p? baksidan av densamma. D?rigenom ?r min b?rd en smula dunkel. Jag har ocks? mest uppeh?llit mig hos f?rdomsfria m?nniskor, som icke ge mycket f?r f?rf?ders ?ra.
Och s?dant kan ju vara r?tt. En engelsk f?rfattare, som min v?n m?laren ofta citerade, s?ger att det ?r b?ttre att stiga upp?t fr?n d?liga f?rf?der ?n att sjunka ned?t fr?n goda. Det d?r passar ju bland m?nniskorna, men icke bland oss. Antingen ?r man en ?kta tax eller ocks? ?r man det inte. Det g?r inte att ?ndra den saken. Och en k?nnare ser genast vad han har framf?r sig. Visserligen s?ger man att benen p? en ?kta tax skola se ut som om de voro s?nderslagna och ?ter hopsatta i m?rkret. Annars ?r han inte ?kta. Men det ?r just de o?kta taxarna som se ut p? det s?ttet. P? v?r b?rd lurar man sig inte s? l?tt, om man f?rst?r n?got litet av aristokrati h?r i v?rlden. Men hur ?r det bland m?nniskorna? Jag tr?ffade en g?ng p? en jakt en baron, som vid middagen uppf?rde sig som en o?kta baron.
N?, det ?r ju m?jligt att han ocks? var det. Men det kunde d? ingen se p? hans ben.
M?nniskorna ?ro sig r?tt lika. Det ?r egentligen bara lukten som skiljer dem ?t. Men den k?nna de icke sj?lva. De tro allesammans om sig sj?lva att de lukta gott, d? det i sj?lva verket ?r n?got helt annat. D? vi hundar komma bort fr?n v?ra husb?nder, p? n?gon gata, eller i n?gon park, s? finna vi dem genom deras lukt -- inte genom v?r egen, som m?nniskorna ?ro nog f?f?nga att tro. Och vi hj?lpa varandra. Om vi m?ta en hund, fr?ga vi:
-- Lukt av d?lig tv?l, andra klassens badstu, skosm?rja, biff med l?k i n?rheten?
Det h?nder att vi f? till svar:
-- Rakt fram -- talar med person som stinker vitk?l och 4 dar anv?nda strumpor.
-- Tack!
Och d? finna vi l?tt v?r husbonde.
En hund har mycket att l?ra av denna v?rlden. Men han l?r mycket fortare ?n en m?nniska, ty han ?r ju mycket intelligentare. Ett barn av en m?nniska ?r knappast f?rdig att b?rja livet d? en tax ?r klar att d?. Vi leva fortare och starkare. Och vi taxar, som ?ro av den allra ?ldsta hundrasen p? jorden -- man har funnit avbildningar av oss p? pyramiderna -- vi ?ro mycket klokare men ocks? mera tillbakadragna och f?rn?mt resignerade ?n m?nniskorna. Livet ?r inte att leka med. I dag en skorpa och i morgon en bit hundbr?d -- Spratts patent -- den mest dj?vulska uppfinning en m?nniskas hj?rna hittat p?. Det inneh?ller all n?ring en hund beh?ver, s?ger handelsmannen, som s?ljer det. Ni beh?ver inte ge honom n?got annat.
Jag har ?tit hundbr?d sex m?nader av mitt liv -- jag var hos en person som trodde att han var j?gare -- och d? jag nu om n?tterna tjuter i s?mnen, s? ?r det f?r att jag dr?mmer om den avskyv?rda blecksk?len med de vita tegelstensbitarna simmande i vattnet. Hundbr?d! Ge en m?nniska samma f?da dag ut och dag in! Samma h?rda br?dbitar, om?jliga att tugga och hennes mage och in?lvor skola snart trasas s?nder. Men vi ?ro starka. Vi h?lla. ?tminstone elva, tolv ?r.
Jag ?r elva ?r nu. Elva ?r f?r en hund och 77 f?r en m?nniska. Jag ?r en gammal hund. Jag har ocks? blivit litet fetare i kroppen och p? h?sten f?r jag l?tt reumatism i bakbenen. Och jag springer inte l?ngre efter ekorrar. ?tminstone inte s? l?ngt. De ha ocks? den f?rbaskade f?rdelen att de kunna kl?ttra i tr?n.
Jag minns min mor och jag minns min allra f?rsta barndom. Vi voro 6 syskon, 3 pojkar och 3 flickor. Vi f?ddes p? en egendom ute i sk?rg?rden och det var stor uppst?ndelse d? vi kommo till v?rlden. Barnen lekte med oss. Man lyfte oss upp ur korgen och bar oss bort fr?n v?r moder. Man g?mde oss f?r att lura och skr?mma henne, men hon s?kte r?tt p? oss och bar oss i sin mun tillbaka till den runda korgen, d?r vi bodde.
Jag minns min mor. Hon var brun till f?rgen, stor och vacker, med l?ng nos och ett par underbart blanka ?gon. Jag tror att jag var hennes ?lsklingsbarn. D? jag varit borta fr?n henne ett helt ?r, m?ttes vi en g?ng p? landsv?gen. Hon k?nde igen mig. Jag stod alldeles stilla mitt p? v?gen och hon kom rusande, knuffade omkull mig, tj?t av gl?dje och ville inte skiljas fr?n mig.
Min far k?nner jag inte igen. Inte ens p? lukten.
Men tv? br?der k?nner jag. Den ena ?r s? lik mig att man ofta tar fel p? oss. Han ?r en stor humorist, trots att han bor p? landet. Han sade mig en g?ng att om jag inte hade min stadsod?r av r?nnsten och bakg?rd s? skulle han
Continue reading on your phone by scaning this QR Code
Tip: The current page has been bookmarked automatically. If you wish to continue reading later, just open the
Dertz Homepage, and click on the 'continue reading' link at the bottom of the page.