Ada | Page 5

i alla hus. D?r ?r varmt och gott och finnes d?r en god jungfru, s? har en hund det bra. Men hon b?r vara f?rlovad. En jungfru med en f?stman ?r v?nligare och gladare ?n de som sitta ensamma hemma om s?ndagskv?llarna. Jag har m?tt ?ven s?dana. Man f?r vara mycket f?rsiktig i umg?nget med dem. Det h?nder att de kasta ett vedtr? efter en om de kommit upp f?r sent n?gon morgon. I hus med of?rlovade jungfrur st?r min vattensk?l torr och tom och serveras min middag p? mycket oregelbundna tider. En katt vet allt s?dant och han r?ttar sig d?refter. En katt ?r inst?llsam och falsk. Han stryker sig mot m?nniskan, han spinner och han g?r f?rsiktigt undan, d? han vet att det passar sig b?st.
Min f?rsta katt -- ack, vilken besvikelse! Hon var ung och sk?n -- det vackraste jag sett. Mjukt sm?g hon fram och v?nligt lyste hennes falska ?gon. Mitt hj?rta klappade h?ftigt, d? vi m?ttes f?rsta g?ngen. Jag viftade min svans och kom henne n?ra, s?kande v?nskap. S? g?ra vi alltid, vi hundar, f?rsta g?ngen vi m?ta en katt. Hon kl?ste mig. Jag blev ?nd? icke ond. Jag kom igen. Och hon rev s?nder mitt huvud. D? f?rstod jag att hund och katt alltid m?ste vara fiender, att det varit s? fr?n tidernas begynnelse och alltid skall s? f?rbliva. Och d?rf?r st?r jag nu ocks? p? deras sida som kasta en st?velknekt eller tegelsten -- helst en stor -- efter varje katt de f? se. Jag f?rst?r ocks? dem som spotta d? en katt g?r f?rbi dem -- det m?ste vara olycka att m?ta en katt, jag vet och har k?nt det.
En g?ng bodde jag i ett hus d?r det fanns en svart pudel. Han var av ?kta ras och hette Farao. Jag tyckte inte om honom. Han var s? br?kig med sin stora p?ls och han fordrade n?stan att jag skulle h?lsa p? honom f?rst. Hans namn tilltalade mig inte heller. Jag ogillar bibliska namn p? hundar -- ?tminstone p? pudlar.
I denna hunds familj fanns en katt och pudeln och katten voro goda v?nner. De till och med sovo tillsammans. Jag s?g detta med mycken undran och jag anade att det l?g n?got fel i denna anordning. Det visade sig snart att jag fick r?tt. Katten fick ungar -- s?dant f?rekommer r?tt ofta bland kattor -- och d? kunde pudeln naturligtvis inte ligga hos katten. Jag hade inte gjort det ?nd?. Men s? h?nde n?got annat. Det var p? sommaren och d? klippte man pudeln f?r att han inte skulle svettas, sade portvakten, som utf?rde proceduren. En hund svettas aldrig. Han kan inte s?dant. Men en portvakt ?r en obildad person.
Alltnog, d? pudeln var nyklippt och trodde, att han s?g ut som ett lejon, det tro alla pudlar i sin inbilskhet, kom han upp till katten. Genast hon fick se honom sprang hon upp ur korgen och hoppade r?tt upp i huvudet p? pudeln och kl?ste honom alldeles f?rd?rvad. Hon trodde att det var en fr?mmande hund, d?rf?r att han var nyklippt! N?got s?dant hade aldrig en hund gjort. En hund har lukt. Och dessutom intelligens, vilket en katt saknar.
Men hunden har det sv?rt. Han tillh?r samh?llet, dit han g?tt av egen fri vilja och d?r han blivit m?nniskorna en trogen v?n och tj?nare, en v?ktare, ett s?llskap, en j?gare och en dragare, trogen till det sista. Vad har katten blivit? En katt och ingenting annat ?n en katt. Det ?r inte mycket. Katten betalar ingen skatt, det finns inga kattlagar och d? katten springer bort har polisen intet kattstall att binda fast honom i.
Hunden tj?nar samh?llet, som bek?mpar honom. M?nniskorna, som ofta ?ro r?tt enkla i sina begrepp, annonsera ibland efter hundar, som sprungit bort. Endast mycket unga hundar springa bort. Vi andra g? av fri vilja bort fr?n det hus, som behandlar oss illa. Den heml?se hunden -- finnes det n?got mera klagande och s?rjande, n?got mera f?rtvivlat ?n hans ensamma tjut om natten? Han v?cker n?gon. Polisen kommer. Han tages till hundstallet, till de andra heml?sa, och s? d?dar man honom efter 3 dagar. M?nniskans tack f?r att han l?mnade vildmarken och gick till m?nniskan. Huru r?tt hade icke den man som en g?ng sade:
Det b?sta hos m?nniskan ?r hunden.

[Illustration]
ADOLF.
Tidigt p? v?ren flyttade Almblads till landet f?r att s?tta potatis f?r att inte sv?lta ihj?l d? vintern kom. Med denna handling f?ljde Almblads endast det exempel som givits av det ?vriga svenska folket. Almblad var ett av offren f?r den v?ren 1917 grasserande potatisepidemien.
Almblad gr?vde i jorden. Svetten rann av honom, ty det var en varm v?r. Fru Almblad kom d? och d? ut p? marken med ett glas och en pilsner samt ett uppmuntrande ord.
-- T?nk, s? duktig du ?r! T?nk, s? bra att vi f? potatis till vintern!
Almblad