Anna-Clara och Hennes Bröder | Page 7

Leonard in i hennes liv. Man skulle kunna s?ga att han kom direkt fr?n gatan. De m?ttes f?rsta g?ngen p? trottoaren utanf?r huset. Min dotter hade ett r?tt rullband. Hon grep ett fast tag i det, ty hon var ?vertygad om att den fr?mmande pojken skulle ta det ifr?n henne. Hon k?nde n?mligen endast sina br?der.
Men den fr?mmande pojken tog icke rullbandet. Han s?g p? det och s? sade han, i det han lyfte sin vita m?ssa:
--Jag heter Leonard. Det var ett mycket vackert rullband du har. Det ?r m?lat i en s?dan vacker f?rg. ?ven jag skulle g?rna vilja hava ett s?dant vackert rullband.
Min dotter gapade. S? hade hon aldrig h?rt n?gon pojke tala. S? talade icke ens riktigt stora m?nniskor. Och s? vacker han var! Och s? fina kl?der! Min dotter s?g p? sin kl?nning. D?r var en stor fl?ck mitt p? magen. Att hon skulle ta den p? sig i dag! S? r?ckte hon Leonard rullbandet och sade:
--Vill du rulla runt kvarteret? Det ?r ingen konst! Det g?r s? l?tt.
Tio minuter senare kom min dotter rusande in till mig och sade:
--Jag har tr?ffat en ny pojke! Han heter Leonard! Han talar s? fint! Jag har f?rlovat mig med honom! Jag ska f? en ring av honom som jag ska ha om s?ndagarna! Vi ? riktigt f?rlovade!
Vi gillade min dotters val. Leonard var en v?luppfostrad gosse. Jag har aldrig tr?ffat n?gon som talat s? grammatikaliskt som han. Man fick riktigt vara p? sin vakt d? han var hemma. Pojkarna, som voro dubbelt s? gamla, v?gade icke ?ppna munnen d? han var n?rvarande. Han spred en allvarlig och bet?nksam st?mning ?ver familjen s? fort han kom.
Min dotters och Leonards f?rlovning varade i fjorton dagar. Min dotter bar ring tv? s?ndagar. P? torsdagen f?rlovade hon sig med Sten.
--Vad nu, sade jag, ?r det slut med Leonard?
--Han ?r s? tr?kig, sade min dotter. Och s? ?r han inte elegant!
--Elegant!! Vem har l?rt dig s?dana ord?
--F?r jag inte s?ga de? ? de ett sv?rord??
--N?ra p?! Sm? barn anv?nda inte s?dana ord.
--Men tant Paula sa h?romdan: du ? riktigt elegant! De ? sant att hon sa de!
Vi tyckte inte att Sten var elegant. Men han var s?t och sn?ll och l?t sin nya f?stm? leka med alla sina leksaker. De voro mycket lyckliga, men p? tjugonde dagen av deras f?rlovning slogs f?rbindelsen upp. Det var min dotter som gjorde det och man kan s?ga att hon gjorde det ordentligt.
De lekte i rummet intill. Jag h?rde dem tala, h?gt och ivrigt, och s? slogs d?rren upp och min dotter kom in. Hon s?g allvarligt f?rargad ut och sade i mycket best?md ton:
--Pappa! Var ? boxhandskarna??
--Vad ska du med dem?
--Jag ska kl? upp Sten! Var ? dom?!
--Dom ligger i eksk?pet.
Hon fick fram handskarna och jag hj?lpte henne att knyta till dem om handlederna. Det var stora, ordentliga boxhandskar--samma modell som Jack Johnson anv?nder.
S? fl?g hon i v?g och jag h?rde hur f?rlovningen slogs upp. Jag gick efter. Sten l?g uppkrupen i soffh?rnet och min dotter bankade p? honom med de stora handskarna. Han var nog ridderlig att inte sl? igen.
--Vad ?r detta f?r spektakel, sade jag. Varf?r sl?r du Sten, som ?r s? sn?ll? Vad har han gjort?
--_Han s?ger att deras tax ?r lika fin som v?ran Chapman, men jag s?ger att deras tax ?r ingen ?kta tax, f?r han har inget spader ?ss under svansen!_
--Det har han visst, sade Sten.
--_Han har inget spader ?ss! Han har inget spader ?ss! Han har inget spader ?ss!_
S? slogs den f?rlovningen upp.
En tid d?refter flyttade min dotter till landet och d?r f?rlovade hon sig med herr Frenssen. Herr Frenssen var en ung tysk som bodde i stugan bredvid. Han lekte med min dotter och en dag kom hon och anf?rtrodde mig:
--Nu ska jag f?rlova mig med herr Frenssen!
--Herr Frenssen, sade jag, ?r minst tjugufem ?r ?ldre ?n du. Kan det vara riktigt f?rst?ndigt.
--Jag ska f?rlova mig med honom f?r han ? s? sn?ll!
--Jas?. Jag skall tala med herr Frenssen. S? gick jag ?ver till den unge tysken. Han satt vid sitt morgonte, men tog emot mig mycket v?nligt.
--Herr Frenssen, sade jag, min dotter har ber?ttat, att hon f?rlovat sig med er. Kan ni f?rs?rja en hustru? Vad har ni att bjuda henne?
Herr Frenssen s?g p? mig mycket allvarligt och s? sade han:
--Jag icke ferst?. Jag varit s? litet i Sverige, jag icke friat till svensk flicka. Jag hava en f?stem? i Tyskland.
Jag gick in till min dotter och sade henne vilken usel person hon kastat sin k?rlek p?. Jag sade henne att han var f?rlovad f?rut, i Tyskland. Att man icke fick vara f?rlovad med mer ?n en i taget, att den tyska flickan skulle bli mycket ledsen om hon fick veta att han var f?rlovad ?ven h?r. Ingenting tog.
Min dotter svarade:
--Det g?r ingenting att herr Frenssen ?r