Villkor och möjligheter för kemisk storindustri i Sverige | Page 2

grundad vetenskap.
?Sedan syret uppt?cktes (1774 af Priestley) har den civiliserade v?rlden genomg?tt en riktig omhv?lfning uti seder och bruk... Kunskapen om jordens, luftens och vattnets sammans?ttning har medf?rt rationell tillverkning af metaller och otaliga andra ?mnen... Man kan s?ga, att staternas materiella v?lst?nd genom denna uppt?ckt m?ngdubblats... Hvarje s?rskild uppt?ckt inom kemien medf?r liknande verkningar och hvarje anv?ndning af kemiens lagar ?r i st?nd att alltid i n?gon riktning bringa staten nytta och h?ja dess kraft och v?lst?nd... ?r icke den kemiska vetenskapen ?de vises sten?, som lofvar ?ka v?ra ?krars fruktbarhet och tillf?rs?kra m?nga millioner m?nniskor en existens med trefnad och utveckling, ?de vises sten?, som omformar jordskorpans best?ndsdelar till nyttiga produkter, hvilka handeln f?rvandlar i guld. ?r icke kemien ?de vises sten?, som lofvar att visa oss lifvets lagar och ge oss medel att bota sjukdomar och f?rl?nga lifvet... Utan vetenskapen n?dgas m?nniskan tj?na naturkrafterna, men med vetenskapen g?r hon dessa till sina tj?nare.? Dessa ord uttalades 1851 af Liebig, den man, som ofta kallas Tysklands st?rste kemist. Att med kemiens hj?lp ?g?ra guld? ?r numera ingenting ovanligt och Liebigs profetiska tal om ?kandet af ?krarnes fruktbarhet genom kemien har redan i betydlig grad blifvit verklighet.
Den framst?ende tyske vetenskapsmannen Ostwald yttrade uti ett f?redrag, som han vid en resa i Amerika f?r ett ?r sedan h?ll i Boston: ?Den kemiska utvecklingen b?rjade i Frankrike, men nu utf?res n?ra tre fj?rdedelar af hela v?rldens kemiska forskning i Tyskland, hvilket omslag ?r att tillskrifva Liebigs metoder.?
[Decoration]

*I. Tysklands kemiska industri.*
*Leblanc-sodafabrikationen och d?rmed sammanh?ngande tillverkningar.*
I Tyskland liksom i Frankrike och England har den kemiska storindustrien utvecklat sig p? sodafabrikationen s?som grundval, och dess begynnelse kan s?gas sammanfalla med grundandet af sodafabriker p? den af fransmannen Leblanc ?r 1797 uppfunna tillverkningsmetoden.
Omkring 1830 byggdes de f?rsta Leblanc-sodafabrikerna i Tyskland. Detta lands kemiska industri ?r s?lunda icke mer ?n 75 ?r gammal, och redan uppg?r v?rdet af de produkter, den ?rligen tillverkar, till bort?t 1500 millioner mark.
R?materialet till sodan, koksaltet, finnes i Tyskland i riklig m?ngd; dels brytes det i saltgrufvorna och dels utvinnes det genom afdunstning af saltk?llornas vatten. Sodafabrikerna byggdes emellertid icke alltid p? platser, d?r detta r?material fanns, utan m?nga, ja, de flesta, lades antingen invid de stora vattenv?garne eller ock i n?rheten af stenkols- eller brunkolsgrufvor. Leblanc-sodafabrikerna, liksom de flesta andra kemiska fabriker, beh?fva n?mligen ganska mycket br?nsle, men de beh?fva ?fven andra r??mnen eller hj?lpprodukter. N?st koksalt kommer svafvelsyra, hvilken de sj?lfva tillverka, mestadels af spansk eller portugisisk svafvelkis, men stundom af inhemskt zinkblende. De vid Rhen bel?gna sodafabrikerna f? sin spanska kis via Rotterdam med b?t. Kisbr?nderna g? sedan med b?t tillbaka utf?r Rhen till Duisburg, d?r kopparen extraheras, hvarefter den ?terst?ende j?rnoxiden s?som j?rnmalm (purple ore) g?r till j?rnhyttorna. Ett ytterligare r?material vid sodatillverkningen ?r kalksten.
Det ?r s?lunda synnerligen viktigt, att transporten af alla dessa r?varor icke st?ller sig f?r dyr.
G?ngen af sj?lfva fabrikationen ?r f?ljande. Koksaltet behandlas i muffelugnar med svafvelsyra, hvarvid sulfat och saltsyra erh?llas. Sulfatet, det n?rmaste utg?ngsmaterialet f?r sodan, ?r ?fven s?som s?dant en handelsvara och anv?ndes i stora m?ngder vid tillverkning af cellulosa, glas och svafvelnatrium. Saltsyran afs?ttes dels s?som s?dan och dels f?rarbetas den till klor, klorkalk och andra klorprodukter.
F?r sulfatets framst?llning har vid n?gra fabriker (i Tyskland endast vid Rhenania n?ra Aachen) ett annat af engelsmannen Hargreaves uppfunnet s?tt kommit till anv?ndning. Enligt detta uts?ttas por?sa briketter af koksalt vid en temperatur af c:a 500° C f?r inverkan af rostgaserna fr?n kis eller blende med ett ?fverskott af luft j?mte vatten?nga. Genom denna metod besparas man tillverkningen af svafvelsyran.
Det p? ena eller andra s?ttet tillverkade sulfatet blandas med kalksten och kol och upphettas i flamugnar. H?rvid bildas r?sodan, ur hvilken sedan genom urlakning med vatten en oren sodalut erh?lles. Efter behandling med kolsyra kan ur denna lut genom kristallisation erh?llas ganska ren kristallsoda, hvilken h?ller c:a 37 % vattenfri soda och 63 % vatten. Indunstas luten och upphettas det salt, som d?rvid afskiljer sig, eller ?terstoden af den till torrhet afdunstade luten, s? erh?lles vattenfri s.k. kalcinerad soda af st?rre eller mindre renhet. Den i vatten ol?sliga eller sv?rl?sliga ?terstoden, i hufvudsak svafvelkalcium, bortkastades i b?rjan s?som v?rdel?s, men efter hand b?rjade man d?rur tillgodog?ra svaflet, dels s?som s?dant, dels s?som svafvelv?te, hvaraf svafvelnatrium framst?lldes, och dels f?rarbetades kalciumsulfuretet genom oxidation i luften under oms?ttning med sulfat till natriumtiosulfat (undersvafvelsyrligt natron, antiklor).
Senare har ock en metod, Chance-Claus-processen, f?r svaflets ?tervinnande kommit till anv?ndning hufvudsakligen i England. Vid densamma frig?res ur sodaresterna medelst kolsyra svafvelv?te, och detta anv?ndes under f?rbr?nning med luft s?som r?material vid svafvelsyretillverkningen i st?llet f?r svafvelkis, s? att svaflet vid Leblanc-sodafabrikationen st?ndigt ?terf?res i en cirkelprocess. Finnes f?rdelaktig afs?ttning f?r svafvel, s? kan s?dant l?tt utvinnas genom half f?rbr?nning af svafvelv?tet, d.v.s. man tillf?r endast den f?r v?tets f?rbr?nning n?diga luftm?ngden.
Leblanc-sodatillverkningen kr?fver s?lunda flera hj?lpfabrikationer och ger en