Samlade arbeten I | Page 4

som stockarna där", sade den gode professor Lagus, när

Runeberg åt honom meddelade sitt beslut.
Så begynte Runebergs tvååriga vistelse i det inre Finland, som för
utvecklingen af hans skaldskap haft en så afgörande betydelse.
Konditionen i Saarijärvi innehade Runeberg hos två familjer,
kronofogden Danielssons och kapten af Enehjelms, sålunda att han
uppehöll sig med sina fyra elever, två gossar från hvardera familjen,
turvis tre månader i sänder, hos den förre på Kalmari gård och hos den
senare på hans boställe Kolkanlaks. Sommaren 1825 flyttade kapten
Enehjelm med de sina till Ruovesi, "vid Näsijärvis dunkla våg", en
något sydligare belägen socken, där han tillhandlat sig Ritoniemi gård
strax invid sockenkyrkan.
Sin lediga tid använde Runeberg till att med bössan ströfva omkring i
skog och mark, ofta på ganska vidsträckta utflykter. De intryck han
emottog på den förenämnda orten har han senare nedlagt i sin uppsats i
Helsingfors Morgonblad, _Några ord om nejderna etc. i Saarijärvi_.
Det var ej blott naturen han lärde känna i dessa de blänkande

vattendragens, de mörka åsarnas och de djupa skogarnas ödemarker.
Han trädde in i rökpörtena som framskymtade vid sjöstränderna, och
där allmogen med häst och höns "bivuakerade i ödemarken". Han lärde
sig efter hand det finska språket, som därförinnan varit honom obekant.
Bakom den groft tillhuggna ytan hos dessa svedjebrukets och
hungersnödens barn trängde hans underbara blick till djupet af deras
väsen. Han skrifver därom senare på tal om Älgskyttarne: "Själf en
afkomling af koloniserade svenskar, hade jag föreställt mig finnen till
sitt inre sådan, som han syntes mig till sitt yttre, när han någon gång
kom med varor till min fädernestad; huru annorlunda fann jag ej honom
i hans hem och vid närmare betraktande. En patriarkalisk enkelhet, ett
djupt manligt tålamod, en medfödd klar blick i lifvets innersta
förhållanden voro egendomligheter, dem jag hos honom upptäckte och
dem jag tyvärr blott svagt kunnat återgifva i de skildringar jag försökt."
Bland Saarijärvis moar har han hämtat urbilden till bonden Pavo,
medan det torde varit företrädesvis under vistelsen i Ruovesi Runeberg
lärt känna originalen till "den blomstrande Hedda", "den raske Mattias
från Kuru", "den välförståndige Petrus" och de skäggige bröderna från

Arkangel.
Rökpörtenas tid är numera försvunnen i dessa trakter. Ångbåtar,
järnvägar och skogsspekulationer hafva, jämte folkskolor och tidningar,
förändrat både naturen och folket och hos allmogen uppenbarat jämväl
andra egenskaper, än dem Runeberg funnit hos Älgskyttarne och
bonden Pavo.
Ännu en annan väckelse emottog den blifvande skalden som student på
kondition. Kapten Enehjelm hade själf deltagit i kriget 1808 såväl som
1788, och i hans hem, där den unge informatorn så vänligt upptogs,
hade denne, som han själf senare nämner i bref till Montgomery,
"tillfälle att höra och läsa kortare relationer om krigshändelserna".
Bland andra "krigets bussar" som bodde i trakten, nämner traditionen
en löjtnant Karl Palmroth, 1808 officer vid björneborgarne, af hvilken
studenten skull emottagit intryck från krigstiden. Säkert är, att han
redan nu fick syn på det patriarkaliska draget hos indelningsverkets
officerare, som voro samma krutgubbar i fält med sitt kompani som på
bostället bland sitt arbetsfolk; redan i romanfragmenten från 1808 års
krig i Helsingfors Morgonblad 1836 har Runeberg en dylik skildring.
Minnena från 1808 års krig voro ännu färska; det var den
krigiskt-patriotiska andan i dem, som tände ynglingens håg, såsom han
säger i _Fänrik Stål_:
Min tanke genom rymder lopp,
som förr den aldrig spanat.
Ett lif
gick för mitt hjärta opp,
hvars tjusning det ej anat.
Till krigsminnena hörde ock en gammal afsigkommen underofficer
med fänrikstitel, Pelander, en anförvant till kapten Enehjelm, som efter
inköpet af Ritoniemi upptagit honom i sitt hus, där han bodde i en liten
stuga på gården och sysslade med att binda nät, sprita fjäder och dylikt.
De upptåg, hvarom Runeberg förtäljer i Fänrik Stål, har han i själfva
verket, enligt hvad hans elever meddelat Strömborg, företagit med den
eldfängde gubben på Ritoniemi: Såtillvida har Fänriken sin
motsvarighet i verkligheten, medan väl väckelsen hos Runeberg i
främsta hand utgick från kaptenens hem och icke från fänrikens stuga.

PARGASTIDEN; FÖRSTA DIKTSAMLINGEN.
Impulserna från inlandet gingo tills vidare som en underström på djupet
af Runebergs ande. I Åbo återfann han 1826 den krets af ynglingar, han
känt sedan sitt första studentår. Han inskrefs vid universitetet samma
dag som J.W. Snellman och Elias Lönnrot; J.J. Nervander var hans
tentamenskamrat vid kandidatexamen. I denna kamratkrets, som i sina
namn innefattade Finlands framtid, återvunno hos Runeberg de
intellektuella intressena öfverhand, särskildt de litterära. I öfrigt var det
kandidatexamen, som nu upptog hans tid. Homerus hade han läst under
konditionstiden; nu tillkommo Sofokles och Tukydides för grekiskan,
som jämte latinet var hans hufvudämne, studier af djup betydelse för
den blifvande skalden. Runebergs kandidatexamen, den 13 juni 1827,
var den sista under universitetets nära tvåhundraåriga vistelse i Åbo.
Två månader senare, den 4 september 1827, inträffade Åbo brand, som
bildade en så märkelig epok i universitetets och äfven