Samlade arbeten II | Page 8

gensvar?Lj?d b?ljans fl?mtande suck.
Och molnet af eldar kl?fs,?Och genom ?dsliga h?jders vidd,?Doft ?fverr?stande stormen,?For himlens m?ktiga d?n.
D? talade Morvens kung:?"En dag, lik denna, jag s?g en g?ng,?Det var den dagen p? hafvet,?N?r dig, o flicka, jag fann.
Darg hette en man. Hans namn?M? s?ng ej n?mna. I biltog f?rd,?F?rskjuten, hatad och heml?s,?Kring vattnen s?kte han rof.
Jag f?ljde med harm hans skepp,?Som v?gat n?rma sig Morvens strand;?Och r?fvarn skydde att bida,?Vid m?rkrets bragder blott van.
Ren nalkades kv?ll, och l?ngt?P? hafvet syntes hans segel ?n,?Och f?f?ng gl?dde min vrede;?D? br?t ur molnen en storm.
Af d?nande ?skor f?ljd,?Som nu f?rdubblad i kraft hvar stund,?Min drakes vingar den lyfte,?Men slet Dargs segel fr?n topp.
Dock skulle en nidings blod?Mitt sv?rd ej fl?cka. En ljungeld sk?t?Ur svartnad sky, och en flamma?Steg klar ur r?fvarens skepp.
Jag nalkades branden. Eld?Var allt, kvar syntes blott Darg; han stod?I dyster tystnad vid rodret,?Mot flamman t?ckt af sin sk?ld.
Ett barn p? sin arm han h?ll,?Han tycktes v?nta mitt segel nu,?Han s?g tillbaka best?ndigt?Med l?ngtans dr?jande blick.
Mig r?rde hans n?d. Jag h?ll?Allt n?rmre, tills p? ett pilskotts h?ll?Mitt skepp jag sv?ngde mot vinden,?Att undg? flammorna sj?lf.
D? kastade r?fvarn vildt?Sin sk?ld i l?gan. Ett spr?ng han tog?Och sj?nk med famnade barnet?I b?ljans gapande graf.
Bort fl?g med orkanens il?Hans skepp. Sj?lf k?mpande s?gs han ?n?Sin b?rda lyfta ur v?gen?Och r?ddning kr?fva af mig.
Jag m?rkte hans vink. Jag tog?Ombord den brutne. D? s?g min blick?F?r f?rsta g?ngen Oihonna,?D? fick af hafvet jag dig.
Sp?d var du, men oskadd dock?Af v?g och flamma. I gr?t du l?g?Vid r?fvarns br?st, och i b?fvan?Ditt anlet g?mde vid hans.
Men dyster, i trotsigt lugn,?Med svedda lockar, med halfbr?nd dr?kt,?Satt, blek som skyarnas v?lnad,?P? d?cket d?ende Darg.
'Kung', talte han, 'n?jd jag g?r?Till ?nskad hvila i gl?mskans famn;?En b?n dock ber jag f?r henne,?Som ensam s?rjer mitt fall.
Ej ?r det min blod, du ser?I hennes kinder. Sin lefnads skuld?Den f?gelfrie f?rst?rarn??t ingen l?mnat i arf.
Hon gafs mig af natth?ljd sj??En stormig jul, d? i v?dligt skygd?Af Vidars klippa jag ankrat,?Vid Fjalars konungaborg.
Blif henne ej oblid du,?Hvars mildhet aldrig af rykte gl?ms;?Hon var den enda p? jorden,?Som f?tt en gl?dje af mig!'"
Ljuf f?ll p? Oihonnas kind?En t?r vid ?ldrige kungens ord,?Men snart till ?ndrade syner?Fl?g klarnad ?ter dess blick.
Vid stranden ett h?rskri lj?d,?Med stormens brusning, med ?skans d?n?F?rm?ldes klangen af sk?ldar?Och k?mpars jublande rop.
Han syntes p? svartnad v?g,?Han kom ren, ?rnen fr?n dimmornas land,?Sj?kungen, Hjalmar af hafven?fl?g Morvens h?rar emot.
