, och h?r skall hon herska som v?rdinna. Ni kan h?ra nu, hvad ni har att r?tta er efter!
Salmen Ukko steg l?ngsamt upp, sparkade undan sin tunga, klumpiga stol, tog pipan fr?n munnen, kn?t sin bruna, seniga hand, slog den i bordet, s? att de der befintliga k?rlen fl?go h?gt upp, och sade med en r?st, skroflig och hes af sinnesr?relse, men stark som en ?ska:
-- Nej, det blir inte af.
Elias bleka kinder flammade till, hans bl? ?gon sk?to blixtar. Ocks? han steg upp fr?n bordet!
-- Beror det p? mig, s? kommer hon h?r in som v?rdinna, och ve den, som icke lyder henne!
Ukko blickade p? en g?ng upp. Hans ?ldste son stod der framf?r honom, gl?dande och passionerad, stark och ung, oaktadt sina femtio ?r, hotande och m?rk. Han visste, att detta lynne ej var att leka med. Han f?rstod, att det var hans eget blod och hans eget ungdomsmod, som gick igen i sonen.
Det blef en stunds djup tystnad. Man hade kunnat h?ra de begge m?nnens h?ftiga andedrag. Pertan i spiseln h?ll p? att slockna, hon kastade sitt sken ?fver ?ttiofem?ringens l?nga hvita h?r och raka, uppstr?ckta gestalt. Slutligen kunde han s? mycket hemta sig, att han f?rm?dde f? fram n?gra ord.
-- Det blir inte p? Salmi du kommer in med den hustrun, Ella, --