Utan anförare | Page 3

hvilka gåfvo ifrån sig en del af deras innehåll emellan skären. Alla
passagerarne (utom en hurtig skånska, medlem af en norsk turistklubb, och som i
Kristiania väntades af en varm middag på bestämdt klockslag samt af en ingalunda
kallskuren qvinlig kamrat) tillbådo dock i tysthet kaptenen, som lät Zéphyr och oss hvila
några nattliga timmar i en hamn någonstädes i de för mig och flere medresande okända
nejderna kring Lysekil. Ty då bara den förargliga vaggningen upphörde, kom
sällskapslifvets ande öfver oss med fördubblad styrka, liksom öfver Simson, då han tog
taket ner öfver de festande filistéerna. Försatt i en filisterhatande stämning, upptäckte
Ellen en kropp, som förr hade lyst bland fixstjernorna på Stockholms teaterhorizont.
Upptäckten meddelades åt passande subjekter, af hvilka sångaren, ty teaterhimlakroppen
var en sådan, pressades tills han gratis lät oss höra toner, som eljes kosta minst 1,50 kr.
per timme, med pauser och musiknummer. En vaggvisa afslutade ironiskt den
improviserade konserten, och uppfylda af glädje, musik samt en ypperlig aftonmåltid,
gingo vi till kojs, nöjda in i själen med hela verlden, hvilken jag, sanningen att säga, tror
att vi glömde så snart vi väl lemnat Göta-elf bakom oss.
Det var ej himlens vilja, att vi följande dag skulle få se den berömda Kristianiafjorden i
sin glans, fastän en norsk högerman ifrigt lade sig ut för oss hos Jupiter Pluvius, hvilken
som bekant regerar i dimman. Men då det ej lyckades för vår konservativt hygglige
norske reskamrat att inverka på de lägre luftlagerns »kompakte majoritet», hvilken
bortskymde utsigten, gick han, då vi kommit i land, ifrån oss med löfte att följande dag
komma igen med sin fru och dotter. Och med dem kom solen fram ur skyarne, efter det vi,
nio i sällskap, först fått en grundlig skur öfver oss innan vi nådde St. Hanshaugen, från
hvilken alla resande, liksom fotograferna, taga utsigten öfver Kristiania.
Sedan gjorde vi vår flit för att beundra Carl Johansgade, Carl Johans staty, kungliga
slottet, nationalmuséet m. m., hvilket temligen lyckades oss, ehuru vi voro bedröfligt
blottade på den rätta slotts-, musé- och statystämningen, men deremot betänkligt

upplagda för något som jag skulle kunna kalla pojkstreck, om det ej vore att ge pojkarnes
odygd rang framför flickornas. Icke ens åsynen af det stora uppgräfda tusenåriga
vikingaskeppet, med den deri begrafne vikingens ben, nu exponerade i glaslådor, kunde
stämma våra känslor i någon högtidligare tonart, ändå vi tagit med oss två lefvande
ångbåtskaptener, som ett slags jemförande åskådningsmateriel. Men hur fornhistorisk
man än må vara anlagd, gifves det stunder, synnerligast efter en middag med champagne,
då det ej det ringaste angår en hur tusenåriga vikingar blefvo begrafna, men man köper
naturligtvis en fotografi af grafskeppet för att göra studier hemma.
Bland de ting som skulle medföras i renslarne voro äfven en del småsaker, hvilka nu
skulle köpas i Kristiania, och så trafvade vi alla fem först till en bokhandel. »Får jag be
om åtta 10-öres frimärken!»--»Och jag om sex brefkort!» »Jag vill be om en tern
brefpapper!»--»Jag vill ha tre brefkort och fyra frimärken»--Så der ljöd det från en efter
en af sällskapet under nedkämpad skrattlust, då hvar och en betalte sin reqvisition med
femmor och tior, som vi ville ha vexlade, och då vi så efter dessa storartade vexelaffärer
skramlade i hop till reslektyr, visade det sig spår till, att svensk turistmunterhet kan vara
smittosam för norska bokhandlare.
Samma upptåg förnyades i ett par tre bodar, der vi köpte för några öre och betalte med
svenska tiokronosedlar. Slutligen bar det af till ett apotek: »Få vi be om insektpulver!»
»Vi ha påsar à 10 öre, skall det vara en sådan?»
»_En_?» utbrast Ellen indignerad, »Heggen och jag ha köpt för 50 öre.»
Allmän skrattexplosion, ändå apotekarne kunde ha skäl att antaga oss för att vara några
arma förföljda varelser utan nattro och sömn.
Nu trodde vi oss vara rustade till vandringen och gingo om bord på Zéphyr, der vi hade
vår bostad och kost under tiden, packade der våra renslar och fingo dem vägda. Då visade
det sig, att vi alla långt öfverskridit den bestämda öfverenskommelsen, att renseln blott på
sin höjd skulle väga 15 skålp., ty ingen skulle ha lof till att pusta under sin börda.
Hvad var nu att göra? Renslarne tömdes och dess innehåll underkastades en hänsynslös
granskning, och till blifvande qvinliga turisters ledning och uppbyggelse låter jag alla
persedlarne i min rensel defilera:
Ett ombyte linne af lättaste slag, två par strumpor, ett par tunna skor, en nattröja, kam,
borstar, tvål, skosmörja, en handduk, tre näsdukar, ett stearinljus, en tändsticksask, ett
skålp. fin chokolad, ett skålp. engelsk kakes, ett skålp. maccaroni, 1/2 skålp. kaffe af
Neiiendams i bleckdosa, en liten burk köttextrakt samt något fint salt. Vidare: en sked, en
knif, ett par reservremmar för renseln, något segelgarn samt en flat bleckflaska, fyld med
aseptin. Detta var, undantagande aseptinen,