Och stolt p? sitt hemlands strand?Stod Shelmas skara i sluten tropp,?En klippvall, trotsande b?ljan,?Som skyrest m?ttar sitt slag.
Den drabbade. Stridens stund?Var kommen, v?gen mot klippan br?ts,?H?r f?ll mot h?r, och p? stranden?En br?nning st?nktes af blod.
Men stum i sin tjusning stod?Oihonna. Flickan fr?n hafvet s?g?Sin hj?lte, m?tte i dagen?Sitt ljus fr?n dr?mmarnas v?rld.
Hon f?ljde med eldad blick?Hans ban, hon s?g, hur med sv?rdets blixt?Han br?t sig v?gar i molnet?Af korvens skockade h?r.
Ren segrade Lochlins folk,?Ren Shelmas skara i sviktning stod;?D? s?g hon striderna stanna,?I lugn b?ts slaktningens storm.
"Oihonna, din l?pp ?r stum,?Gif svar", s? talte Morannal nu,?"Hvi glesnar klangen af sv?rden??Finns Morvens ?ra ej mer?"
Han sade. I b?fvan gaf?Sitt svar Oihonna: "O fader, gl?ds!?Snart, snart ?r sagornas Hjalmar?En blodl?s skugga p? skyn.
Han sviktar, hans hj?lm ?r br?ckt,?Han m?tt tre s?ner af dig, o kung,?Han k?mpar ensam. I h?pnad?St?r allt vid drottarnes strid.
Dj?rf drabbar med spjutet Gall,?Skarp blixtrar klingan i Rurmars hand,?Och blodigt synes mig sv?rdet,?Som h?js af Clesamors arm."
D? m?rknade Morvens kung,?Han slog i vrede sin ungdoms sk?ld,?Han hof sin st?mma, och stillhet?Han bj?d kring drabbningens rymd.
"Hvad", ropte han, "h?ljs med blygd?Morannals hvitnade hj?ssa? Kr?nks?Af er, o s?ner, hans ?ra,?Som trotsat skiften och ?r?
Skall s?ngen om Finjals ?tt?Med fruktan flyga min kv?ll f?rbi,?Att ej er nesa m? r?ra?Dess vingars str?lande glans,
Och sagan i Lochlins land?F?rt?lja Hjalmars, den ?dles, fall,?Och h?nfullt n?mna, att ensam?F?r er, f?r trenne han f?ll?
Upp, Gall, du ?r kungason?Som han, f?rstf?dde bland br?der, du,?G?, strid allena och stupa,?Om segern sviker ditt sv?rd!"
Allena, med framstr?ckt sk?ld,?Mot Lochlins hj?lte till strid gick Gall.?Ej svag var fursten af Shelma,?Dock snart drack stoftet hans blod.
Han stred i sin ungdoms glans,?Han f?ll med ?ra fr?n styrkans h?jd,?Som v?gen sv?ller i dagen?Och str?lh?ljs ?n i sitt fall.
Fram tr?dde p? blodad sand?Nu Rurmar, buren f?r strider ej,?Blott van vid dr?mmen och harpan?Och hj?rtats tidiga sorg.
Hans kamp som en facklas var?Mot nattens stormar. F?r Hjalmars slag?Han sj?nk, och evigt f?r s?ngen?Var kallnad ynglingens barm.
Den tredje var Clesamor,?Till ?r den yngste, men tidigt sedd?Bland m?n af Morven p? d?dars?Af j?rn omblixtrade f?lt.
Han k?mpade vredens kamp,?Hans blickar sprutade flammors hot,?P? blod af bleknade br?der?Sitt sv?rd han f?rde till h?mnd.
Och drabbande st?let klang,?Och Morven h?rde med tjusning ?n?Ett sent, halft d?ende eko?Af ljud fr?n Ossians dar.
D? hejdade Hjalmar r?rd?Sin hand, som m?ttade d?dens hugg:?"H?ll, yngling", talte han, "spara?Jag vill ?t sagan ditt lif.
Mig gl?der din morgons glans,?Din dag skall str?la af sol en g?ng;?Kom, r?ck mig handen f?rsonad?Och lef f?r bragdernas fr?jd!"
F?raktligt till svar