Villkor och möjligheter för kemisk storindustri i Sverige | Page 8

nämligen lätt i solen.
Anilinrödt blir sålunda inom kort nästan alldeles hvitt, och t.o.m.
anilinsvart är också obeständigt och öfvergår så småningom till
mossgrönt, såsom kan iakttagas på gamla manskläder, som
ursprungligen varit svarta. Närmelsevis samma hållbarhet som indigo
ha endast några få. En allmän sträfvan hos tjärfärgfabrikerna går därför
ut på finnandet af mera äkta färger. För närvarande nedlägges mycket
arbete i detta hänseende på en ny klass af färgämnen, nämligen de s.k.
svafvelfärgerna. Dessa sulfinfärger, som de ock kallas, uppstå vid
smältning af en hel del organiska ämnen med svafvellefver
(svafvelnatrium + svafvel). Det äldsta svafvelfärgämnet, cachou de
Laval, erhölls genom smältning af sågspån med svafvelnatrium.
Vidalsvart erhålles genom smältning af paraamidofenol med
svafvellefver. Det synnerligen äkta immedialsvart erhålles genom
smältning af p-oxi-o-p-dinitrofenylamin med svafvellefver. I stället för
den råa smältningen, hvilken på grund af hög temperatur ger anledning
till opåräknad sönderdelning, har man senare börjat öfvergå till
upphettning med lösningar af svafvelnatrium ev. under tryck.
De flesta svafvelfärgerna äro substantiva, d.v.s. de färga bomull direkt,
utan betmedel och äro i hög grad sol- och tvättäkta. På grund häraf och
genom sitt jämförelsevis låga pris ha de redan funnit stor användning.
Svarta, blåa, violetta, gröna, bruna och röda färgämnen af denna klass
äro redan upptäckta och flera väntas.
De egentliga tjärfärgernas kemiska konstitution är ju i allmänhet fullt
klar, men detta är ännu icke fallet med svafvelfärgerna.
Den i hufvudsak under senaste decenniet uppkomna fabrikationen af
svafvelfärger har fört med sig en i hög grad ökad produktion af
svafvelnatrium, som tillverkas af sulfat genom reduktion med kol.

*Några siffror från Tysklands tjärfärgfabriker.*
Badische Anilin- & Sodafabrik i Ludwigshafen började 1867 tillverka
tjärfärger. År 1906 voro där anställda icke färre än 292 vetenskapligt
utbildade tekniska tjänstemän, hvaraf 197 voro kemister, de flesta
filosofie doktorer, och resten ingeniörer af andra fack. Vidare
sysselsattes 709 förvaltnings- och handelstjänstemän samt 7000
arbetare, handtverkare och förmän. Dessutom eger bolaget filialfabriker
i Frankrike och Ryssland. Årsvinsten, innan afskrifningar på 3 à 4
millioner mark företagits, utgjorde under de senaste åren 12 à 14
millioner mark och utdelningen till aktieegarne har sedan 1888 icke
understigit 20 %; 1906 steg den till 30 %, hvilken siffra nåddes äfven
1907.
Af samma eller föga mindre storlek finnas i Tyskland ännu tre
färgfabriker, nämligen: Farbenfabriken vorm. Friedr. Bayer & Co. i
Elberfeld med en årsvinst af 12 till 14 millioner mark och 25-33 %
utdelning, Farbwerke vormals Meister Lucius & Brüning i Höchst a/M.,
som under de senaste åren haft en årsvinst af 11 till 13 millioner mark
och utdelat 20-30 %, samt Leopold Cassella i Frankfurt a/M. Af något
mindre omfång är Aktiengesellschaft für Anilinfabrikation i Berlin.
Dessa fem firmor sammanslöto sig för ett par år sedan till två grupper,
hvaraf den ena innefattar verken i Ludwigshafen, Elberfeld och Berlin
och den andra Höchst och Frankfurt a/M. De sammanslutna fabrikerna
ha utbytt sina erfarenheter och på gynnsammaste sätt fördelat de olika
fabrikationerna mellan sig, så att hvardera fabriken koncentrerat sig på
vissa för sig lämpligaste produkter och ökat produktionen däraf,
öfverlämnande andra att i likaledes ökad skala produceras af
bundsförvandten. Denna arbetsfördelning, specialisering och
produktionsökning är tydligen ägnad att i hög grad bidraga till en
reduktion af produktionskostnaderna och framför allt af
arbetskostnaderna. En arbetare sköter ju vanligen lika lätt en stor
apparat, som en liten, eller stundom lika lätt 10 som 5. Detta är
synneligen viktigt i en tid, då tendensen hos de vanligen socialistiska
industriarbetarne oftast är: högsta möjliga lön för minsta möjliga
arbetsmängd. Vidare ha de sammanslutna verken genom gemensamma

inköp af råmaterialier etc. kunnat skaffa sig fördelar.
Verkningarne af denna sammanslutning torde sannolikt bli ganska
kännbara för de utom de nämnda båda stora grupperna ännu
existerande små fabrikerna i samma bransch. Som det endast är de på
aktiebolag grundade fabrikernas ekonomiska resultat, som
offentliggöras, så kunna här dylika meddelas endast för ett par af
småfabrikerna. De senaste årens utdelningar har vid dessa varit 10, 9
och 4 %. Antalet sådana småfabriker är för öfrigt icke stort, ty de stora
ha redan konkurrerat ihjäl åtskilliga af dem. De återstående lefva
vanligen på någon patenterad specialartikel, och om det lyckas dem,
innan patenttiden utlöper, att hitta på ännu en dylik, så kunna de kanske
hålla ut ännu en patentperiod, ja, om lyckan är god, så kunna de rent af
få en riktig blomstringstid.
De båda stora grupperna konkurrera ännu med hvarandra, men deras
sammanslutning till en enda stor tjärfärgstrust torde endast vara en
tidsfråga. En artikel uti Ch. Ind. 1907: 125, som framhåller
syndikatbildningens goda sidor, torde afse att bereda jordmån för en
sådan sammanslagning.
Färgindustriens stora betydelse för Tyskland framhåller D:r Caro[10]
med följande ord: »Värdet af den tyska färgindustriens årsproduktion
uppskattas till öfver 160 millioner mark, men hvad som icke låter
uppskatta sig är denna industris omgestaltande inflytande på alla grenar
af industri och handtverk,