Mor i Sutre | Page 9

lika bra efter, tyckte gumman.
De satte sig i g?ng ned mot stora landsv?gen, f?ljande gruvstigen, j?mn och god, fast ?vervuxen. Daniel som gick f?rst m?ste d? och d? vrida p? huvudet f?r att kasta en blick p? korgen eller p? mor. Ty gumstackarn m?ste g? bakl?nges, dragandes det genst?rtiga kr?ket vid tjudret. Hon tyckte sig h?ra ett kluckande, d?mpat skratt.
Vill han inte g? i tjuder, den rackarn? sporde Daniel.
Det t?r du veta b?st, som ledde ut'en i tjuder, sn?ste gumman. Och slapp att h?ra det satans fnisset.
Efter en stund sade hon:
Vad ska du g?ra med grannl?ten?
Ocken? fr?gade Daniel.
Grannl?ten du har i fickan.
Daniel harsklade sig och spottade.
?sch, sade han, det ?r bara strunt. Jag lovte Lasse en k?pph?st.
Jag h?rde det, sade gumman, jag h?rde att du lovt Lasse en k?pph?st, n?r du kom tillbaka fr?n gruvk?rret.
Korgen med byken gjorde en underlig sv?ng p? st?ngen, Valborg gjorde en r?relse, som kunde ha varit b?rjan till en nigning. Men mor i Sutre gick sin kristliga v?g fram?t, tungt och tryggt, sl?pande syndabocken vid hornen.

Vid sk?let d?r v?gen delar sig ?t Hoby och ?t Fr?nsafors h?ll Tr?skens k?rra. Den var tv?hjulig, prydligt bl?m?lad med gula stolpar och skacklar, den hade p? h?ger sida tv? r?da hj?rtan genomborrade av en gul pil, den hade p? v?nstra sidan ett gult lamm b?rande korsfanan i r?tt och svart, den hade d?rbak tv? gula turturduvor matande varandra med r?da blad: den hade d?rfram en skuta med gula segel, svart skrov, tv? r?da ankare. Det var en makal?s k?rra, vars ?gande h?jde Tr?sken h?gt ?ver allt vad knallar heter. Och likv?l var k?rran ingenting mot m?rren. Hon var mj?lkvit utan fl?ck, hon hade ett litet huvud och l?ng hals och p? b?da sidor om halsen f?ll manen fl?tad med r?da band, varje fl?ta slutande med en svart tofs. Svansen h?ngde tv? knutar till trots ned ?ver hasen. Benen voro starkt ?drade, spensliga men fasta, hovarna sm?. Seltyget var svart med silverbeslag, ryskt speleverk pinglade sk?nt ?ver manken. M?rrens namn var Jacritza eller Jacoritza men hon kallades Jacobina, eller endast Bina. Hon var trots tandfilningar och andra knep till mogen ?lder hunnen men lyfte ?nnu sina skankar p? ett f?runderligt l?ttf?rdigt s?tt. Varhelst hon dansade fram, pinglande med speleverket och behagfullt nickande med skallen, m?tte folk stanna och titta.
Och likv?l var m?rren ingenting mot husbond. Svarta kl?desrocken med silverknappar m?tte strax ?ver kn?na kragst?vlarnas gulbruna uppslag. V?sten bl?nkte av p?rlemor, agat, karniol, onyx, silver och guld. Hatten var h?g och svart, f?rsedd med r?tt band, r?da tofsar och bl?gul kokard. Allt detta p? en man om tre alnar och ?tta tum. Ansiktet hade en bl?vit f?rg som inte gladde, ?gonen voro svarta, str?nga och stickande, n?san krum och skarp som en ?rnn?bb, h?ret h?ngde i yviga, m?rka lockar, tunt i nacken men tjockt ?ver de frostsargade ?ronlapparna. R?sten var f?ga inst?llsam, mera befallande och dystert ?vertygande. Ryktet var gott betr?ffande ?rlighet i handel och vandel, mindre gott i fr?ga om lynnet, tvivelaktigt anbelangandes h?rkomst och forna f?rbindelser. Varorna voro ?ver allt ber?m, men underligt tycktes att en knalle s?lde b?de socker och kaffe, kamgarnstyger och kardullskl?de, saker av gammalt silver och guld, och n?gon g?ng begagnade sidenkjolar, passande f?r prostinnor eller ?nnu h?gre upp. Och ok?nt var f?re Tr?sken att en knalle ?kte i k?rra efter h?st med pingelverk ?ver manken.
N?r Sutrefolket kom ned till v?gsk?let, hade Tr?sken kunder kring k?rran -- tv? karlar av fattigt utseende, fr?mmande f?r orten. Tr?sken talade till dem som hans sed var, allvarligt och m?ssande. Mor i Sutre n?rmade sig utan att h?lsa: det var lika ot?nkligt att avbryta Tr?sken i k?rran som att avbryta pr?sten i kyrkan.
Tr?sken talade och sade:
Varf?re d?, d?? Varf?re icke k?pa? Du s?ger att du ingenting beh?ver. ?r d? din garderob eller kl?dedr?kt eller vettemanger som det ock kallas s? v?l utstyrd och full?ndad som drottningens av Saba, om vilken Skriften s?ger, att hon i prakt endast kunde f?rliknas vid konung Salomo? Tror du det? Om drottningen av Saba hade sagt till mig: G? din v?g, Tr?sken, jag beh?ver ingenting. Jag har kalsonger och nattkappor, jag har s?rkar och koraller, jag har gullringar p? fingrarna och giktringar p? t?rna, jag har allt vad en m?nniska beh?ver. G? din v?g, Tr?sken. Si, d? skulle jag ha st?tt upp, omgjordat mina l?nder och g?tt min v?g. Men du ?r icke drottningen av Saba. Varf?re icke k?pa, varf?re d?, d?? Nu ?r r?tta tiden att k?pa smorl?dersst?vlar eller rossl?der tv? daler arton skilling eller v?st av logarvad klipping eller tumvantar fr?n tv? skilling till en daler tolv. Sommaren flyr, s?ger skalden, sommaren oss flyr och vintern redan gnyr. Varf?re d? icke k?pa? Den tid varder kommande, d? du m?ter Tr?sken, och du s?ger: Si, jag ?r nakot, f?r Guds barmh?rtighet s?lj mig ett par vantar. Och Tr?sken svarar: Gack till k?pstaden. Och