Om viljans frihet | Page 4

med dess o?ndliga massa av atomer och molekyler har alltid funnits och skall alltid f?rbliva, till sitt v?sen sig st?ndigt lik, ehuru under kraftens eller energiens inverkan den ?r f?rsatt i st?ndig r?relse och d?runder sm?delarna st? i v?xlande relationer till varandra och ing? i olika s?dana mer eller mindre kortvariga kombinationer, som vi kalla de yttre tingen. ?ven energien ?r ouppkommen och of?rg?nglig. Dess kvantum ?r of?r?nderligt; ehuru den kan v?xla former, ?n framtr?da s?som kemisk energi, ?n s?som ljus eller v?rme, magnetism eller elektricitet, ?n s?som mekaniskt arbete o.s.v., beh?ller den st?ndigt samma energim?ngd, en?r den ena energiformen enligt best?mda ekvavalensm?tt utan kvantitetsf?r?ndring f?rbytes i den andra. I detta materiella universum ing?r enligt den materialistiska naturalismen ocks? sj?lslivet, som intet annat ?r ?n vissa molekyl?ra r?relser i hj?rnans gangliceller. ?ver huvud ?r allt vad som sker i universum intet annat ?n r?relser, och dessa best?mmas i allo av de eviga naturlagarna.
Om naturalismen ej utvecklar en s?dan radikalt materialistisk psykologi utan i viss m?n erk?nner en specifikt psykisk verklighet, s? antager den dock att viljan alltigenom ?r bunden genom inflytandet av i tiden f?reg?ende orsaker. Man f?ster d? uppm?rksamheten vid att viljan aldrig best?mmer sig utan vissa k?nslor s?som motiv och g?r g?llande att hon d?rvid med n?dv?ndighet best?mmes genom det vid tillf?llet starkaste motivet.
Att i en s?dan v?rlds?sk?dning ingen plats finnes f?r en fri vilja, ?r ju givet. Allt ?r i den s? fattade v?rlden naturn?dv?ndigt best?mt. Ingenst?des finnes n?gra olika reala m?jligheter; endast ett ?r i varje fall verkligt och detta p? samma g?ng n?dv?ndigt. Att antaga en fri vilja, ?r att f?rneka kausalitetslagens universalitet och detta detsamma som att ber?va naturforskningen en av dess oundg?ngliga postulat och ?ppna d?rren p? vid gavel f?r allsk?ns vidskeplig tro p? underverk och trolldom. Kunde en fri vilja ingripa p? n?gon punkt i v?rldsf?rloppet, s? skulle d?rigenom energiens kvantum ?n kunna ?kas, ?n minskas, och lagen om kraftens best?nd--den andra oundg?ngliga f?ruts?ttningen f?r allt vad naturvetenskap heter--vara st?rtad.
V?l m? indeterministerna klaga ?ver att naturalismen ber?var dem en m?ngd av deras k?raste ?lsklingsf?rest?llningar, rycker undan st?den f?r den konventionella moralen, fyller i klyftan mellan moralisk skuld och f?rtj?nst, kr?ver en annan grund ?n den gamla f?r straffbarheten o.s.v. De klaga, men--de klaga dumt; ty man skall ej klaga ?ver det, som ?r n?dv?ndigt, utan endast l?ra sig att klokt och ?dmjukt finna sig d?ri och "g?ra en dygd av n?dv?ndigheten".
Luften ?r tunn d?ruppe p? vetenskapens h?jder, men man m?ste v?nja sig att andas den luften. Egentligen ?r den i h?g grad h?lsosam. Det ?r ocks? kallt d?ruppe. Men man m?ste h?rda sig och l?ra sig att st? ut med den temperaturen. Och s? h?ja de naturalistiska deterministerna stolt sina kalla huvuden i den tunna luften och tro sig kunna leva utan de livsl?gner, som vi andra stackare s? h?nga oss fast vid.
Vad skola vi nu ? v?r sida s?ga om denna v?rlds?sk?dning? Vilja vi f?r dess lag sl?ppa v?rt evangelium?
Pascal har en g?ng sagt: "hj?rtat har sina sk?l, som f?rst?ndet ej f?rst?r sig p?." Naturalismen g?r till ytterlighet i underk?nnandet av dessa hj?rtats sk?l, vilka i sj?lva verket ?ro ?nnu betydelsefullare f?r oss m?nniskor ?n alla f?rst?ndets skarpsinniga argument.
Uppgiften ?r att utbilda en v?rlds?sk?dning, som tillfredsst?ller p? en g?ng huvudets fordringar och hj?rtats krav. Det g?r icke naturalismen, och d?rmed ?r denna v?rlds?sikt enligt min ?sikt d?md.
Det ?r en ensidig v?rlds?sk?dning, som godtyckligt till all verklighet utstr?cker vad endast g?ller om den oorganiska naturen. Redan n?r det g?ller att f?rklara livsf?reteelserna hos de organiska varelserna, hos v?xter och djur, visar sig otillr?ckligheten av den mekaniska naturf?rklaringens principer. Det finnes hos dem n?got mer ?n de fysiska och kemiska f?rloppen, vilka kunna reduceras till en mekanisk kausalitet. Det g?r sig h?r g?llande s?rskilda teleologiska principer, som p? n?got s?tt leder naturf?rloppen i ?ndam?lsenlig riktning, d.v.s. f?r fyllande av den organiska varelsens livsbehov. Dessa principer ?r det vi sammanfatta under namnet liv, och detta, livet, kan icke p? naturalismens s?tt f?rklaras.
Redan h?r m?ter man n?got, som st?r ?ver den rena naturkausaliteten,--visserligen ?nnu icke en fri vilja, men en sorts f?rebud d?rtill.
?nnu tydligare bliva dessa f?rebud, s? snart man fr?n betraktelse av det kroppsliga livet skrider ?ver till iakttagande av sj?lslivet, till de olika yttringarna av medvetande. D?rmed f?res man ?ver fr?n naturen till anden, som har sina egna lagar, helt andra ?n naturlagarna.
Inom sinnesf?rnimmelserna ?r man ?nnu delvis bunden vid de yttre intrycken. S? l?ngt som f?rest?llningsf?rloppet kan f?rklaras genom idéassociationerna, kan man ?nnu v?sentligen r?ra sig med orsaksf?rklaringar. Men n?r man s? kommer till det logiska t?nkandet, visa sig alla s?dana f?rklaringsf?rs?k otillr?ckliga. D?rmed ?r man inne p? ett andligt omr?de, d?r personligheten sj?lv v?sentligen best?mmer sitt inneh?ll.
Sedan man konstaterat denna tankens relativa sj?lvst?ndighet, f?rv?nas man ej ?ver att finna ock en viss sj?lvst?ndighet eller frihet hos viljan. I dennas l?gsta yttringar,