Bland ödebygder och skär | Page 2

upp p? bordet, p? b?nkarne och ?fverallt.
[1] Kakerlackorna.
Mor torkade med sitt tjocka, randiga bomullsf?rkl?de soten fr?n ansigtet. Hon jemkade in sitt gr?a h?r under sin hufvudbonad af blommigt svart siden, r?ttade p? halsduken och gick ut.
-- F?r jag ringa nu? -- sporde hon ?dmjukt sin make, der denne, sysselsatt med att stoppa en ny pipa, alltjemt stod p? trappan och sm?puttrade sitt missn?je f?r den svala och doftande qv?llsbrisen, som kom ifr?n ungskogen bredvid.
-- Ring! -- svarade Ukko och v?nde ryggen till, s?lunda visande sitt f?rakt f?r qvinnok?net, representeradt af hans hustru.
Mor Annika skyndade till f?huset. Der bredvid i sin h?ga r?dm?lade stapel h?ngde matklockan, hvars klara malmtoner genast lj?do ut ?fver nejden. Vid deras klang slutades arbetet p? sk?rde?kern, m?nnen torkade svetten ur sina ansigten med skjort?rmarne, qvinnorna jemkade sina dukar, och allesammans beg?fvo sig upp l?ngs ledet till g?rden.
Om en stund vore de i stugan. Tysta och v?rdnadsfulla nalkades f?rst alla den gamle, nickade halfskygt och st?lde sig framf?r sina platser vid l?ngb?nkarne, som voro flyttade p? ?mse sidor om bordet. Ukko sjelf hade en stol vid bordets smala ?nda, ??iti?[1] deremot satt nederst, sist p? b?nken. N?rmast husbonden stod en tom stol. Men par vid par hade de fyra gifte s?nerne tagit plats bredvid sina hustrur; den femte, en tjugu?rig ljuslockig bondpojke satt och sm?skrattade under lugg, han plirade f?rn?jdt p? en r?drosig piga, skyddad nere i skuggan f?r Ukkos blickar, och n?r han kom ?t, kittlade han henne p? hakan med ett r?gax, en kurtis, som den tjocka flickan besvarade med att kasta halft ihjelkl?mda torrokaner rakt i ansigtet p? sin beundrare.
[1] Mor.
-- S?gs der eld i smedjan? -- fr?gade Ukko, v?nd till sin ?ldste n?rvarande son, en m?rkhyad man p? n?gra och fyrtio ?r.
-- Inte, -- svarades honom fr?n flere munnar.
-- Har ingen sett till Ella? -- fr?gade gubben ?nyo.
Man skakade p? hufvudet.
-- Har han varit ute ?nda se'n i middags? -- lj?d ?nnu en g?ng gubbens r?st.
-- Farbror Ella gick upp p? loftet strax p? eftermiddagen, -- f?rklarade en liten flicka, som i spiseln stod och slickade gr?ten fr?n slefven, -- och der kl?dde han sig och tv?ttade sotet utaf. Sedan gick han och tog en stor tulpan i tr?dg?rden, och med den gick han in i Toimilas hage, men hvart han se'n tog af, det vet jag inte, f?r jag m?ste rensa potates?kern och hann inte g? efter l?ngre.
Efter denna f?rklaring gjorde Ukko ett tecken, att man skulle s?tta sig till bords. Ingen gjorde n?gon anm?rkning ?fver att den v?ntade kalasmaten, f?delsedagen till ?ra, f?rbytts, ingen talade ett ord. Man f?rstod Ukkos m?rka miner, hans illa dolda missn?je. Man h?gg med de starka t?nderna i br?det, som st?lbakadt och h?rdt skulle hafva trotsat andra ?n finska bondt?nder, och tog med fingrarna i str?mmingen, hvars skarpa s?lta utg?r en on?dig t?rststegrande, men oumb?rlig ingrediens i alla m?ltider i denna trakt af landet.
N?r sk?larnes inneh?ll t?mts och allt ?tbart f?rsvunnit, steg man upp efter en tyst b?n. ?terigen gingo m?nnen till Ukko, nickade makligt och beg?fvo sig bort. Hustrurna likas?. Barnen, som ?tit h?r och der i knutarne, satte sig p? det svarta golfvet och begynte leka med hvarandra. Mor tog k?rlen och begynte sin diskning. Ollis hustru satte sig i v?fstolen och b?rjade i den tilltagande skymningen att sortera sina spolar. Ukko satt qvar vid bordet, han tuggade p? en rulle tobak och var m?rk som ett ?skmoln, vresig och stum.
Nu var m?rkt i stugan. Mor t?nde p? en perta och stack den i en af springorna vid spiseln. Den flammade upp litet, halfslocknade ?ter, putsades och brann s? med os?kert, darrande och r?dt sken, lemnande hela det stora, svarta rummet i en tjock skymning. Man kunde h?ra flugorna sl? mot f?nsterrutorna och torrokanerna krafsa i v?ggspringorna. Utifr?n g?rden lj?do slagen af Ollis yxa, der han h?gg ved, och den entoniga klangen af sk?rorna, som slipades nere vid brunnen. L?ngst borta f?rnams koklockornas pinglande l?te, f?rens bjellror och kornknarrens s?ng. Men derinne t?nkte man icke p? allt detta. Ukko var tydligen vred, och man afvaktade under oro och fruktan ett utbrott af hans m?rka lynne.
?ndtligen ?ppnades d?rren, och den saknade intr?dde, Ella, husets ?ldste son. Han var en redan femtio?rig man, men s?g ut, som hade han varit p? sin h?jd ett par och trettio. En kraftig gestalt, ej s? h?g som fadern, men dess mer axelbred och muskul?s. Hans gula h?r, benadt midt i pannan, f?ll ned ?fver nacken rikt och alldeles rakt. Hyn var ljus och ?gonen bl?, hans n?sa rak och v?lbildad. Men hakans kraftiga form antydde faderns karakter och der l?go drag af p? en g?ng despotism och vekhet kring munnen, drag, som allt efter hans sinnesst?mning vexlade om och gjorde ansigtet tilltalande och behagligt eller fr?nst?tande och str?ngt.
Han satte sig vid bordet och gaf modern en vink att frams?tta