Om viljans frihet

Om viljans frihet, by Frans von
Schéele

The Project Gutenberg EBook of Om viljans frihet, by Frans von
Schéele This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and
with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away
or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org
Title: Om viljans frihet Ett föredrag
Author: Frans von Schéele
Release Date: March 19, 2006 [EBook #18017]
Language: Swedish
Character set encoding: ISO-8859-1
*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK OM
VILJANS FRIHET ***

Produced by Jeroen van Luin and the Online Distributed Proofreading
Team at http://www.pgdp.net

OM VILJANS FRIHET

ETT FÖREDRAG
AV
FRANS v. SCHÉELE

ÖSTERSUND A.-B. JÄMTLANDS TIDNINGS TRYCKERI 1922
Vad jag i afton skall tala om, är varken den politiska friheten eller om
människans förmenta rätt att handla fritt, oberoende av alla sedliga bud.
Utan min nuvarande uppgift är en filosofisk-psykologisk föreläsning
om detta problem: har människan i och med sin vilja en förmåga att
själv bestämma sig för den ena eller andra av olika möjligheter, har hon
i denna bemärkelse en fri vilja, eller är vår vilja alltid bunden av
kausalitetens nödvändighet, så att hon i varje ögonblick endast kan vilja
ett, nämligen det vartill hon tvingas av sin förtids och den nuvarande
situationens förenade orsaker?
Över detta problem ha mänsklighetens alla stora tänkare grubblat och
spekulerat, utan att komma till någon lösning av den art, att den
tillvunnit sig allmänt erkännande. Än i dag stå de motsatta meningarna
i denna fråga så skarpt mot varandra, som de någonsin det gjort, sedan
problemet först kom under debatt.
Somliga tänkare antaga och försvara den mänskliga viljans frihet och se
i den människans egentliga adelsmärke, det som höjer henne såsom
person över naturen, över den opersonliga verkligheten med dess
bundenhet av naturlagarna. Denna åsikt är den filosofiska frihetsläran
eller indeterminismen.
Andra däremot förfäkta den rakt motsatta åsikten, frihetsförnekelsen
eller determinismen. Enligt denna åsikt finnes aldrig för viljan några
olika möjligheter att välja emellan, utan världsförloppet är en oändlig
kedja av orsaker och verkningar, i vilken varje länk är genom en
oblidkelig nödvändighet bunden vid de andra länkarna. Och i den
kedjan har ock den mänskliga viljan sin bestämda, ödesbundna plats,
och varje hennes beslut är sådant det måste vara i följd av sitt

inordnande i orsakskedjan. Människan tror sig äga en fri vilja och med
en viss grad av självständighet fatta sina beslut. Men detta är blott ett
självbedrägeri, grundat på hennes okunnighet om de orsaker, som i
varje ögonblick framkallar viljeyttringen såsom sin ovillkorliga verkan.
Lika gärna kunde stenen, som i följd av tyngdlagen med en viss
bestämd hastighet faller till marken, inbilla sig att den med egen kraft
bestämde sin rörelse. Om den under sitt lopp genom luften vaknade till
medvetande skulle den kanske falla offer för en sådan dess självkänsla
smickrande illusion, då den icke visste varifrån den kom och vad som
drev den ned mot marken. Människan är just i en liknande situation.
Omedveten födes hon hit till världen och vaknar till medvetande, sedan
hon väl börjat sin verksamhet. Okunnig om de krafter, som sätta henne
i rörelse, inbillar hon sig äga en självständig rörelseförmåga och själv
med sin vilja länka sitt öde. En smula reflektion borde emellertid befria
henne från denna dåraktiga illusion. Vad har hon för rätt att tro sig stå
utanför det system av orsaker och verkningrar, som i övrigt reglerar allt
inom universum? Å nej, hon är inom detta blott ett litet obetydligt
stoftgrand, som liksom all annat ledes av naturlagarnas undantagslösa
nödvändighet. Vare sig att hon utför ett beundransvärt hjältedåd, som
gjuter en ärans gloria kring hennes hjässa, eller fläckar sitt namn genom
en föraktlig, brottslig handling, i bådadera fallen handlar hon så, som
hon måste handla i följd av de ärftliga anlag, med vilka hon blivit född,
den utveckling dessa anlag fått genom hennes föregående liv och den
situation, i vilken hon nu försatts. Att tänka sig något annat än endast
en dårskap, viljefriheten är endast ett "asylum ignorantiæ", en
okunnighetens tillflykt, från vilken den tänkande och bildade
människan måste hålla sig fjärran. "Sanningen skall göra eder fria",
säger ett gammalt påstående; nej, tvärtom, sanningen skall lära oss, att
vi äro alltigenom ofria.
Detta är de två åsikterna, som stå så oförsonliga mot
varandra,--indeterminismen, som jakar viljans frihet, determinismen,
som nekar den.
Må vi något lyssna till de skäl, som anföras från vardera hållet, och till
sist söka väga skäl mot skäl.

Låt oss först höra de skäl, som indeterministerna åberopa.
Deras huvudargument är helt enkelt detta: viljans frihet är ett faktum,
som vi i vår inre erfarenhet kunna konstatera med minst lika stor
visshet som något som helst i den yttre erfarenheten givet faktum. Vi
äga en fri vilja, ty vi känna oss