Ada | Page 4

trott att han sprang runt sig sj?lv d? vi m?ttes: s? lika ?ro vi. Han heter ?verman. Den andra brodern ?r st?rre och starkare. Han heter Jerrman och bor hos en fiskare i allra yttersta sk?ren. Jag kom dit en g?ng med en motorb?t, och d? jag gick i land, m?tte han mig p? bron. Vi k?nde strax igen varandra. Jag f?ljde honom upp till stugan, men han var mycket r?dd att jag skulle ?ta upp hans mat f?r honom. Han beh?vde inte ha varit r?dd -- det var r? str?mming och n?gra kalla potatisar.
D? jag var 6 m?nader kom jag till en ung m?lare. Han fick mig av min f?rsta husbonde. Jag minns att m?laren, som var ensam, blev mycket glad d? han fick mig. Han bodde i en liten stuga vid havet och han gjorde verkligen allt f?r att roa mig. Men han var fattig. De flesta unga konstn?rer ?ro fattiga utom de som gift sig v?l eller f? s?lja sina tavlor, men de ?ro vanligen inga konstn?rer. Detta sade mig ofta min husbonde. Han ?r nu en ber?md m?lare och f?rtj?nar mycket pengar p? sina tavlor. Han s?lde mig...
N?, d?rom ?r inte mycket att s?ga. Vi hade flyttat till staden och vi hade det knappt. Det var inte ofta vi ?to middag och gjorde vi det, s? blev det alltid s? mycket och s? starkt att ?tminstone m?laren k?nde det ett par dagar. Efter en s?dan middag gick jag bort. Livet pinade mig. De oregelbundna vanorna, os?kerheten med f?dan och en obesvarad k?rlek till en varelse som jag sedan l?rt mig hata som alla mina f?rf?der gjort -- det var en katt! -- gjorde att jag blev tr?tt p? alltsammans. Jag gick bort.
Det var en vacker dag p? v?ren. Jorden i planteringarna, d?r vi inte f? g?, doftade frisk och stark, solen lyste p? de torra gatorna, m?nniskorna sorlade och pratade och de riktigt unga hundarna lekte i parkerna.
Jag kom till en s?dan park. Sm? barn i fina vackra kl?der lekte. Spelade kula och hoppade hage.
Jag tycker om barn. De goda fina barnen. Som f?rst? att en svans p? en hund m?jligen kan ha en annan uppgift ?n att vara ett handtag att dra i. Jag tycker om de goda vackra barnen. Deras sm? h?nder kunna smeka milt och stilla. Stora gamla m?nniskor f?rst? inte den konsten. De klappa en hund som vore det en elefant. Hj?rnan skakar i oss d? en s?dan stor m?nniska l?gger sin labb p? v?rt huvud. D?rf?r h?nder det ibland att vi bita till ett tag i labben. Och d? s?ger den stora m?nniskan:
-- En s?dan l?msk hund! Jag som bara ville klappa honom!
Med barnen ?r det n?got annat. De ?ro alltid litet r?dda f?r oss och d?rf?r ?ro de mera f?rsiktiga i umg?nget.
Jag var nu i parken. Jag lade mig p? sanden framf?r ett s?te och stekte mig i solen. Det var s? varmt och sk?nt och jag var n?ra att falla i s?mn. Men ett ?ga h?ll jag ?ppet. Med det f?ljde jag en herre som gick runt planteringen. Jag k?nde honom. Han var en detektiv, en s?dan m?nniska som st?r vid en plantering och v?ntar p? 3 kronor. De 3 kronorna ?r n?gon stackars okunnig liten hund som hoppar in i planteringen. Den usle detektiven lockar p? den lille hunden, visar honom kanh?nda en sockerbit -- aldrig ger han honom den -- hugger tag i honom, s?tter ett j?rnkoppel i hans halsband och sl?par honom till polisstationen. Sedan f?r hundens husbonde plikta 10 kronor, och d? f?r detektiven 3 kr. Ett s?dant yrke!
Mitt ?ga f?ljde denne man. Jag var s?ker f?r honom. Jag g?r inte i planteringen annat ?n d? det ?r absolut n?dv?ndigt. Och g?r jag dit, s? g?r jag inte d?rifr?n f?r en sockerbit som jag aldrig f?r.
S? l?g jag i solen och stekte mig, d? jag pl?tsligt k?nde en liten hand som klappade mitt huvud och h?rde en vacker flickr?st:
-- En s? s?t liten hund -- en s?dan vill jag ha!
Det blev mitt ?de -- f?r en tid. Jag f?ljde den lilla flickan d? hon gick. Och jag kom till en god familj. Man annonserade att man funnit mig och min v?n m?laren kom f?r att h?mta mig. Jag blev b?de r?dd och glad d? jag s?g honom. Den lilla flickan gr?t d? jag skulle g?. Och s? slutade det med att m?laren s?lde mig f?r 50 kr. Han var en fattig man, och d? han klappade mig till avsked, k?nde jag att han s?rjde ?ver vad som h?nt.
Men han gl?mde mig. Han k?nner numera icke igen mig, d? vi m?tas. Men jag k?nner honom. Vi hundar ?ro s?dana -- vi gl?mma aldrig dem som visat oss v?nlighet.
S? var jag i ett hus, d?r det fanns k?k. Det var n?got nytt. K?ket ?r det viktigaste rummet